Louise Olsson

 

Han vann! I sin ålderskategori... Där det var fem som sprang. Hehe. Men han vann. Totalt kom han 15 av 118 löpare och det var ju bra. Först av fem i åldern 20 till 29 och nummer 13 av alla 70 män. Förutom en fin medalj och en kylskåpsmagnet fick han så ont i benen att jag fårr bära runt honom de senaste dagarna... Kanske borde träna lite mer... 

 

Idag skickade jag även in mitt fjärde och sista namnporträtt till GP så ikväll blir det att fira lite. Jag fick även med mig en klänning hem från Karl Lagerfeldt för typ 200 kronor så vi har tre saker att fira ikväll. Vem trodde att man kunde pruta i en helt vanlig butik?

 

Innan vi gick på lacrosse i lördags gick vi till en restaurang som heter Cleaver Calgary. De har 50 sittplatser och en ko. Vi fick sitta bredvid kon. Servitören sa att rätterna var ganska små och rekommenderade att vi delade på några stycken. När jag frågade hur många sa han tre... asså... Tre är väl inte mycket? Att dela?

 

Så vi beställde in varsin rätt, en förrätt att dela och en drink extra allt. De gillar tydligen att bygga mat på höjden här för jösses vilken drink. Den kom med en våffla, två kycklingar, en corn dog och en minihamburgare.

 

Vi blev ganska mätta men sedan läste vi om desserterna. Det fick bli oreo och maräng cheesecake och caramel fondue. Jasså ska ni ha två, sa servitören. De var skitstora. Hur kan efterrätten vara större än huvudrätten? Nåväl, vi fick i oss allt och sedan vaggade vi bort till arenan för lite våldam sport. 

 

Idag ska jag jobba lite och träffa en kompis för att bestiga ett närbeläget berg. Mitt i stan.

 

 

 

 

 

 

Oj vad tiden går fort. Redan söndag. I går sprang Jonatan ett halvmaraton som han hittat. Det gick längs med vackra Bow river, vilket också betyder att det gick längst med en hårt trafikerad bilväg i två mil. Mys. Han hade underställ, väst och mössa medan de andra hade shorts. Många av de i shorts var snabbast i mål, kanske för att de frös...

Sedan gick vi på lacrosse. Så himla konstig sport. De sprang där fram och tillbaka och viftade med sina långa håvar och när de inte hade bollen slog de på allt och alla med sina pinnar. I pausen skulle vi gå och köpa kaffe och blev glada för att det inte var någon kö. När vi kom tillbaka till våra platser förstod vi varför. Det var ingen paus. Nåväl.

Idag tog vi oss ner till en av Calgarys mest rekommenderade sevärdheter Herritage park. Mycket historia, museer, gammalt grejs osv. Parken är bara öppet på sommaren men det skulle finnas mycket annat att se tydligen... antingen så missade vi det eller så var vi helt enkelt av annan åsikt. Men vi fick fika iallafall, och tittade på bil- och bensinmuseum. Sen spenderade vi resten av tiden i den historiskaparken med att klättra på skyltarna, hehe. 

 

Haha, mamma påminnde mig precis om hur hon och pappa fick åka och hämta mig i Tyskland för att jag hade shoppat så mycket... Så det där men att jag brukar lösa det, mjo det är väl en tolkningsfråga. På tal om ingenting, pappa brukar alltid kalla folk som inte gör något för ledighetskommittén. Om jag och mina syskon satt och kollade på tv kunde han komma in och säga jasså här sitter ledighetskommittén.

 

En gång råkade jag säga det på jobbet. Halv 10 varje dag sitter IT-folket, administratörer och andra som inte jobbar med snabba nyheter och fikar på BT. Och när jag går in i köket för att hämta kaffe, stressad som vanligt, och de sitter där med sina koppar kastar jag ut mig just den meningen. Det är som att jag kommer på mig själv mitt i och liksom vill äta upp orden igen. Men det går ju inte. Som tur var skrattade de.

 

Hur som helst, nu är det jag som är ledighetskommittén. Jag sitter på balkongen och solar och skriver på min bok. (Åååååååh kliché jag vet, en journalist som vill skriva en bok. Nytänkande, verkligen.) Men den här solen alltså. Jag fick byta från tröja till t-shirt, sedan fick jag kavla upp byxorna och nu funderar jag om jag ska gå och ta på mig bikini istället... Nedanför balkongen är det fortfarande en halvmeter snö. Jäkla coolt egentligen. I påsk har vi boket en miniskidresa till Sunshine, ett berg i Banff. Jag längtar. Tänk om det är sånt här väder? Vad tusan åker man i då? Nåväl, här sitter ledighetskommittén.

 

 

Jag har alltså letat land och rike runt efter ett par skidbyxor sedan i november, men inte hittat några som passat. Förra veckan köpte jag en jacka i ren protest och sedan hittade jag ju byxor som jag beställde på nätet. Jag beställde samma byxa i två färger, för jag visste inte vilka jag ville ha, och igår kom de. Jag tog den största storleken de hade för alla jag provat i butik har varit så små. (Är det bara jag som vill ha dubbla långkalsonger och fleecebyxor under?) Tror ni inte de här var för stora?

Meeeeeeen de var neonrosa och billiga så jag behåller dom ändå. Det funkar med skärp och till nästa säsong kanske någon vänlig själ (läs mamma) kan sy hängslen på dom? Så idag tog jag cykeln ner till stan och lämnade tillbaka det andra paret som inte var rosa. Varför köpte jag ens dom? Sedan cyklade jag längs floden så långt jag orkade, vilket var dumt för sedan var jag ju tvungen att cykla hela vägen hem igen. Jag kom också på att det var lite dumt att cykla för man kan inte alls titta på utsikten lika bra. Man måste ju titta på vägen.

Igår när Jonatan kom hem besteg vi föresten ett litet berg bakom huset. Det är så kuperat här och husen ligger mest på platten, så här och var är det stora tomma ytor. Typ som snööken. På väg hem gick vi förbi vårt favoritfrukostställe och såg att de hade taco tuesday idag. Så det blir det sen. Hade!

Jag vet att alla tänker det, men hittills är det bara du morfar som sagt något. HUR ska vi komma hem med all shoppingen? Story of my life, men jag har klar det varje gång hittills så jag ska nog klara det nu med. Idag var jag nämligen och shoppade lite, hehe, och köpte, förutom superfina vårbyxor och en magväska, yes you heard me, they are coming back, en resväska! (Så många bisatser i den meningen, puh.) Så nu kan vi packa alla nya saker i den nya väskan, yippi!

Jag skulle egentligen ha träffat den fjärde och sista personen som jag intervjuar för min miniserie om Västsvenskar i Calgary som publiceras i Göteborgs-Posten i April. Men tyvärr blev hon sjuk och ställde in så jag hade en helt ledig dag med strålande sol.

Djärv som jag är gick jag ut i min tunnaste jacka, utan mössa och vantar, och det är sååå varmt idag. Det känns som att våren är här, men på fredag ska det komma mer snö, så vi får väl se. Promenaden ledde till mall och väska. Nu är jag hemma igen, sitter på balkongen i tshirt och solar och väntar på Jonatan. Då blir det fika. Hade!

Jonatan fick såååå många komplimanger igår. Varför då, kanske ni undrar? Var han duktig på jobbet? Hade han klippt sig? Sprang han något lopp superfort? Nä, han klädde ut sig till pyssling och drack en massa öl. Igår var det nämligen St Patrick’s day och det firar man visst här.

Vi gick till baren i downtown där man inte kommer in utan pass. Vi hade laddat upp med både körkort och pass, men den här gången ville de inte se leg över huvud taget. Alla hade gröna hattar eller grön tshirt, jag hade grönt hårband och halsband, Jonatan hade grön hatt, brillor med mustasch, stor grön slips och, HÅLL I ER, guldskjorta. Inte konstigt att han fick göra high five med halva baren.

Vi hittade två äkta irländare som trodde vi var äkta irländare för att vi hade pyntat oss så bra. När vi druckit upp all öl gick vi vidare till en annan bar och mötte upp några av Jonatans universitetskompisar. Han fick stående ovationer även där. Sen dansade vi, drack grön öl och pratade om vintersport. Jag stal en grön heliumballong men jag tappade den när vi kom hem så den sitter fast i taket nu (dubbel takhöjd i hallen). Den kommer väl ner så småningom...

 

Go Flames go, Go Flames go, Go Flames go... Så lät det igår när vi var på hockey. Det röda Kanadalaget spelade mot ett blått USA-lag. Jag vet inte om det är så här på svenska hockeymatcher, men jag kan inte tänka mig det. I varje avblåsning var det någon som delade ut något till någon lycklig vinnare. Tillexempel fick en kille tio hinkar friterad kyckling, några fick en keps och en kille fick en bil. Ingen tjej vann.

 

Då och då kom tio tjejer med skyfflar ut och städade isen från snön som blev när de bromsade. De hade inte så mycket kläder på sig, fast att vi var i en ishall. Jag trodde att det skulle vara jättekallt och tog på mig allt jag hade. Vi skulle ju till en ishall hallå. Men det var nästan som inomhus och alla killar hade hockeytröja och alla tjejer hade röda små linnen. Jag hade stor blå jacka. Helt fel ute.

 

På den stora tvn i mitten visade de också höjdpunkter från förra matchen när de röda och det blå laget möttes. Det var mest olika typer av mål. Som till exempel slagsmål. Men den här gången slogs de inte alls mycket. Det tog nästan tre timmar, men det var inte ens tråkigt. Tiden gick fort när man fick dricka öl, titta på maskotar som delade ut kyckling och lyssna på go 80-talsmusik som dundrade ut så fort de blåste av och man undrade vad det var frågan om den här gången då. Icing typ. Eller offside.

 

Tråkiga saker med kvälles hockeyäventyr: vi vann inte 600 000 kr på 50/50 lotterna. Det kom ingen kisscam och filmade oss. Jag blev ölduschad när han bokom mig jublade för ett mål med en full öl i handen. Men det kanske hör till upplevelsen.

 

 

 

 

 

Så här fint är det på morgonen. Kanske därför han är så glad.

 

I tisdags passade jag barn på morgonen, sedan åkte jag och min nyfunna vän Cecilia ut till Olympic park och åkte snowboard. Coolaste backen, åt ena hållet såg man staden och höghusen i downtown, åt andra hållet såg man bergen. Vid tre på eftermiddagen var det så varmt att liftkillen stod i shorts och tshirt, och flera tuffingar åkte i linne. Jag hade regelrätta täckbyxor och jacka, men jag hade nästan inget under. Solbrillor åkte jag i också, med skidglasögonen på hjälmen.

 

Förutom massa puckelpist, backhoppningstorn, halfpipe, big air-hopp och annat coolt finns där en backe. Men den är uppdeld av två liftar så man kan säga att det är tre. Men det är typ samma. Där åkte vi på våra hyrbrädor i sex timmar och jag blev riktigt duktig tillslut. Jag har inte åkt snowboard sedan jag hyrde det en halvdag i Åre 2012, när stackars Robin bröt handleden och skyllde på mig. Åk snowboard, sa jag. Det blir kul, sa jag. Lagom ul tyckte han. Men nu var det desto roligare.

 

Vid halv sex-tiden anslöt den duktiga arbetaren Jonatan och för att vara andra gången han någonsin står på en bräda var han superduktig. Snäll som jag är tvingade jag ner honom för hoppbacken det första jag gjorde, men han överlevde. Jag har tydligen en historia av att skada folk genom att tvinga den spänna på sig en snowboard... (Nej då, han skadade sig inte ett dugg. Han är ett sportgeni. Han kan tävla i nästa OS. Jag däremot satte mig på baken, mitt på en knapp som de som sytt jackan tycke var lämplig att placera ungefär vid svanskotan....)

 

När solen gått ner och det var för mörkt för att se åkte vi hem, med trötta fötter och sendrag i vaderna. Nästa gång blir det plastpåse ner för halfpipen.

 

Jag glömde ju berätta om helgen. I lördags åkte vi ut till Canada Olympic Park för att titta på snowboardtävling. Vi hade med oss lite fika och klättrade upp en bit i backen, satte oss i en snödriva och tittade när de hoppade big air, när man åker i ett jättestort hopp och gör ett trix. Solen stekte verkligen och när vi kom hem hade jag en röd näsa och en halv röd panna. Men det tänkte jag ju inte på där i snödrivan. Sedan åt vi glass i tshirt. Solen är varm.

 

När vi hade kommit hem och vilat lite försökte jag sminka över min tvåfärgade nuna, vilket resulterade i att det såg ut som att jag tagit rouge i pannan. Sen bar det av till en westernbar vi googlat fram. Tydligen är Calgary ett riktigt rodeo-mecka och det var visst här alla samlades. Vi var där vid åtta och trodde att det skulle vara tomt, eftersom det var en bar. Men det var nästan fullt.

 

ALLA hade cowboystövlar och nästan alla hade cowboyhatt, jeansshorts, rutig skjorta eller sån slips som är en tråd. Och som de dansade. De travade runt där till bandets countrylåtar och svängde och snurrade. Några var riktigt duktiga. Vi åt hamburgare med en stek som biff och bacon på sidan om, sedan försökte vi bugga lite. Vi tittade när de andra dansade line dance och lite senare på kvällen när de modiga besteg den mekaniska tjuren.

 

Det tog inte lång tid innan vi också ville rida tjur. Hur svårt kan det vara, tänkte jag, jag kan väl sitta kvar på en bångstyrig häst, så varför inte en tjur? Och jag satt ganska länge, men fan vad svårt det var. Och jobbigt. Hade träningsvärk i flera dagar efteråt. Och en cool tattoo som minne. (Lugn mamma, det är en gnuggis.)

 

 

 

 

 

Välkommen till den försummade bloggen. Vilket uppehåll, flera dagar. Jag har varit iväg så dant att jag helt glömt bort att blogga. När folk frågar vad jag egentligen gör på dagarna är det svårt att svara, men uppenbarligen gör jag ju någonting.

 

I måndags vandrade jag Calgary runt i jakten på skidbyxor. Redan innan vi flög hit letade jag efter nya eftersom mina gamla var slitna, lite trasiga och väldigt tajta i midjan (de är nästan 10 år gamla). Men jag hittade inga så letandet fortsätter här. I helgen sprack de dessutom i baken, så nu måste jag faktiskt hitta nya.

 

Jag trodde allt skulle vara på rea nu och att jag skulle kunna välja och vraka bland coola brallor, men nä, de är slut. Överallt. Hur kan världens kallaste land som är fullt med snö ha slut på snöbyxor? Nåväl, eftersom jag verkligen behöver ett par byxor kom jag naturligtvis hem från shoppingrundan med en jacka... man är väl en Tut.

 

(Mom: Jag hittade byxor på nätet som jag beställde, de kommer på måndag, och jackan var faktiskt på superrea. OCH jag sydde faktiskt igen hålet i de gamla byxorna så de funkar så länge. Helt själv.)

 

 

 

I går skulle vi ner till downtown för att testa Calgarys nattliv (klockan 7 på kvällen, hehe) och träffade en jättetrevlig man som gav oss kakor. Lugn mamma, det är inte som det låter. Folk är på riktigt så trevliga här att han hade köpt en kaffe som han betalat med visa blipp typ och då kunde han inte driksa. Så för att kunna ge kassörskan dricks hade han köpt en kaka också. När vi stod på perrongen drog jag ett skämt som han tydligen hörde och uppskattade, vilket gjorde att han ville ge mig kakan. Sedan tog vi sällskap på vagnen och pratade tills han hoppade av och sa: have a great evening guys, see you around. Mjo, det gör vi nog. Kanada är rätt litet och så...

 

Vi var på väg till en bar som heter the Unicorn för att gå på open mic night. Jag förväntade mig fluff och glitter, men det var en helt vanlig sportbar. Den har tre våningar och på varje våning var det olika "partyn". När vi gick ner i källaren och satte oss bad de om id, vi visade våra körkort som vanligt, men då säger tjejen att hon inte kan acceptera det efterdom det inte är på franska eller engelska. När vi säger okej vi får väl dricka saft då säger hon nej, alltså, ni får inte vara här. Snopet.

 

Men då gjorde vi en fuling och gick upp två våningar istället. Där kom en kille med armar lika breda som Jonatans midja och stod och stirrade på körkorten i typ två minuter. Sedan sa han, okej, och gav oss massa öl. Hehe. Tut vs the law, 1 - 0. Vi drack roliga unicorndrinkar som jag glömde ta kort på och sedan spelade vi arkadspel. Jag hängde aldrig på ungdomsgården och tittade när killarna spelade när jag var tonåring och Jonatan spelade bara pingis och brydde sig inte om tjejerna när han var där så vi tog igen det nu. Jag spelade flipper, Jonatan tittade, sen pussades vi. Sen skjöt vi älgar med gevär och jag vann. 2 - 0 till Tuten.

 

 

 

Livet kantas av motgångar och erövringar. I downtown är det inte särskilt mysit att gå. Det är tusen bilar, snön är svart, avgaser överallt och en jäkla massa trafikljus. Men från typ tredje ner till kanske åttonde avenyn, mellan åttonde gatan och centre street, finns små glasbroar mellan alla husen. Dessa kallas +15 och binder ihop alla kontorsbygnader och blir som gator innomhus, över de andra gatorna. Här springer mest kontorsfolk som ser ut som att de inte vet vad det är för väder ute alls i lågskor och med take away kaffe i händerna.

 

Men här har även jag och Jonatan försökt ta oss hem några gånger. Inte hela vägen, men vi har tänkt att vi ska jobba oss uppåt genom det här +15-systemet några gånger när det varit riktigt kallt. Varje gång har vi gått vilse. Vi har hamnat i någon återvändsgränd eller längst bort åt fel hålll mot vad vi skulle. Eller så har vi virrat bort oss från stigen och hittar inte tillbaka. Det slutar med att vi får gå ut och gå på gatan ändå. Men, plötsligt händer det.

 

I dag klarade jag labyrinten. Jag var nästan längst söderut, i mitten, och klarade att ta mig så mycket nordväst det gick. Äntligen! Man får fira de små segrarna. Lagom tills glädjen över min erövring lagt sig kom jag hem och såg att mina jeans som jag lämnade in på lagning för 25 dollar för att laga ett hål hade tre nya. Dagen efter jag hämtat dom. Jävla jeans. Mitt största och eviga problem. Mamma... hjälp mig.

 

Vi bor nästan mitt i stan, precis på andra sidan floden, en kort promenad från downtown. Ändå pulsar vi genom snön för att komma dit och på bilderna ser det ut som vi åkt ut i skogen på äventyr. Vilken jäkla stad detta är. Tydligen brukar det inte snöa så mycket som det har gjort i år. De har snörekord och kylrekord, men det gör mig ingenting. Varje dag när solen skiner och snön gnistrar känner jag mig som en prinsessa i mitt eget winter wonderland. Och när vi kommer hem igen är det maj i Sverige. Det gör heller ingenting. Göteborg i mars är inte det mysigaste...

 

Men när solen skiner smälter mycket, som sedan fryser igen. Det har kommit fram galna istappar överallt och när jag gick nere i stan så lossnade en jättetapp och föll rakt ner på en parkerad bil. Motorhuven fick sig en riktig smäll och hade det vart en människa som stått där istället hade den nog inte stått kvar. Kanske får ha skidhjälp när jag ska shoppa i fortsättningen.

 

I dag har jag jobbat med journalistik. I morgon ska jag leka med söta barn. Sedan är det fredag och snart helg igen. Tiden går så fort. Jag tror jag måste gå ut och kasta snöboll på någon. Jonatan ligger i riskzonen...

 

Jag har skaffat mig ett litet extrajobb för att tjäna ihop pengar till all shopping (och för att ha lite mer att göra om dagarna). I går spendarade jag förmiddagen med två supersöta barn. Jag vet inte hur jag alltid lyckas hitta så fina familjer, men dom här ungarna är så goa.

Vi skulle spela monopol junior. Aha, tänker man, det här kan jag. Men nä. Man kan inte deras regler. Det kan man aldrig... det här med hur mycket gatorna kostar eller hur många steg tärningen visar spelar mindre roll när man spelar med en treåring. 

Efter det åkte jag till universitetet för att titta när Jonatans kollegor spelade squash. De hade riktig publik och var jätteduktiga. Sen åt vi sushi. I dag ska jag intervjua en Göteborgare för GP. Hade!

 

Sedan fortsatte födelsedagshelgen. I lördags kväll gick vi på Full moon party. Vi tog på oss alla kläder vi hade, alltså skidställ, och knallade iväg för att hinka i oss varm choklad och titta på stjärnorna. Vi kom fram lagom till skymning och på en bakgråd hade någon ställt en högtalare och ett rangligt picknickbord med en termos på.

 

Nej, så illa var det inte, men det var inte mycket mer heller. Det var 99% barnfamiljer där. En och annan gamling (som kanske var där med sitt barnbarn) och en full tonåring i keps som dansade. Och vi. Men vi drack varm choklad, spelade snakes and ladders (ett spel där man antingen hamnar på en ruta med stege och får klättra upp eller en ruta med orm och glider ner. Man ska ta sig upp till hundra), fyra i rad och jenga. Allt var i megaformat och ganska kul. När vi spelade jenga fick vi "hjälp" av barn. De drog i två klossar samtidigt och tornet rasade. Men det var okej.

 

Sedan knallade vi hemåt igen och råkade gå genom en liten park som hade julbelysningen kvar (väldigt många hus här har julbelysnigen kvar, konstigt). Eller det kanske bara var vinterbelysnig. Den var i vilket fall väldigt mysig och romantisk. Vi hittade ett café där vi tog en drink och sen gick vi hem. Eftersom vi hade täckbyxor på oss kunde vi leka i snön, så det tog ett tag att gå hem. Vi hittade en orörd plätt där vi skrev TUT. Snön gick långt över knäna och det var tungt att pulsa runt, men superkul. (Fyllde jag 27 eller 7?)

 

I söndags åkte vi ner till downtown och åkte högst upp i Calgary Tower där vi åt brunch. Och vilken bruch. Jag var mätt hela dagen. Så gott. Och väldigt fin utsikt. Återigen hade vi tur med vädret och fick en klar dag och såg ända till Mariannelund. Hade!

 

Hej från en gammal Tut. Jag vaknade igår, på birthday weekend day 1, av att Jonatan sjöng för mig (typ tre ord sedan satte han på ja må du leva på mobilen) med tårta (en halv paj som blev över från i torsdags) och tända ljus. Man tager vad man haver. Med tanke på att han varit sjuk i tre dagar blev jag jätteglad. Efter att vi legat och dragit oss i sängen gick vi upp och ut till vårt varoitfrukosttställe med bottomless coffe. Det är så bra som det låter.

 

Efter frukost blev det en sväng till ett närliggande mall där jag hittade min nya favoritbutik och massor med fina kläder. Woop woop. Sedan fikade vi och sedan gick vi hem och vilade lite för att på kvällen åka ner till downtown och äta på en hamburgerbar med helt sjuka milkshakes. Så gott. Så mätt. Sedan gick vi vidare till en bar som var känd för sina cocktais. De var superäckliga. Hemska. Kanske var det de var kända för...? Sen åkte vi hem.

 

I dag, birthday weekend dag 2, åkte vi ut till Canada Olympic Park (Calgary hade vinter-OS 88) och tittade på kända idrottskanadicker på hall of fame. Jag kände igen en. Sedan åt vi lunch och tittade på söta barn som lärde sig åka skidor och coola snowboardare som hoppade och åkte half pipe.

 

Ikväll ska vi på Full moon party, det är typ en winter street fest. Vad det är vet jag inte riktigt, men man får varm choklad med marshmallows, det är fina ljus och spel och dans och musik. Blir nog mysigt. I morgon, birthday weekend dag 3, ska vi äta brunch högst upp i Calgary Tower. De har en restaurang som snurrar så man hinner se hela Calgary på en timme.

 

 

Okej, vi släpper äggtjyven nu. Den jäkeln har visst begått det perfekta brottet. Det finns inga spår.

När jag hade skrivit min artikel för GP tog jag och sjukatan en liten promenad för att köpa paj. Det finns ett litet bageri som tydligen ska ha väldigt god paj här i närheten. Som vanligt så tog jag min stora varma jacka och svetten bara rann i solen. Hallå skulle det inte vara minus 20 här? Jag fattar ingenting.

Vi delade på en lammpaj som lunch och en salted penut pie och en roasted coconut pie till efterrätt. Muuuuuuums på penutpajen.

Hemma fyller jag år nu btw. Här är det några timmar kvar tills min Birthday weekend woop woop! Men vi började fira kl 16.00 (midnatt i Sverige) med bubbel och fika. Födelsedags eftermiddag äger! Nu får jag ju fira i 32 timmar!

Jag har redan fått en present som jag köpt själv hehe. Jag köpte den från mamma till mig, i Disneybutiken. Och jag tycker ni förtjänar ett särskilt omnämnande, kära mor och syster, för att ni lyckades klura ut vad det var. Självklart en kläd, självklart rosa och visst står det supercalifragilisticexpialidocious på den. I roseguld tillochmed. Grattis mam och ik. Grattis tut.

Lite födelsedagsshopping. Var ju tvungen att köpa nya ägg.

Tja tja bloggen.

Jag förstår att ni undrar, men nej, äggmysteriet är inte löst än... Under tiden har jag parkerat i soffan för att kunna ha uppsikt över vilka som rör sig i köket och hittills verkar det mest vara jag och en sjuk Jonatan. Men alla vet väl att man inte ska återvända till brottsplatsen.

Här i soffan sitter jag (förutom och agerar spion) faktiskt och jobbar. Jag gör sånt också. Igår träffade jag en tjej från Kungälv som lever ett spännande liv här i Calgary för att hennes drömmar var lite för stora för Sverige. Det var ett riktigt spännande möte som peppade mig till att gå vidare med min bokidé jag haft sedan 2010, men först ska jag skriva en artikel om henne. Den kan ni läsa i GP i april.

Jag återkommer om hur det går med äggmystieriet på Bowness rd. Det är alltså här vi bor. Sixten är fortfarande huvudmisstänkt. Alla vet ju att Sixten är en äggtjyv, David du vet vad jag pratar om. Han tog alla våra ägg.

Bilder på mitt livs kärlek och en snöfisk. Har ju inga ägg att ta kort på så... Hade!