Louise Olsson

Jag tillät mig själv att sova ut idag, vilket i och för sig inte hör till det ovanliga. Nu ligger jag här och funderar på vad jag ska göra idag. Det ända jag vet att jag ska göra är att någon gång under dagen träna, laga mat och tvätta håret, men vad mer? Skulle vilja ta en riktigt lång långpromenad runt hela Göteborg men det är ju tråkigt själv och min stackars promenadvän har två tentor idag. Så vad ska jag hitta på egentligen? Rummet är inte stökigt, hallen behöver inte dammsugas och jag har ingen smutsig tvätt. Dagens I-landsproblem.

Jag blir lite pirrig när jag tänker på att jag bara har tre veckor kvar i Göteborg. Inte ens det, imorgon åker jag hem för att fira mammas födelsedag och när jag kommer tillbaka är det bara två veckor kvar i Götet. Galet att ännu ett år passerat, nu känner jag mig gammal.

När det regnar och är grått och kallt försvinner all motivation och engagemang från kroppen. Jag tycker helt plötsligt att jag är värd att gå och shoppa fina kläder, även när kontot tydligt uttrycker sitt misstyckande. Vad som är på då är att strosa runt inne på NK. Det är nämligen omöjligt för mig att handla där inne då kreditfunktionen på mitt visakort inte är aktiverad. Jag lommade omkring lite bland Diorsmink och Chanelparfymer när en dam kom fram och frågade om hon kunde hjälpa mig. "Nej tack, jag tittar bara lite... och drömmer mig bort" svarade jag då och luktade på No. 5. "Den där kostar 1424 kronor" sa hon och pekade på den minsta flaskan. Utan att kunna hjälpa det spärrar jag upp ögonen och ställer omedelbart ner flaskan. "Som sagt, drömmer mig bort lite" sa jag och gick ut i regnet.

Nu gör jag något som mamma hatar, nämligen har på mig för små och trasiga kläder. Innan du ger mig onda ögat där på andra sidan skärmen mamma så ska du veta att de nya jeansen jag köpte för att de andra var trasiga nu är 10 gånger så trasiga som de här är och dessa är faktiskt inte ens spruckna någon stans! Det fattas bara en knapp, (den knappen som skulle hållit ihop dom). Men nu när de ändå inte kan knäppas är de inte så mycket för små längre. Allt löser sig med ett gummiband och en säkerhetsnål. Jag älskar dig mor, och jag behöver nya jeans!

Det positiva med min boendesituation är att ingen av damerna är hemma så ofta och jag har då lägenheten för mig själv. Då känns det nästan som att jag bor själv i en stor sekelskifteslägenhet mitt i Göteborg. Inte fy skam. Morgnarna är nästan min favoritstund på dagen, kanske på grund av min supergoda frukost, men kanske för att jag då sitter i köket och tittar ut över bland annat Lisebergs attraktioner och tänker på allt kul som ska hända under dagen. Det måste vara en otrolig lyx att se fram emot allt man gör, tillochmed tentorna. Men som någon känd gubbe sa: filosofi är en lyx.

Helt seriöst, min roommate är inte klok. Aldrig mer ska jag bo ihop med någon om jag inte har full kontroll över vem det är. Att vara en av två inneboende hos någon är värdelöst. Hur länge har jag bott här nu, 4 månader måste det vara. Alltså har jag i 4 månaders tid, på olika sätt, försökt få roomie att förstå att när disken i diskmaskin är ren betyder inte det att man kan lämna sin skit i diskhon åt någon annan att plocka bort utan man kan då tömma maskinen på den rena disken och sedan ställa in sin skitiga. I 4 månader har det inte gått så bra.

Häromdagen hittade jag ännu en matlåda i diskhon och bestämde mig för att ta lagen i egna händer. "Du, är det din matlåda? Du skulle inte kunna tänka dig att ställa in den i maskinen?" Jodå, det ska hon göra, det var bara det att blablabla... Diskmaskinen har nu stått vidöppen i två dagar med lådorna utdragna och väntat. Jag kom precis hem från gymmet och möter henne i trapphuset. Spänningen är olidlig. Jag kommer upp, går in i köket, och tadaaa: diskhon är tom... I maskinen står en matlåda... Och i diskstället ovanför ligger all den rena disken. Dude, WTF?
Men jag är inte bitter!

Det finns en risk att du ser detta, and I hope you do!

När man har gått i skolan en hel lång dag och i direkt anslutning till hemkomsten suttit sig vid datorn och skrivit en tentauppgift är det helt berättigat att gå och köpa godis till kvällen (och en glass som man äter upp på vägen). Det är också berättigat att fastna i och överanvända krångliga ord som berättigad.

Jag sitter nu vid köksbordet och har, hör och häpnad, lite tid över innan skolan börjar. Solen lyser in genom fönstret och det känns som att det kan bli en bra dag trots dubbla föreläsningar. Livet leker rätt bra nu må jag säga, hade en trevlig helg som bjöd på massage och födelsedagskalas i lördags och en heldag på Liseberg igår. Det är verkligen en spontan dag när man blir väckt av att telefonen ringer och man hör "upp med dig nu, om en halvtimme ska vi va på Liseberg". Mycket trevligt initiativ.

Jag kan dessutom med ett så stort leende att mungiporna spricker meddela att jag har fått jobb i Tyskland och flyttar dit i juli. Me so happy!

Igår var just en sådan dag när solen sken och spred värme från tidig morgon till sen kväll. Det var också en sådan dag mitt ena jag lyckades övertala mitt andra att träning, plugg och städning är mycket oviktiga saker. Från halv 12 (att sova ut var tydligen viktigt) till halv 8 på kvällen låg jag på en filt på en gräsplätt och svettades i solen. Det resulterade i röda knän och ett par väldigt skarpa och lika fula linjer som absolut inte kommer matcha bikinin. Även bloggen, twitter och instagram blev lidande av min heldag i solen. Upptagen brud!

Idag var jag däremot produktiv må ni tro. Först gick jag i skolan och hade föreläsning om rättsfilosofi där jag skrev 4 A4 fulla med anteckningar. Att jag inte förstår de flesta ord är en annan sak. Efter det kom jag hem och städade sov- och badrum varpå jag lyckades tvinga iväg mig själv till gymmet. Nu har jag lyckats äta mat också men duschen får vänta. Det är ju så jobbigt att klä av sig och så blir man ju så blöt. Jag ska snart göra slag i saken. Snart.

Det är inte klokt vad stressigt det är att vara student nu för tiden. Det är knappt så man hinner med studierna faktiskt. Det är kårevenemang och viktiga helgdagar, man ska hinna träna och laga mat åtminstone några gånger i veckan och framförallt ska man mjölka ur varenda solstråle som visar sig över det annars så regniga Göteborg. Det sistnämnda gör också gärna att man missar de flesta andra viktiga saker man har inplanerade.

Snart är den ljuvliga sommaren här. När man var liten betydde den sommarlov. Sol och bad och lek med kompisar varje dag. Nu betyder den jobb. Jag hade precis vad som skulle kunna vara världens kortaste arbetsintervju. "När kan du jobba? Okej jag säger det till schemaläggaren så hör vi av oss." Fick jag jobbet? Hur länge/mycket kommer jag få jobba? Det återstår att se, spänningen är olidlig. Jag håller tummarna för att få återvända till mitt älskade Tyskland.

Nu har det alltså gått ca 6 timmar och Bästa borde vara här. Jag sitter och väntar på Nils Ericson terminalen vid gate 41. Den gaten som är längst bort. Så långt bort att huset tog slut. Den långa byggnaden täcker hela 38 gater men 39, 40 och 41, de fick vara utanför och självklart ska min kära gäst ankomma till nr 41. Men vad gör väl det? Jag är inte bitter! Nuså, snartså. Vi ska ha så kul! <3

Idag när jag vaknade upp bredvid min nya fina iPhone och såg solen skina in genom fönstret kände jag att idag blir en bra dag. När den nya fina iPhonen plingar till och meddelar att jag blev godkänd på den ruggigt svåra tentan om meta-etik bekräftades känslan. När jag kom på att om ca 6 timmar anländer min bästa vän i hela världen till Göteborg för att spendera Valborg med mig här fick jag nästan överskott på lycka. Det löste sig däremot när jag såg hur mitt sovrum såg ut. Nåväl, nu har jag nått att göra idag också.

När jag låg där i min säng (ligger fortfarande här, det är lördag) och kände mig lycklig så kom jag på att idag är en utmärkt dag att ta upp bloggandet igen. Så vi provar med det. Jag har till och med laddar hem en blogg-app. Serious shit...

Listor är roliga, lets göra lite fler listor. Tvätten är ren och maten står på spisen så vad annat kan jag göra när de små sover och de andra är på äventyr i mataffären. Egentligen borde jag nog göra en lista på det jag behöver göra innan jag åker hem snarare än när jag väl är hemma, men hur kul är det. Väl i Sverige ska jag frossa i allt man ska göra på sommaren som jag ine gjort och allt gott som inte finns i Tyskland.


To do under mina tre veckor i Katrineholm:

- Åka till smultronstället och äta glass
- Åka till djulö och bada
- Äta kebabpizza och blå chips
- Sitta i trädgården och göra ingenting
- Spela kort och äta kakor med farmor
- Gå på öltältet under Katrineholmsveckan
- Gå på utebio under samma vecka
- Åka till playa la Eklöf och snylta på beachen
- Åka till IKEA och titta på massa fina möbler som ändå inte får plats i mitt nya boende
- Gå på systemet och göra mitt (nästan) första inköp. (Jag köpte en flaska wisky till pappa förra gången jag var hemma men det var i Växjö och inte till mig så det gills inte. Jag ska för första gången entra bolaget i Katrineholm och gå igenom kassan med stolt min.)
- Dricka cider
- Träffa alla mina vänner och släktingar
- Köra bil
- Skicka gratis sms, helleluja!

Ju närmare målet man kommer, desto mer längtar man dit. För 11 månader och två veckor sedan landade jag i Tyskland med mina 100 resväskor och stapplade tidigt på morgonen ut i ankomsthallen för att leta efter en man jag aldrig träffat förut. Det fanns några stycken (haha), men bara en som var berädd att ta med mig och alla mina väskor till sin familj i Frankfurt där jag skulle få bo ett år. Jaja, gud vad jag tjatar om detta nu då men saken är att jag har nu bara 12 dagar kvar här och JAG LÄNGTAR HEM!



Kommer sakna storleken och priserna på öl. Go Tyskland!