Louise Olsson

 

I går skulle vi ner till downtown för att testa Calgarys nattliv (klockan 7 på kvällen, hehe) och träffade en jättetrevlig man som gav oss kakor. Lugn mamma, det är inte som det låter. Folk är på riktigt så trevliga här att han hade köpt en kaffe som han betalat med visa blipp typ och då kunde han inte driksa. Så för att kunna ge kassörskan dricks hade han köpt en kaka också. När vi stod på perrongen drog jag ett skämt som han tydligen hörde och uppskattade, vilket gjorde att han ville ge mig kakan. Sedan tog vi sällskap på vagnen och pratade tills han hoppade av och sa: have a great evening guys, see you around. Mjo, det gör vi nog. Kanada är rätt litet och så...

 

Vi var på väg till en bar som heter the Unicorn för att gå på open mic night. Jag förväntade mig fluff och glitter, men det var en helt vanlig sportbar. Den har tre våningar och på varje våning var det olika "partyn". När vi gick ner i källaren och satte oss bad de om id, vi visade våra körkort som vanligt, men då säger tjejen att hon inte kan acceptera det efterdom det inte är på franska eller engelska. När vi säger okej vi får väl dricka saft då säger hon nej, alltså, ni får inte vara här. Snopet.

 

Men då gjorde vi en fuling och gick upp två våningar istället. Där kom en kille med armar lika breda som Jonatans midja och stod och stirrade på körkorten i typ två minuter. Sedan sa han, okej, och gav oss massa öl. Hehe. Tut vs the law, 1 - 0. Vi drack roliga unicorndrinkar som jag glömde ta kort på och sedan spelade vi arkadspel. Jag hängde aldrig på ungdomsgården och tittade när killarna spelade när jag var tonåring och Jonatan spelade bara pingis och brydde sig inte om tjejerna när han var där så vi tog igen det nu. Jag spelade flipper, Jonatan tittade, sen pussades vi. Sen skjöt vi älgar med gevär och jag vann. 2 - 0 till Tuten.