Louise Olsson

 

Idag hände en san sak som far hjärtat att känna sig lite ledsamt över att lämna tyskland. Jag kom till jobbet okristligt tidigt och började koka kaffe och stända undan efter den slarver som jobbat kvällen innan (jag!). In kommer Herr Tysk Advokat och stralar ett godmorgon varpa han fragar vad god morgon heter pa svenska. Det slutar med att vi star i köket i 10 minuter och pratar om köttbullar, paskafton och svenska hus. Han fragar hur länge jag ska stanna i tyskland och inte förens han pa mitt svar, mitten av januari, reagerar med "men det är ju bara nagra veckor" gar det upp för mig att det verkligen bara är nagra veckor. Aaah!

 

Nytt kapitel i livet, igen. Ner till regnstaden Göteborg och skola sig till journalist. Mycket spännande ska det bli. Och lite läskigt.

 

Jag har inte dött. Jag har bara inte kännt nagot behov av att dela med mig till världen vad jag halls med. Men nu maste jag sätta ner foten och fraga vad fan som händer med Sverige? 6 manader är man borta och vad möts man av? Först tar SVT världshistoriens bästa julkalender och gör nagon fruktansvärd blanning mellan en kopia och en uppföljare. Big no go. Sedan erfarar jag pa aftonbladet att en ny Sune-film ska komma ut där hela familjen Andersson är utbytt. Wtf? Räcker det inte med att alla nyproduktioner SUGER, maste man ta det som faktiskt var bra och förstöra det ocksa? Skäms!

 

Till raga pa allt sitter jag här i mitt nya land som inte har en aning om vad lucia är och dricker microvärmd sojaoboy och äter en fralla samtidigt som jag tittar pa luciataget pa SVTPlay och vad far jag se? Mitt i den vackra sangen kommer nagon jävla tjomme ut och börjar rappa? Vad i hellvete? Nu far ni fan ge er? Inte okej, Sverige, inte okej.