Louise Olsson

 

Haha, mamma påminnde mig precis om hur hon och pappa fick åka och hämta mig i Tyskland för att jag hade shoppat så mycket... Så det där men att jag brukar lösa det, mjo det är väl en tolkningsfråga. På tal om ingenting, pappa brukar alltid kalla folk som inte gör något för ledighetskommittén. Om jag och mina syskon satt och kollade på tv kunde han komma in och säga jasså här sitter ledighetskommittén.

 

En gång råkade jag säga det på jobbet. Halv 10 varje dag sitter IT-folket, administratörer och andra som inte jobbar med snabba nyheter och fikar på BT. Och när jag går in i köket för att hämta kaffe, stressad som vanligt, och de sitter där med sina koppar kastar jag ut mig just den meningen. Det är som att jag kommer på mig själv mitt i och liksom vill äta upp orden igen. Men det går ju inte. Som tur var skrattade de.

 

Hur som helst, nu är det jag som är ledighetskommittén. Jag sitter på balkongen och solar och skriver på min bok. (Åååååååh kliché jag vet, en journalist som vill skriva en bok. Nytänkande, verkligen.) Men den här solen alltså. Jag fick byta från tröja till t-shirt, sedan fick jag kavla upp byxorna och nu funderar jag om jag ska gå och ta på mig bikini istället... Nedanför balkongen är det fortfarande en halvmeter snö. Jäkla coolt egentligen. I påsk har vi boket en miniskidresa till Sunshine, ett berg i Banff. Jag längtar. Tänk om det är sånt här väder? Vad tusan åker man i då? Nåväl, här sitter ledighetskommittén.