Louise Olsson

 

I tisdags passade jag barn på morgonen, sedan åkte jag och min nyfunna vän Cecilia ut till Olympic park och åkte snowboard. Coolaste backen, åt ena hållet såg man staden och höghusen i downtown, åt andra hållet såg man bergen. Vid tre på eftermiddagen var det så varmt att liftkillen stod i shorts och tshirt, och flera tuffingar åkte i linne. Jag hade regelrätta täckbyxor och jacka, men jag hade nästan inget under. Solbrillor åkte jag i också, med skidglasögonen på hjälmen.

 

Förutom massa puckelpist, backhoppningstorn, halfpipe, big air-hopp och annat coolt finns där en backe. Men den är uppdeld av två liftar så man kan säga att det är tre. Men det är typ samma. Där åkte vi på våra hyrbrädor i sex timmar och jag blev riktigt duktig tillslut. Jag har inte åkt snowboard sedan jag hyrde det en halvdag i Åre 2012, när stackars Robin bröt handleden och skyllde på mig. Åk snowboard, sa jag. Det blir kul, sa jag. Lagom ul tyckte han. Men nu var det desto roligare.

 

Vid halv sex-tiden anslöt den duktiga arbetaren Jonatan och för att vara andra gången han någonsin står på en bräda var han superduktig. Snäll som jag är tvingade jag ner honom för hoppbacken det första jag gjorde, men han överlevde. Jag har tydligen en historia av att skada folk genom att tvinga den spänna på sig en snowboard... (Nej då, han skadade sig inte ett dugg. Han är ett sportgeni. Han kan tävla i nästa OS. Jag däremot satte mig på baken, mitt på en knapp som de som sytt jackan tycke var lämplig att placera ungefär vid svanskotan....)

 

När solen gått ner och det var för mörkt för att se åkte vi hem, med trötta fötter och sendrag i vaderna. Nästa gång blir det plastpåse ner för halfpipen.