Louise Olsson

 

Jag glömde ju berätta om helgen. I lördags åkte vi ut till Canada Olympic Park för att titta på snowboardtävling. Vi hade med oss lite fika och klättrade upp en bit i backen, satte oss i en snödriva och tittade när de hoppade big air, när man åker i ett jättestort hopp och gör ett trix. Solen stekte verkligen och när vi kom hem hade jag en röd näsa och en halv röd panna. Men det tänkte jag ju inte på där i snödrivan. Sedan åt vi glass i tshirt. Solen är varm.

 

När vi hade kommit hem och vilat lite försökte jag sminka över min tvåfärgade nuna, vilket resulterade i att det såg ut som att jag tagit rouge i pannan. Sen bar det av till en westernbar vi googlat fram. Tydligen är Calgary ett riktigt rodeo-mecka och det var visst här alla samlades. Vi var där vid åtta och trodde att det skulle vara tomt, eftersom det var en bar. Men det var nästan fullt.

 

ALLA hade cowboystövlar och nästan alla hade cowboyhatt, jeansshorts, rutig skjorta eller sån slips som är en tråd. Och som de dansade. De travade runt där till bandets countrylåtar och svängde och snurrade. Några var riktigt duktiga. Vi åt hamburgare med en stek som biff och bacon på sidan om, sedan försökte vi bugga lite. Vi tittade när de andra dansade line dance och lite senare på kvällen när de modiga besteg den mekaniska tjuren.

 

Det tog inte lång tid innan vi också ville rida tjur. Hur svårt kan det vara, tänkte jag, jag kan väl sitta kvar på en bångstyrig häst, så varför inte en tjur? Och jag satt ganska länge, men fan vad svårt det var. Och jobbigt. Hade träningsvärk i flera dagar efteråt. Och en cool tattoo som minne. (Lugn mamma, det är en gnuggis.)

 

 

 

 

 

Välkommen till den försummade bloggen. Vilket uppehåll, flera dagar. Jag har varit iväg så dant att jag helt glömt bort att blogga. När folk frågar vad jag egentligen gör på dagarna är det svårt att svara, men uppenbarligen gör jag ju någonting.

 

I måndags vandrade jag Calgary runt i jakten på skidbyxor. Redan innan vi flög hit letade jag efter nya eftersom mina gamla var slitna, lite trasiga och väldigt tajta i midjan (de är nästan 10 år gamla). Men jag hittade inga så letandet fortsätter här. I helgen sprack de dessutom i baken, så nu måste jag faktiskt hitta nya.

 

Jag trodde allt skulle vara på rea nu och att jag skulle kunna välja och vraka bland coola brallor, men nä, de är slut. Överallt. Hur kan världens kallaste land som är fullt med snö ha slut på snöbyxor? Nåväl, eftersom jag verkligen behöver ett par byxor kom jag naturligtvis hem från shoppingrundan med en jacka... man är väl en Tut.

 

(Mom: Jag hittade byxor på nätet som jag beställde, de kommer på måndag, och jackan var faktiskt på superrea. OCH jag sydde faktiskt igen hålet i de gamla byxorna så de funkar så länge. Helt själv.)

 

 

 

I går skulle vi ner till downtown för att testa Calgarys nattliv (klockan 7 på kvällen, hehe) och träffade en jättetrevlig man som gav oss kakor. Lugn mamma, det är inte som det låter. Folk är på riktigt så trevliga här att han hade köpt en kaffe som han betalat med visa blipp typ och då kunde han inte driksa. Så för att kunna ge kassörskan dricks hade han köpt en kaka också. När vi stod på perrongen drog jag ett skämt som han tydligen hörde och uppskattade, vilket gjorde att han ville ge mig kakan. Sedan tog vi sällskap på vagnen och pratade tills han hoppade av och sa: have a great evening guys, see you around. Mjo, det gör vi nog. Kanada är rätt litet och så...

 

Vi var på väg till en bar som heter the Unicorn för att gå på open mic night. Jag förväntade mig fluff och glitter, men det var en helt vanlig sportbar. Den har tre våningar och på varje våning var det olika "partyn". När vi gick ner i källaren och satte oss bad de om id, vi visade våra körkort som vanligt, men då säger tjejen att hon inte kan acceptera det efterdom det inte är på franska eller engelska. När vi säger okej vi får väl dricka saft då säger hon nej, alltså, ni får inte vara här. Snopet.

 

Men då gjorde vi en fuling och gick upp två våningar istället. Där kom en kille med armar lika breda som Jonatans midja och stod och stirrade på körkorten i typ två minuter. Sedan sa han, okej, och gav oss massa öl. Hehe. Tut vs the law, 1 - 0. Vi drack roliga unicorndrinkar som jag glömde ta kort på och sedan spelade vi arkadspel. Jag hängde aldrig på ungdomsgården och tittade när killarna spelade när jag var tonåring och Jonatan spelade bara pingis och brydde sig inte om tjejerna när han var där så vi tog igen det nu. Jag spelade flipper, Jonatan tittade, sen pussades vi. Sen skjöt vi älgar med gevär och jag vann. 2 - 0 till Tuten.

 

 

 

Livet kantas av motgångar och erövringar. I downtown är det inte särskilt mysit att gå. Det är tusen bilar, snön är svart, avgaser överallt och en jäkla massa trafikljus. Men från typ tredje ner till kanske åttonde avenyn, mellan åttonde gatan och centre street, finns små glasbroar mellan alla husen. Dessa kallas +15 och binder ihop alla kontorsbygnader och blir som gator innomhus, över de andra gatorna. Här springer mest kontorsfolk som ser ut som att de inte vet vad det är för väder ute alls i lågskor och med take away kaffe i händerna.

 

Men här har även jag och Jonatan försökt ta oss hem några gånger. Inte hela vägen, men vi har tänkt att vi ska jobba oss uppåt genom det här +15-systemet några gånger när det varit riktigt kallt. Varje gång har vi gått vilse. Vi har hamnat i någon återvändsgränd eller längst bort åt fel hålll mot vad vi skulle. Eller så har vi virrat bort oss från stigen och hittar inte tillbaka. Det slutar med att vi får gå ut och gå på gatan ändå. Men, plötsligt händer det.

 

I dag klarade jag labyrinten. Jag var nästan längst söderut, i mitten, och klarade att ta mig så mycket nordväst det gick. Äntligen! Man får fira de små segrarna. Lagom tills glädjen över min erövring lagt sig kom jag hem och såg att mina jeans som jag lämnade in på lagning för 25 dollar för att laga ett hål hade tre nya. Dagen efter jag hämtat dom. Jävla jeans. Mitt största och eviga problem. Mamma... hjälp mig.

 

Vi bor nästan mitt i stan, precis på andra sidan floden, en kort promenad från downtown. Ändå pulsar vi genom snön för att komma dit och på bilderna ser det ut som vi åkt ut i skogen på äventyr. Vilken jäkla stad detta är. Tydligen brukar det inte snöa så mycket som det har gjort i år. De har snörekord och kylrekord, men det gör mig ingenting. Varje dag när solen skiner och snön gnistrar känner jag mig som en prinsessa i mitt eget winter wonderland. Och när vi kommer hem igen är det maj i Sverige. Det gör heller ingenting. Göteborg i mars är inte det mysigaste...

 

Men när solen skiner smälter mycket, som sedan fryser igen. Det har kommit fram galna istappar överallt och när jag gick nere i stan så lossnade en jättetapp och föll rakt ner på en parkerad bil. Motorhuven fick sig en riktig smäll och hade det vart en människa som stått där istället hade den nog inte stått kvar. Kanske får ha skidhjälp när jag ska shoppa i fortsättningen.

 

I dag har jag jobbat med journalistik. I morgon ska jag leka med söta barn. Sedan är det fredag och snart helg igen. Tiden går så fort. Jag tror jag måste gå ut och kasta snöboll på någon. Jonatan ligger i riskzonen...

 

Jag har skaffat mig ett litet extrajobb för att tjäna ihop pengar till all shopping (och för att ha lite mer att göra om dagarna). I går spendarade jag förmiddagen med två supersöta barn. Jag vet inte hur jag alltid lyckas hitta så fina familjer, men dom här ungarna är så goa.

Vi skulle spela monopol junior. Aha, tänker man, det här kan jag. Men nä. Man kan inte deras regler. Det kan man aldrig... det här med hur mycket gatorna kostar eller hur många steg tärningen visar spelar mindre roll när man spelar med en treåring. 

Efter det åkte jag till universitetet för att titta när Jonatans kollegor spelade squash. De hade riktig publik och var jätteduktiga. Sen åt vi sushi. I dag ska jag intervjua en Göteborgare för GP. Hade!

 

Sedan fortsatte födelsedagshelgen. I lördags kväll gick vi på Full moon party. Vi tog på oss alla kläder vi hade, alltså skidställ, och knallade iväg för att hinka i oss varm choklad och titta på stjärnorna. Vi kom fram lagom till skymning och på en bakgråd hade någon ställt en högtalare och ett rangligt picknickbord med en termos på.

 

Nej, så illa var det inte, men det var inte mycket mer heller. Det var 99% barnfamiljer där. En och annan gamling (som kanske var där med sitt barnbarn) och en full tonåring i keps som dansade. Och vi. Men vi drack varm choklad, spelade snakes and ladders (ett spel där man antingen hamnar på en ruta med stege och får klättra upp eller en ruta med orm och glider ner. Man ska ta sig upp till hundra), fyra i rad och jenga. Allt var i megaformat och ganska kul. När vi spelade jenga fick vi "hjälp" av barn. De drog i två klossar samtidigt och tornet rasade. Men det var okej.

 

Sedan knallade vi hemåt igen och råkade gå genom en liten park som hade julbelysningen kvar (väldigt många hus här har julbelysnigen kvar, konstigt). Eller det kanske bara var vinterbelysnig. Den var i vilket fall väldigt mysig och romantisk. Vi hittade ett café där vi tog en drink och sen gick vi hem. Eftersom vi hade täckbyxor på oss kunde vi leka i snön, så det tog ett tag att gå hem. Vi hittade en orörd plätt där vi skrev TUT. Snön gick långt över knäna och det var tungt att pulsa runt, men superkul. (Fyllde jag 27 eller 7?)

 

I söndags åkte vi ner till downtown och åkte högst upp i Calgary Tower där vi åt brunch. Och vilken bruch. Jag var mätt hela dagen. Så gott. Och väldigt fin utsikt. Återigen hade vi tur med vädret och fick en klar dag och såg ända till Mariannelund. Hade!

 

Hej från en gammal Tut. Jag vaknade igår, på birthday weekend day 1, av att Jonatan sjöng för mig (typ tre ord sedan satte han på ja må du leva på mobilen) med tårta (en halv paj som blev över från i torsdags) och tända ljus. Man tager vad man haver. Med tanke på att han varit sjuk i tre dagar blev jag jätteglad. Efter att vi legat och dragit oss i sängen gick vi upp och ut till vårt varoitfrukosttställe med bottomless coffe. Det är så bra som det låter.

 

Efter frukost blev det en sväng till ett närliggande mall där jag hittade min nya favoritbutik och massor med fina kläder. Woop woop. Sedan fikade vi och sedan gick vi hem och vilade lite för att på kvällen åka ner till downtown och äta på en hamburgerbar med helt sjuka milkshakes. Så gott. Så mätt. Sedan gick vi vidare till en bar som var känd för sina cocktais. De var superäckliga. Hemska. Kanske var det de var kända för...? Sen åkte vi hem.

 

I dag, birthday weekend dag 2, åkte vi ut till Canada Olympic Park (Calgary hade vinter-OS 88) och tittade på kända idrottskanadicker på hall of fame. Jag kände igen en. Sedan åt vi lunch och tittade på söta barn som lärde sig åka skidor och coola snowboardare som hoppade och åkte half pipe.

 

Ikväll ska vi på Full moon party, det är typ en winter street fest. Vad det är vet jag inte riktigt, men man får varm choklad med marshmallows, det är fina ljus och spel och dans och musik. Blir nog mysigt. I morgon, birthday weekend dag 3, ska vi äta brunch högst upp i Calgary Tower. De har en restaurang som snurrar så man hinner se hela Calgary på en timme.

 

 

Okej, vi släpper äggtjyven nu. Den jäkeln har visst begått det perfekta brottet. Det finns inga spår.

När jag hade skrivit min artikel för GP tog jag och sjukatan en liten promenad för att köpa paj. Det finns ett litet bageri som tydligen ska ha väldigt god paj här i närheten. Som vanligt så tog jag min stora varma jacka och svetten bara rann i solen. Hallå skulle det inte vara minus 20 här? Jag fattar ingenting.

Vi delade på en lammpaj som lunch och en salted penut pie och en roasted coconut pie till efterrätt. Muuuuuuums på penutpajen.

Hemma fyller jag år nu btw. Här är det några timmar kvar tills min Birthday weekend woop woop! Men vi började fira kl 16.00 (midnatt i Sverige) med bubbel och fika. Födelsedags eftermiddag äger! Nu får jag ju fira i 32 timmar!

Jag har redan fått en present som jag köpt själv hehe. Jag köpte den från mamma till mig, i Disneybutiken. Och jag tycker ni förtjänar ett särskilt omnämnande, kära mor och syster, för att ni lyckades klura ut vad det var. Självklart en kläd, självklart rosa och visst står det supercalifragilisticexpialidocious på den. I roseguld tillochmed. Grattis mam och ik. Grattis tut.

Lite födelsedagsshopping. Var ju tvungen att köpa nya ägg.

Tja tja bloggen.

Jag förstår att ni undrar, men nej, äggmysteriet är inte löst än... Under tiden har jag parkerat i soffan för att kunna ha uppsikt över vilka som rör sig i köket och hittills verkar det mest vara jag och en sjuk Jonatan. Men alla vet väl att man inte ska återvända till brottsplatsen.

Här i soffan sitter jag (förutom och agerar spion) faktiskt och jobbar. Jag gör sånt också. Igår träffade jag en tjej från Kungälv som lever ett spännande liv här i Calgary för att hennes drömmar var lite för stora för Sverige. Det var ett riktigt spännande möte som peppade mig till att gå vidare med min bokidé jag haft sedan 2010, men först ska jag skriva en artikel om henne. Den kan ni läsa i GP i april.

Jag återkommer om hur det går med äggmystieriet på Bowness rd. Det är alltså här vi bor. Sixten är fortfarande huvudmisstänkt. Alla vet ju att Sixten är en äggtjyv, David du vet vad jag pratar om. Han tog alla våra ägg.

Bilder på mitt livs kärlek och en snöfisk. Har ju inga ägg att ta kort på så... Hade!

Vem fan är Sixten och var är våra ägg? En kartong med tio ägg är försvunnen ur kylskåpet. Ett nog så spännande mysterium när man delar kyl med en som bara äter ris, en som aldrig lagar mat (på hans hylla står öl och jordnötssmör. Go kille) och en som precis checkat ut. Tog han med sig tio ägg i resväskan? Drack han dom till frukost? Var är våra ägg?

Nåväl. I måndags var det fantastisk väder och jag gick långpromenad i vårjacka. Det har inte snöat på några dagar och i solen är det plusgrader. Och hemma har ni snöstorm, hehe. Men det ska bli kallare igen och snöa 10 cm på fredag.

Igår gick jag mer promenad och fick ta av mig vantar och mössa så varmt var det. Sen kom Jonatan hem från jobbet för att han inte mådde bra och sedan dess har han mest sovit. Stackarn. Jag pysslar om honom lite. Idag gick vi en minipromenad runt kvarteret och sen satt vi och solade lite på balkongen. Imorgon kanske vi går mer promenad. Hade!

 

Puh. Om vi hade en fantastisk helg hade vi en desto mindre fantastisk hemresa. Bussen skulle gå 6.25 så vi lämnade det roliga vattenlandet i god tid för att hinna byta om, köpa med oss lite kvällsmat och åka till busstationen som låg i ett industriområde dit bussarna inte gick på söndagar, så vi tog en uber (typ taxi). När vi kommer dit hängde det en lapp på dörren (som är låst för det är söndag och då stänger busstationen i obygdens väntrum kl 4) om att bussen är inställd och de som skulle åka 6.25 får åka 5.25 eller 7.25.

 

Den tidiga bussen hade ju åkt, döh, så vi fick snällt vänta en timme på nästa buss. När den väl kommer får vi inte gå på, utan de med kl 7-biljett ska gå på först. Då blir jag lite sur eftersom vi stod först i kön (uppenbarligen eftersom vi vänat i över en timme) och blivit lovade att få åka med denna buss enligt lappen på dörren. Ännu surare blir jag när chauffören säger att bussen är full och vi får vänta på nästa, om ytterligare en timme.

 

Ännu lite surare blir dock en annan tjej som också fått vänta, och något som inte kan beskrivas som annat än ett verbalt slagsmål mellan chauffören, tjejen och mig får vi stackars 6.25-are tränga oss på bussen (som uppenbarligen inte alls var full eftersom vi fick plats? wtf?) och åka med hem ändå. Jäkla skitbuss. Nåväl. Nu är vi hemma.

 

Så här fint var det på Ice castle:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken helg. I fredags tog vi bussen till Edmonton, en stad ca 30 mil norr om Calgary. Där finns som sagt ett av världens största shoppingcenter (nummer sex, men världens största utanför Asien vet jag nu). Butikerna var ungefär samma som finns i mallen i Calgary, men det var väldigt stort och fint pyntat överallt. Vid entren såg det ut som en fin gata och det fanns lekland och shower lite överallt. De hade en damm med några stackars sälar som turister betalade för att ta kort med och en stor isbana där man kunde hyra skridskor eller dricka kaffe och titta på andra som var duktiga på att åka.

 

På eftermiddagen åkte vi in till en park i stan där de hade byggt upp ett stort isslott. Allt var gjort av vatten som frysit (dööh, men alltså det var ingen ställning eller annat fusk som stöttade upp, det var ren is) och det var så fint. Vi var inte de enda med selfiepinnen i högsta hugg kan jag säga.

 

Isen hade olika färg beroende på hur tjock den var och hur solen träffade. Ibland var den vit, ibland blå, ibland turkos och ibland rosa... Sen fattade vi att det på vissa ställen var färgade lampor som lyste upp. Lol. Där sprang vi runt och förundrades, tog bilden, åkte isrutschkana och motstod frestelsen att slicka på väggarna tills vi frös om tårna. Då återvände vi till mallet för middag.

 

Nästa dag fortsatte vi åka H2O-kana, men ofrusen. Vi spenderade hela söndagen i mallets stora vattenland där det fanns massa vattenrutschkanor, badleksaker, vågmaskin, surfpool, bubbelpool, gratis läskmaskiner och linbana över hela stället. Jag kände mig ännu mer som barn än vanligt och vi sprang upp för trappor och gled ner för kanor tills benen inte orkade mer. SÅ HIMLA KUL! Jonatan åkte alla farliga kanor, bland annat två som var stup rätt ner. Man gick in i en liten kuvös, sen stängde de en dörr om en, räknade ner och sen försvann golvet. När han åkte dom låg jag och guppade på en badring och tittade på.

 

 

 

 

 

Igår googlade jag på helgutflykter och upptäckte att väldens tredje största köpcenter ligger i staden bredvid. (Staden bredvid är alltså fyra timmar bort, men det är nära med Kanada-mått mätt.) Så obviously ska vi åka dit när Jonatan kommer från jobbet idag för en shoppinghelg. Men det finns nöjesfält, hockeyrink, vattenland och massa mer förutom 800 butiker att gå i så vi ska inte bara shoppa. Vi ska också åka vattenrutschkana och titta på isslott där man får träffa en isprinsessa. Som

Ni ser nedan är is mitt rätta element. Nu tänker ni, det är ju för barn, men nej. Det är också för Tutar.

 

Så ha en fin helg så hörs vi på måndag, många erfarenheter och shoppingkassar rikare, många pengar fattigare. Puss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hon som kanske fyller 27 om typ en vecka :)

 

 

Tja tja bloggen

I går började Jonatan jobba så jag tänkte att jag skulle göra lite nytta också, men det var så sinnessjukt fint väder så jag struntade i allt och bara gick ut. Jag började dock dagen med att ta en kaffe med en mamma som ville ha lite barnvaktshjälp. Hon var jättetrevlig och vi satt och fikade och pratade och skrattade i över en timme innan hon var tvungen att åka och ta hand om sina barn, hehe.

 

Då strosade jag iväg och köpte lite förnödenheter som nagellack, body lotion som luktar godis och annat bra att ha. Det var så fint ute så jag lämnade av påsen hemma och gick en promenad längs med den frusna floden som jag tror heter Bow river. Trots att jag tog av vantarna och öppnade jackan var det hur varmt som helst och det sprang till och med förbi en galning i shorts. Han var dock lite väl lättklädd. Fast han hade mössa.

 

För jag tror fjärde gången fick jag den här fantastiska känslan i magen av att bara gå omkring utan att egentligen veta vart jag var på väg och vad som fanns där. Jag fick den i Frankfurt, i Barcelona, i Berlin och nu här. Jag kan inte fatta att jag är så lycklig att jag fått kasta mig huvudstupa in i det okända fyra gånger i mitt liv. Jag älskar det här! Jag är på äventyr!

 

Men, eftersom att alla vägar bär till Rom hamnade jag naturligtvis på ett shopping mall och kom hem med ett par skor. Hehe. Man är väl ändå en Tut.

 

Idag ska jag faktiskt jobba på riktigt. Det är lite mulet idag, vilket nästan är bra annars hade jag knappt kunnat hålla mig inne, så jag sitter här och mejlar och förbereder en intervju jag ska göra i eftermiddag. Det ska bli spännande. Hade!

 

Jag tror att jag berättade att vi badade i varma källor i Banff, där vi var de enda med mössa, och att vi nästa dag tog en gondollift (alltså inte en sån italiensk båt utan ett ägg i vajer) upp på ett typ ashögt berg och tittade på galet vacker utsikt? Men jag la visst inte upp några bilder... Här kommer dom.

 

Där uppe fanns ett observationsdäck man kunde stå på och titta åt alla håll, men det fanns också en trallgång iväg över berget och upp ännu lite högre. Klart vi skulle gå på den, tänkte vi och ångrade oss efter ungefär en tredjedel. Jösses vad jobbigt det var att gå där uppe och det var en ganska lång gång. Men väl framme var det definitivt mödan värt. Sedan gick vi tillbaka och shoppade i souvenirbutiken. Hade!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte bara klockan som går och går men aldrig kommer fram känns det som. Vi går så mycket. Man gör ju det när man är på semester för det är ett bra sätt att transportera sig och se saker. Det blir många promenaddagar för oss...

 

I går på vår plötsligt lediga dag satt vi faktiskt och jobbade hela förmidagen. (Haha, Jonatan kunde väl inte hålla sig längre när han inte jobbat på två veckor.) Sedan skulle vi gå en liten promenad i solen bara, men vi hamnade långt ner i downtown och det blev en promenad på några timmar som slutade med nachos och margaritas på ett mexikanskt ställe som hade margarita monday. Yeiy!

 

I dag, som faktiskt också är en ledig dag hehe han börjar imorgon onsdag fråga inte varför, är det iallafall ingen helgdag så vi ska åka upp till universitetet och fixa med studentleg, busskort och såntdär som kanske tar lite tid från dyrbar arbetstid på onsdag. Oh no. (Ja, jag driver lite med min käraste man to be, han jobbar så dant jämt.) (Obs jag är mycket stolt.) Sedan ska vi vidare till ett nytt shopping mall som jag hittat och detta ska vara stort och bra. Inte bara tandläkare och cd-skivor, blä.

 

Så här ser vi ut när vi sitter och jobbar hemma (mitt arbete bestod av att skriva vykort och dricka kaffe):

 

 

Och så här ser Jonatan ut när han vill gå ut och springa i 20 minusgrader. Grimsås represent:

 

Och så här ser det ut när vi promenerar planlöst i Calgary. Vi hittade OS-monument:

 

 

 

Mamma, du har inte kommenterat de senaste inläggen. Hur ska jag då kunna veta om du läser?

Morfar du är också dålig på att kommentera.

 

Nu är vi tillbaka i Calgary efter två helt fantastiska veckor i bergen. Vi har åkt skidor tills fötterna värkt, badat bubbelpool, tittat på den fantastiska utsikten och förlovat oss. Det sista var en riktig överaskning och nu väger vänsterhanden lite mer än högerhanden.

 

I går packade vi upp. Herregud jag tror aldrig jag packat och packat upp så många gånger på så kort tid. När vi först kom hit packade vi upp allt noggrant och fint och installerade oss i rummet. Sedan packade vi det vi skulle ha på semestern. Sen fick vi veta att vi inte alls fick ha kvar alla sakerna i rummet som vi trott, utan bara fick förvara dem i huset. (Vi betalade alltså inte för boendet under tiden vi var borta, men trodde ändå vi skulle få ha kvar rummet, eftersom vi skulle få ha våra saker här.) Så då fick vi packa ner allt igen och ställa undan det vi inte skulle ha med. Sedan packde vi upp i Lake Louise. Fem dagar senare packade vi ihop och packade upp i Banff. Det fick vi också packa ihop och igår packade vi alltså upp allt, plus det vi hade i källaren som vi nästan glömt av. Nu ska vi inte packa på länge. Juste, sen gick vi och handlade och fyllde kylen igår också. Ingen mer utemat. (Fast vi åt hämtpizza igår, hehe.)

 

I dag bestämde vi oss för att provgå till universitet och enligt google maps skulle det ta 35 minuter. Det tog snarare 75. De kanske inte hade räknat in tid för att pulsa genom djup snö i flera kilometer. Väl där tittade vi runt på det stora campuset och hittade bibliotek, kinesiologibyggnaden (som betyder typ spört och är där Jonatan ska jobba) och bamba. Sedan gick vi till ett shopping mall som skulle ligga i närheten enligt kartan. Mallet bestod av två caféer, en klädaffär för tjockisar, två tandläkarmottagningar och en skivaffär. Så besviken. Inte ok att kalla det för mall. Men men, jag håller hoppet uppe och ska prova ett nytt mall imorgon.

 

Jonatan skulle föresten ha börjat jobba imorgon, måndag, men fick ett mejl av sin chef om att det visst är röd dag imorgon så han är ledig. Gött att få det på söndagskvällen.

Hur många personer krävs det för att tända en brasa? Tre tydligen. Iallafall på det här hotellet där den öppna spisen är lika stor som vårt sovrum hemma i Göteborg.

Imorgon väntar en gondoltur upp i bergen och förhoppningsvis skiner solen så vi får njuta av den vackra utsikten. Annars får vi nöja oss med att njuta av lunch på nästan 3000 meters höjd. Eller drygt 7500 feet, om man vill.

Nu ska vi avnjuta ett glas vin framför jättebrasan som avslutning på en fin dag. Puss på er.