Hemska helg
Helgens schema följdens till punkt och pricka i går och dagen blev en succe! Nu bör det snart av till dagens äventyr som säkert både kommer att vara mycket spännande, hemskt och obehagligt. För att över huvud taget inte sätta saker i perspektiv kan jag upplysa om en annan mycket hemsk och obehaglig sak, nämligen att min mobil har bestämt sig för att sluta fungera. Det är inte alls kul. Jag jobbar på idéer på hur jag ska lösa det. Förslag mottages tacksamt.
Nu måste jag skynda mig så att jag inte blir sen till sammlingen. Tyska tåg waits for no one! Trevlig helg!
Det var fotoförbud i går så jag visar de bekväma skor jag hade på mig i stället.
En vanlig onsdag
Det här har jag åstadkommit i dag. En produktiv arbetsdag. Nej skämt å sido, det här är gjort på en kaffekvart. Alla gamla praktikanterna har en fin bild på sig själva så vi ville också ha en. Vi vill däremot ta bilden i vår så sålänge får den här duga. Plus ett schema för helgen. Vi vill inte tappa bort några praktikanter på vägen.
I kväll är det filmvisning på ambassaden igen. Den här gången visas en isländsk film om en snubbe som heter Leifur. En filmur om Leifur.
På möte i Finland
Alltså norrmän är bra snygga... jösses. I dag hade vi möte i Finland, alla länderna. Det tog bara en minut att gå dit. Press- och kulturmänniskorna från alla de nordiska ambassaderna hade möte och det bjöds på Fazer, finsk choklad. Sen fick vi se deras två bastuar och uteplatsen med ett magiskt träd.
Annars gick jobbet sådär i dag. Tänk att det kan vara så himla svårt att ha två språk i huvudet samtidigt. Det blir ju inte lättare när språken byggs på helt olika sätt heller. Inte nog med att jag stavar fel, särskriver och bygger meningarna bak och fram på grund av att jag bra har tyska i huvudet, jag börjar hitta på egna ord också! Det är helt omöjligt att sitta på jobbet och försöka skriva något på svenska när man tänker på tyska. Ännu mer omöjligt blir det om man ska översätta en tysk text till svenska. Svenska språket saknar ord! Det är bara så. Det finns sååååå många användningsbara tyska ord som jag saknar. Jag skriver något, tänker efter... Vadå? Heter det inte så? *Blundar, skakar på huvudet och tittar upp igen.... inser vad jag har skrivit* Waaaaaaaaaaaah. Det här med att kunna flera språk är överskattat. Eller kankse inte, jag verkar ju inte kunna flera språk. Jag kan bara ett. Mitt eget.
I dag är det semmeldagen och det måste ju firas, även om jag inte är i Sverige. Det tyckte minsan min medpraktikant också för hon hade lyckats hitta en glutenfri brödbulle i mataffären (den tredje praktikanten är glutenintollerant) och lite marsipan som hon tog med till jobbet. Hon kallade det för nödsemla. Eftersom vi inte hade grädde tog vi en banan och skivade och la på marsipanen. Det blev typ en semla.
Finbesök och landsföräderi
Oj så mycket jag har gjort istället för att blogga. Så mycket så att jag inte kommer ihåg allt. Jag har finbesök i helgen, det var väldigt mysigt. Ett nytt finbesök bokades i dag så nu är jag glad. Jag fick underbara nyheter förra veckan och en lika underbar förfrågan vilket var väldigt spännande. Mycket hemligheter nu men så är det att jobba på en ambassad. Just nu håller jag till exempel på att ta fram fakta till en sak jag ska ge till någon i och med att något händer. Och det är hemligt. En statshemlighet. Säger jag vad det är kan jag åka i finkan för landsföräderi. Och det vill vi ju inte.
I stället kan jag berätta att livet flyter på bra här i den tyska huvudstaden. Jag har börjat få en vardag sådär så att det känns som att det "går tillbaka till det gamla vanliga igen" efter att något speciellt hänt. Alltså att praktiken och mitt kalla rum är det vanliga. Efter bara några veckor. Coolt.
Rummet är föresten inte så kallt längre. En dag när jag kom hem så funkade ju inte lamporna i trappuppgången. Då fick jag nog. Så jag skickade en vänlligt men bestämt mail till hyresvärden att han nog fick se till att det lyser igen snart. Och när jag ändå var igång sa jag att elementet behöver lagas för det är kallt och duschslagen behöver bytas för den läcker. Och vips, nästa dag lös det i trappan. Duschen sprutar vatten igen och jag behöver inte sova med strumpor och dubbla täcken. SKÖN-T!
Det finns gott om sittplatser här i Berlin.
Tyskar är roliga. Beställde en ost- och skinkmacka och fick pålägget ovanpå frallan istället för i.
En norsk, en dansk och en Bellman
Vilken extremt förvirrande men rolig kväll vi hade i går. Efter jobbet gick vi till en bar för att hänga med praktikanderna på den norska och danska ambassaden. De vad redan där för tydligen slutar de kl 16 och vi slutar 17. Jäkligt orättvist. Sista timmen bestod i och för sig av att äta chips och dricka champagne i konferansrummet så det fick väl vara okej. Hur som helst så träffades vi på en jättecool bar på 10e våningen med panoramavy över hela Berlin. Tyvärr var den lång och smal så alla tolv satt liksom på rad. Inte så lätt att prata då. Dessutom var det jättehög musik.
Så efter att danskarna efter låååång tid fått i sig sina hundra öl som de hade beställt gick vi vidare till en lugnare bar med stora bord, levande ljus och lounge-musik. Det var supermysigt och alla kunde höra varandra. Förstå varandra var en annan sak. Norrmännen var inget problem alls bortsett från någon enstaka ord men sammanhanget gjorde oftast att man förstod ändå. Danskarna var lite svårare att förstå, kanske mest för att de kom från södra Danmark, nära tyska gränsen. Vilken jäkla dialekt alltså. Men det gick. När däremot en norsk och en dansk (och en Bellman hahaha) pratade med varandra blev det rejält virrigt i huvudet att följa vad de sa. Men trevligt hade vi. Fredags AW blir nog tradition.
Nu ska jag träffa mina svenska vänner och ha en museumsdag. Vi ska titta på en pandautställnig som en tjej gärna ville se och sen hoppas jag på att få med dem på en utställning om Dahli. Fåglarna kvittrar utanför fönstret fast att det är kallt så det blir nog en fin dag! Puss och kram på er alla!
Mina fina praktikanter beundrar vårpyntet i receptionen.
(Drog btw bellmanskämtet igår men ingen fattade. Visste inte att det bara var i sverige vi hade så bra humor...)
Bakom hobbit-dörren bor jag
Först och främst, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MORFAR! Du är bäst!
Vet ni hur krångligt det är att gå på toaletten i en sparkdräkt? Jag förstår varför bäbisar har blöja. Hade min fina dräkt på mig på jobbet i dag och blev kissnödig. Som vanligt folk oftast gör så gick jag till toaletten. Men det gick ju inte att kissa så. Av med kavajen och ner med överdelen till knäna och sen satt man där typ naken på jobbet. Snacka om att dubbelkolla låset.
Lampan i trapphuset har gått sönder så jag fick snubbla upp för alla fyra trapporna i mörkret när jag kom hem. Det är lite blandade känslor med det där. Från gatan är det en ganska vanlig dörr in men när man öppnar det entrar man en fantastisk hall med kristallkrona, hur vackert tak som helst och en trappa bred nog för en heffaklump. Men jag är inte framme när jag kommer hit. Tyvärr. Jag får gå rakt igenom den vackra hallen och ut igen på andra sidan. Där får jag gå över en innergård/sopphörna och gå in genom en dörr som är ungefär lika hög som jag. Det ser ut som en hobbit-dörr. Innanför följer en smal hall och en smal trappa. Det behöver inte hänga en kristallkrona där men det vore ju fint om plafonden åtminstonde kunde lysa.
Tror jag väljer den här utgången från tunnelbanan, den verkar trevligast.
Berlin maraton nästa
Det är inte så många av de dagar jag varit här som jag har sett solen. Inte många alls. Men i söndags var det så fint väder så att jag fick för mig att ta en joggingrunda. Ha. Första på x antal månader? Vädret var fint i alla fall. Men i dag. Snöstorm och blask. Och grått grått grått. Varför kan det inte bli vår?
I morse gick dessutom min mobil sönder och jag bröt ihop lite. När jag sedan kom att jag blandat ihop datumen och bokat in saker som passar sämre än sämst fick det lov att bli kaffepaus. Men någon gud finns det i alla fall för i fikarummet stod en alldeless gyllengul varm saffranskrans. Nej mamma, jag vet inte vems den var men den stod på bordet så jag åt den. Sen lagade jag min telefon och nu är allt bra igen. Förutom att det är kallt och blött överallt.
I morgon har svenska ambassaden filmvisning. Jag kommer inte ihåg vad filmen hette men det kostar inträde så jag ska gå dit bara för att jag jobbar där och får gå in gratis. Suck on that.
Dansa disco
Wohoo, det är lördag och jag har shoppat i Europas näst största galeria. Köpte förvånansvärt lite dock. Mitt rum är iskallt, som det kan bli när man sitter still i det med dessa skitelement. Så nu ska jag höja musiken och dansa mig varm så att jag kan byta om utan att frysa ihjäl. Det är som sagt lördag och jag bor i Berlin så jag ska gå på disco. Japp, det heter disco i Tyskland. Discotek till och med.
Innan discot (hahaha) börjar ska jag träffa mina praktikanter och några aupairer på en bar som ligger i närheten. Eftersom att jag inte känner till Berlin så valde jag bar efter vilken som låg nära discot. På google maps. Den hade en reveiw. Håll nu tummarna för att kvällen inte blir ett fiasko. Hur kan det bli det, jag bor i Berlin!
Gårdagens AW på världens konstigaste bar! Ett måste i Berlin. Kom hit så visar jag den!
Äter mer än jag jobbar.
I förrgår vick vi lunchbuffé på ett hotell när vi hade planeringsdag. I dag började dagen med frukostbuffé och föredrag från svenska kyrkan i Berlin och till råga på det serverades det torsdagskaka i fikarummet på eftermiddagen. Jag äter mer än jag jobbar.
Förutom att informarionen fortsätter och jag mer och mer börjar få ett grepp om vad som faktiskt pågår på en ambassad gjorde vi något banbrytande på lunchen i dag. Med vi menar jag de andra svenska praktikanterna och det vi gjorde var att vi gick fram till de danska praktikanterna och bjöd med dem på after work i morgon. På svenska. Och de svarade. På danska. De ville. Kul.
På kvällen återvände vi till svenska kyrkan för att vara med på deras "Ung i Berlin"-träff som de har varje torsdag. Det var vi tre praktikanter, tjejen som höll i det och en till som spelade spel och åt kakor. (Vi alla spelade alltså spel och åt kakor, inte bara hon den andra.) Häftigt som fan att vara ung i Berlin...
Hej jag heter Louise och jag jobbar på ambassaden.
Berlinbo
Hallå världen, jag bor i Berlin! Det blir lite mer verkligt och lite mer häftigt för varje dag.
Jobbet går bra, även om de första tre dagarna har bestått nästan uteslutande av att hälsa på folk och få information. Det är många viktiga papper i omlopp just nu. MEN, i dag fick jag min första uppgift. Jag fick ringa ett telefonsamtal och kopiera papper, något som jag klarade med bravur. Det låter kankse inte så viktigt men här ska tilläggas att mina chefer behövde veta en sak som de inte hittade någonstans och bad mig i egenskap av vass journalist att göra research för att hitta det. Jag, i egenskap av lat journalist, ringde ett samtal och fick fram informationen. Varför tänkte inte dom på det? Lat = smarta lörsningar. Jag skickade i alla fall ett mail med inoformationen innom tio minuter efter att de gett mig denna ohyggligt svårlösta uppgift. Bra start.
Efter jobbet gick jag och de andra praktikanterna och fikade. Jag upptävkte ett nytt shoppingcenter som måste utforskas och ett mycket bra café med fantastiskt stora bakelser. Bra café.
Så här ser det ut när jag går till jobbet.
Man måste vara försiktig när man korsar stora vägen bara.
Första dagen
... och där kom den. Den här underbara känslan av att vara i en helt ny stad och knappt hitta men ändå gå med bestämda steg, som om du var kung över världen.
Tjoho, första dagen på praktiken är genomförd och jag överlevde. Jag fick hälsa på ungefär hundra människor och försöka lära mig vilken våningsplan mitt kontor ligger på. Jag fick en mapp med viktiga papper som är ungefär lika tjock som 20 c-uppsatser. "Det är bra om du läser igenom den". Jo... hade jag fått den annars?
I hallen stog en ett fruktfat stort nog att ge föda åt ett u-land och imorgon har vi planeringsdag men lunchbuffe och två fikapauser. Bra jobb. To be continued...
Testing testing
When in cyberspace... Det är nästan lika skrämmande som roligt att allt som någon gång kommit upp på nätet finns kvar där. Vad som är enbart fantastiskt, både för mig och speciellt för er, är att min fina blogg finns kvar.
Så fjärde gången gillt då. Efter två vistelser i Frankfurt och en i Barcelona ska jag nu blogga från den svart-röd-guldiga huvudstaden Berlin. I ett halvår ska jag spendera mina dagar på Svenska Ambassadens pressavdelning här i Berlin. Vad jag ska göra? Det återstår att se.
I morgon går flyget. Lyckligtvis har jag med mig min egen ursnygge väskbärare och nervlugnare. Vi ska spendera en vecka som turister innan jag blir permanent berlinbo. Hörs om en vecka!
Adjö, farewell, aufwiedersehen, goodbye
Förbereder mig för min sista kväll i Barcelona. För att sen vakna upp till min sista dag i Spanien. Ska göra det sista spontaninköpet, dricka min sista sangria och leva över mina tillgångar för sista gången. På ett tag iallafall, jag ska ju inte dö.
Adjö Barcelona, adjö Spanien, adjö sommaren, adjö bloggen för nu, adjö sweet life!
Jävla tisdag
Idag har jag:
- Återupptäckt min kärlek till äppeljuice för att sedan dricka min kroppsvikt i nämnda dryck.
- Haft tre ungar som inte vilat en sekund och drivit mig till vansinne hela dagen.
- Fastnat i en låda och rivit upp mina jeansshorts.
- Försökt återge mina converse sin ursprungliga vita färg genom att tvätta dem två gånger i tvättmaskinen. Resultat återstår att se, det är 14 minuter kvar.
- Fått mail med kompletteringsuppgifter från min lärare eftersom att plugget är i ful gång men jag fortfarande springer runt och försöker hindra barn från att drunkna i poolen i Spanien. (Ska bl.a. läsa och recensera en bok på en dag. Jippi.)
- Hämtat upp stora resväskan Alban från källaren för att börja packa.
- Skrivit ut min flygbiljett.
- Långsamt börjat fatta att jag åker hem om FYRA dagar!
Hemma bra men hemma bäst
Vred precis om nyckeln och sprang rakt in i dörren. Har varit borta så länge att jag glömt att den går inåt. Men nu är vi hemma igen. Hemma i Barcelona. Det är fan inte lätt att hålla reda på alla hem. Barnet satt i bilen häromdagen och frågade vart vi skulle när vi åkte från tivolit vi besökt för att de varit snälla barn. Hem sa jag. Hem till huset, frågade hon? Nej hem till lägenheten vid stranden, sa jag. Stranden, sa hon och sken upp och ville gå och bada klockan halv 11 i bäckmörkret.
Men hemma är vi nu. I huset med pool. I det hem som kommer vara hem i fyra dagar till. Har precis packat upp och behöver snart packa igen. För att åka hem på riktigt. Hem till Sverige, till Göteborg, till min lilla lägenhet. Jösses vad tomt det kommer bli...
Speachless
¡Vamos ala Playa!
Vi har rört oss ner från bergen nu, ända ner till havet. Nu väntar en vecka salt i ögonen och sand överallt. Jag kommer troligen få vatten i örat och bli döv igen. Men vad gör det? Om två veckor åker jag hem igen. Hem till det som inte varit hem på hela sommaren. Hem till en rätt tom lägenhet. Hem och bygga upp hem igen. ¡Vamos!
Att balansera på gränsen
Idag spenderade de 20 minuter på att bygga ett solskydd som vi kunde sitta under när vi åt vår medhavda lunch. Vi började med att vandra på en stig och tillslut fick vi faktiskt använda händerna för att ta oss ända upp. Väl uppe på berget tog det oss (läs dom) en halvtimme att bestämma var vi skulle sitta. Här börjar sedan solskyddsbyggandet. En sjal över två stenar och en pinne i mitten. Nej inget bra, nya stenar. Ny pinne. Större pinne. Nya stenar. Tillbaka till de första stenarna. Det var bra som det var. Perfekt. Två stenar, en pinne och en ryggsäck håller upp sjalen. 30 cm över marken... Perfekt vinklad... om solen varit på andra sidan himlen. Jag måste skratta, efter den hårda kampen. Två viljor mot varandra, två hungriga barn och tålamod som fortare och fortare dunstar bort i solens heta strålar. Sen fick vi äntligen våra smörgåsar, i solen, men utsikt över gränsen till Frankrike.
Nytt berg - nya möjligheter
Nu har vi rört oss drygt tre timmar väster ut i Pyrenéerna och flyttat från det vackra huset uppe i bergen till en liten sagoby. Gatorna är precis så breda att man kan gå två i bredd och alla hus är rutiga av sten. Det ser ut som en uppbyggd turistattraktion med det lilla bageriet där invånarna (som alla såklart känner varandra) köper sitt frukostbröd. Men det är på riktigt. Vi är lägre ner och det är varmare men lika vackert. Idag packade vi halva huset och åkte en bit upp i bergen. Vid en flod parkerade vi farmor, farfar och lunchen. Min lilla familj och jag fortsatte uppåt tills vi kom till ett vattenfall. Där pausade vi och badade. Señor pappa och jag började klättra upp för vattenfallet och eftersom ingen av oss ville vara sämre tog vi oss en bra bit upp. Det var riktigt häftigt!
Vi tog oss ner till lunchen och hittade fullt med smultron. Jag visade barnen hur man trär dom på strå, svensk sommar i Spanien. De skrattade åt att jag trädde jordgubbarna på gräs och jag skrattade åt att de kallade smultron för små jordgubbar. När de stora starka männen somnat och låg och snarkade fint i solen (siesta är heligt, var du än är och vad du än gör) roade sig de små vid floden. I en plastmugg samlade vi grodyngel som nog hade det ganska trångt efter ett tag. De ska också göra siesta, sa min femåringen och ställde muggen på bordet. En mycket fin dag idag!
Pyrenees, on top of the world
Efter en väldigt svängig bilresa upp i bergen kom vi fram till ett vackert stenhus med träbalkonger och träluckor för fönstren. Den ligger mitt i en skidort och skulle vara en dröm på vintern. Inte för att det inte är fint nu, utsikten är fantastisk! Det här med att vandra i berg med små barn var inte så tokigt ändå. Första dagen åkte vi mest bil upp och sen hade vi picknick och badade i en iskall flod. Sen krånglade vi oss genom en brant och kom fram till ett vattenfall. Det var så himla coolt att se och vattnet som kom direkt från bergstopparna var iskallt.
Nästa dag tog vi bilen till ett annat berg, så högt det gick. Sen fortsatte vi till fots rakt upp i över en timme och kom fram till en liten sjö som låg helt gömd och avskärmad från all civilisation. Runt om låg snödrivor och det gick knappt att fatta att man kunde ligga och sola i bikini och bada samtidigt som någon hade snöbollskrig bredvid. Jag gjorde en miniutflykt över toppen och såg nog det vackraste jag någonsin sett. En glaciär i bakgrunden, berg med vildhästar och snödrivor. Detta stod jag och stirrade på iförd bikini.
Det går knappt att förklara hur vackert och häftigt det är här men jag är så glad att jag får se allt detta. Jag som aldrig trodde att jag frivilligt skulle vandra runt med ryggsäck när jag kunde ligga på en sandstrand. Mui bien!
Bloggen fuckar lite så det där med bilder får vi hålla tummarna för...
https://cdn2.cdnme.se/1953199/7-3/pic_520912979606ee2a6b0e2668.jpg" class="image">
