Louise Olsson

Nu har vi rört oss drygt tre timmar väster ut i Pyrenéerna och flyttat från det vackra huset uppe i bergen till en liten sagoby. Gatorna är precis så breda att man kan gå två i bredd och alla hus är rutiga av sten. Det ser ut som en uppbyggd turistattraktion med det lilla bageriet där invånarna (som alla såklart känner varandra) köper sitt frukostbröd. Men det är på riktigt. Vi är lägre ner och det är varmare men lika vackert. Idag packade vi halva huset och åkte en bit upp i bergen. Vid en flod parkerade vi farmor, farfar och lunchen. Min lilla familj och jag fortsatte uppåt tills vi kom till ett vattenfall. Där pausade vi och badade. Señor pappa och jag började klättra upp för vattenfallet och eftersom ingen av oss ville vara sämre tog vi oss en bra bit upp. Det var riktigt häftigt!

Vi tog oss ner till lunchen och hittade fullt med smultron. Jag visade barnen hur man trär dom på strå, svensk sommar i Spanien. De skrattade åt att jag trädde jordgubbarna på gräs och jag skrattade åt att de kallade smultron för små jordgubbar. När de stora starka männen somnat och låg och snarkade fint i solen (siesta är heligt, var du än är och vad du än gör) roade sig de små vid floden. I en plastmugg samlade vi grodyngel som nog hade det ganska trångt efter ett tag. De ska också göra siesta, sa min femåringen och ställde muggen på bordet. En mycket fin dag idag!