Louise Olsson

Igår gick jag och mina nyfunna aupairvänner till W hotell. Ett svindyrt, svinsnyggt hotell så nära havet du kan komma på Barcelonas sandstrand. Upp till våning 26 åkte vi och i baren där njöt vi av utsikten och en passion fruit martini. Riktigt fint var det. Ikväll är planen att äta tapas och vandra de vackra gatorna ner. Jag lever just nu över mina tillgångar men hur ofta kan man chilla runt i Barcelona och dricka sangria som en annan pensionerad spanjorska? Det får bli mycket nudlar i höst helt enkelt. Värt!

Hemma efter en underbar helg och jag är helt döv! Det var lönlöst att försöka hålla huvudet torrt i de höga vågorna så när jag redan var dränkt gick jag all in och dök runt i både hav och pool. Nu är jag döv, vilket har resulterat i att jag blivit skrämd såfort jag tittar upp och någon står framför mig och uppenbarligen försökt prata med mig. Ska kolla om lite gammalt hederligt pool och sol häng hjälper! Vamos Niños!

Förra helgen i en villa i Madrid, denna helgen en lägenhet i Costa Brava. På stranden! Jag är i paradiset (borträknat ett smått illamående och huvudvärk, self to blame). Låg på stranden så nära vattnet att handduken blev blöt om det kom en stor våg, vilket det gjorde. Tumlade runt i de höga vågorna och var blind av allt salt i ögonen samtidigt som bikinidelarna slets åt var sitt håll. Tur att vattnet inte var helt genomskinligt.

Jävla skit som dummar sig och gör att jag inte kan ha text och bild i samma inlägg? Jag behöver en tekniker. Eller en hammare att försiktigt laga med...

Fredag! Uppenbarligen... Självklart och ointressant som en viss person skulle sagt. Men idag är det fredag och jag ska träffa ett gäng goa aupairer och besöka en av Barcelonas (gigantiska, svindyra och med milslånga köer) nattklubbar. Kommer nog hem lagom tills bilen rullar mot hav och strand där vi ska spendera helgen. Gotta love my life...

Eftersom att dagens lunch var kött och broccolisoppa och jag därför uppenbarligen åt en köttbit till lunch fyllde jag på med lite glass nyss. Eftermiddagen spenderades på stranden i Sitges, en fantastiskt fin sandstrand en halvtimme från Barcelona. När jag hade svettats en pöl stor som Medelhavet tyckte jag att glass vore nått för mig. Tre kulor: cheescake, ferrero rocher och vit chokladkrisp.

Gott var det och fort smälte den. Såfort bägaren lämnade försäljarens hand var det en glassoppa. Ojdå, sa jag och slickade lite fumligt på kanten så att jag fick glass på näsan och solbrillorna åkte ner. Killen i kassan höjde ena ögonbrynet och räckte mig en extra servett. Snyggt Louise!

Idag hällde jag en hink vatten på ett barn. Det satt där inget ont anande och lekte med hinken och så vips... Så bara välte den. Jag tyckte det var så roligt och skrattade högt. Barnet var mindre glatt.

Den här veckan har gått sjukt fort. Den är inte slut än men imorgon är det fredag och då är det bara en vecka tills jag får besök. Finbesök tillochmed. Tiden har gått fort över huvud taget tycker jag. Kan inte fatta att jag varit här en månad redan? Galet. Snart är det höst...

När man får plocka sandkorn ur rumpan i duschen, då har man varit på stranden. Det tog fyra veckor, men nu har jag äntligen badat i havet. Eller sjön, som spanjorerna insisterar på att det är. "Mediterranean sea, not Mediterranean ocean." Även Östersjön och Svarta havet är sjöar. Vi hade ett, låt oss säga högljutt samtal om detta igår vid middagen och jag blev nerröstad av tre spanjorer och en googling (alla vet väl att man inte kan lita på Wikipedia?!). Salt var det iallafall, och ganska kallt.

Barnen sover och jag har bytt färg på naglarna. Ny färg varje vecka! Vi hade en riktigt fin förmiddag vid poolen idag, medan jag bytte om roade de sig med att ta ut ALLA leksaker de hade så vi var inte uttråkade. Jag ville avancera solningen och försökte bygga en madrass av två mini wakeboards att ligga på i poolen. Det gick sådär. Halva grannskapet stod och skrattade åt mig när jag försökte hålla balansen på den ena brädan och samtidigt få tag i den andra med fötterna. Efter mycket sprattlande flög jag i vattnet och gav upp solningen.

Det är en konstig känsla att "komma hem" till nått som inte riktigt är ens hem. Men när vi kom tillbaka från Madrid igår (vid elva, efter ett depotstopp på donken) kände jag mig verkligen hemma. Sjukt vad fort det går att byta verklighet.

Världshistoriens godaste glass. Direktimporterad italiensk hemmagjord hasselnötsglass. Hasselnöt är det godaste jag vet! Jag älskar hasselnöt, hasselnötskräm och hasselnötsglass. Hasselnöt.

När treåringen står i poolen och sjunger "I dont care, I love it" samtidigt som hon stänker ner alla runt omkring sig, då är det party! Vi har kommit hem från sightseeingen och ätit lunch (notera tiden) och roar oss nu i poolen. Föräldrarna duschar och gör sig fina inför bröllopet de ska på och jag har fått instruktioner om att barnen ska badas och matas med glass innan de ska sova. Tror jag klarar det.

Just nu sitter jag i loungen (dit wifit räcker, oh happy day) vid poolen och övervakar barnen. Detta hus är så stort att de helt seriöst har en knapp de trycker på så att en klocka ringer och kallar på... hushjälpen?! Lite Askungen över det hela även om jag är övertygad om att denna får betalt. Efter lunchen tröck de på knappen och vips så var tallrikarna ersatta med nya och köttfaten ersatta med fruktfat. Kan nog vänja mig vid detta.

Så jäkla trött. Efter en femtimmars bilresa från helvetet är vi framme i Madrid. Ett jättefint hus med trädgård, swimmingpool och minst sju badrum har de här. Det blev en fiesta med spansk omelett och femtioelva olika sorters kött. Nu ligger jag på soffan och gläds åt wifit. Funderar på att gå och lägga mig och samla kraft till morgondagens megaturistande. Kamerabattetiet är laddat, fotriktiga skor och solhatt packade. Nu kör vi! Eller a, imorgon då...

Dagens iakttagelser vid poolen:
En av grannmammorna står vid poolkanten och kastar en boll till sina armpuffsbeklädda tvillingar som tävlar om vem som först kan hämta och simma och lämna den till mamman igen. Upprepande gånger kastar hon slött bollen till sina barn och jag hinner knappt tänka ordet hund förens jag ser att min egen unge faktiskt helt på riktigt simmar runt med en pinne i munnen! Jäkla tur att jag inte sa något.

Barnen har ett av sina många vattenkrig. Att ha en bra vattenpistol bidrar verkligen till rangordningen i det här kvarteret. De mest avancerade har avtryckare och skjuter både hårt och långt. Ingen som bråkar med den killen. Ett av barnen har en pistol som man pumpar ut vatten ur. Idag fick jag bevittna hur han stoppade pistolen mellan benen och efter ett par snabba enhandsrörelser fram och tillbaka sprutar en stråle på kompisens rygg. Ja...

Jag går och tittar ner på mina för en gångs skull perfekt målade tånaglar. De lyser mintgröna i mina nya sandaler och jag är millimeter ifrån att gå in i en stolpe. Snyggt.

Jag lyckades även släpa med mig systemkameran ut igår bara för att ta två bilder och sedan upptäcka att batteriet är slut. Jäkla nybörjartabbe! Jag träffade en svensk aupair igår som varit här lite längre. Hon visade mig lite mindre turistiga gator än de jag varit på innan. Färgglada solfjädrar och sombreros i all ära men det var roligt att se något annat med. Strax blir det ena barnet upphämtat av en kompis, de ska bada i hans pool. Varierande sommarlov de har...

Mamma kommer du ihåg när vi var i Wien och jag gick runt och kliade näsan hela tiden? Jag sträckte ut och pressade ihop överläppen på något konstigt sätt för att inte klia med fingrarna (=peta i näsan). Du sa en gång att folk tittade konstigt och inte ville sitta bredvid mig i tunnelbanan när jag snöt mig. Men du älskade mig ändå. En sån mor...

I vilket fall, det jag skulle komma till var att den här skrynkla-näsan-tekniken även fungerar utmärkt om solglasögonen håller på att glida ner och man inte kan peta upp dom för att man har en unge i varje hand. Luta huvudet bakåt och skrynkla allt vad du kan, så glider brillorna upp igen. Om jag såg dum ut för 12 år sedan, vad gjorde jag då inte nu... Tur att jag inte känner någon och att barnen är för små för att skämmas för mig.

Jag ligger i soffan på terassen och försöker komma in i en bok jag lånat av lilla mamman. Eftersom att huden bränner och jag lider av vattenbrist och samtidigt ett svårt fall av vatten-i-öronen tyckte jag att jag gör mig bäst i skuggan ikväll. Plötsligt hör jag någon som vrålar ut mitt namn. 1,5 meter nedanför på gräsmattan står det lilla barnet och ler mot mig. "Glases glases glases", säger hon och hoppar upp och ner tills jag sträcker ner hennes rosa simglasögon. "Por favooooooor", vrålar hon när hon springer iväg och slänger sig i poolen. Barn är bra härliga va? Inte ens bara när de sover.

Måndag. Ny arbetsvecka då. Det var bara att masa sig upp ur sängen vid halv 9 och glida i bikinin, dränka barnen i solkräm och sen kontrollera att de inte drunknade i poolen också. Nu sover de. Jag kan inte säga att mitt jobb är så väldigt ansträngande, men ack så givande. Bra kombo.

Däremot har jag fått vatten i örat igen. Gud, varför gör du såhär mot mig? Är det inte nog att min pina colada-yoghurt är slut? Hm. Kul trafikljus btw. Grönt - feel free to kick a bike.

Alltså maten. Igår åt jag gåslever och idag åt jag delar av en gris som jag nog inte ätit om jag vetat vad det var. Bland annat ansikte. Pigface! Nu ska vi äta nått de kallar för bikini. Ser misstänkt likt en vanlig toastmacka ut. Me like!

Idag är en dag jag tillägnat sömnen. Jag tog en välbehövlig sovmorgon, gick och la mig vid poolen och somnade efter frukost och somnade återigen under de varma strålarna efter en kort lunchpaus. Det enda som störde min sömn (förutom mat) var ett svalkande dopp då och då. Det blev lite sent igår, eller ska jag säga tidigt imorse? Men grymt kul var det. Barcelonas nattliv får 5 av 5 toast. Nu ska vi visst iväg på sightseeing. Vilket berg ska vi åka upp på den här gången tro?

Haha, tro fan att den sidan är buzy nu. Är lite ledsen för att jag inte sitter med hjärtat i halsgropen och håller alla fingrar och tår och om några sekunder ska få reda på hur min framtid ser ut. Känner mig lite gammal... Å andra sidan vet jag hur framtiden ser ut, och jag gillar den. Å tredje sidan vet man aldrig hur framtiden kommer att se ut, och jag älskar det!

Fredag. Arbetsveckans sista dag men även sista dagen barnen har tennis. Varje dag i två veckor har jag haft rutinen att åka buss (vilket visade sig vara ett underhållande äventyr) och lämna barn varpå jag legat vid poolen tills det varit dags att åka och hämta de igen. En gång missade jag hållplatsen och två gånger tog jag fel buss. Jag knöt starka band med den chauffören. Kanske borde ge honom en avskedspresent.

Jag fick beröm och presenter! "To the best aupair". Nu är du stolt va mor? Min lilla mamma har erkänt sig som just min lilla mamma och överräckte med glädje piña colada yoghurt, annanasjuice och tamponger. Tack! Jag fick även en söt portmonnä och av barnet detta utsökta armband. Mycket nöjd och glad (ej förkyld) aupair.

Det är torsdag idag vilket betyder att det är fredag imorgon. Fler genialiska konstateranden jag gjort idag är att en hundbajs som ligger och kokar på trottoaren för att det är så varmt, luktar inte hallon.

Det har blivit dags för mig att återigen bevisa att min mind-over-body teori faktiskt fungerar. Det är 30 grader varmt och jag är i Barcelona. Jag är inte förkyld. Inte ens lite. Vätskebrist och vatten-i-öronen, inget annat. Men det är ju lugnt, jag blir ju aldrig sjuk. Jag är som Barney. Whenever I feel sick, I just stop feeling sick and feel awesome instead. Skulle det nu inte vara så ( högst otroligt) har jag iprens mest moderna tablett någonsin. Knarkaaaa!

Dessa händelserika bussfärder. I Spanien kör de old fashion style och man får antingen betala till chauffören eller datumstämpla sitt kort. Det fina med att åka en bit (förutom den fantastiska luftkonditioneringen) är att man hinner se så många människor gå på. Jag sitter alltid längst fram (möjligen för att jag försöker att inte missa mitt stopp igen).

Framme hos chauffören finns det två små maskiner att stoppa sitt kort i varav en helst är trasig. Det är också alltid den trasiga som folk tenderar att försöka använda. Varje gång är det lika roligt att titta på hur människorna frenetiskt försöker pressa ner sina kort innan de byter maskin. Busschauffören med sitt bekanta solskenshumör säger såklart inget. Ibland viker han dock ihop en liten papperslapp och stoppar i springan så att folk ska se att maskinen är ur funktion. Detta hjälper sällan. Antingen sliter de bort lappen och försöker ändå eller så står de och glor en stund innan det går upp för dem att prova maskinen som inte är blockerad av en papperslapp. Alltid lika spännande minspel. Den dagliga bussunderhållningen slår aldrig fel.

Den fina statyn "man på pelare" är Columbus. Han pekar åt det håll de skulle segla. Fast egentligen är han felvänd och pekar åt fel håll. Hans finger är en halvmeter långt. Det lärde jag mig på sightseeingbussen.

Jag lärde mig också att mosaiken på det vackra huset är menat att likna drakskinn. Och att ordet mosaik kommer från ett catalanskt ord som betyder krossad.

Slutligen kan jag berätta att jag har lärt mig att säga kniv, gaffel, sked och vinglas på spanska. Viktiga ord om man ska gå på restaurang. Eller om man helt enkelt försöker få ungen att sluta äta med händerna.

Eftermiddagen ägnades åt ett hutlöst vattenkrig med alla grannbarn. Speciellt två killar i tolvårsåldern var extremt förtjusta över någon som inte grät när den blev skjuten rakt i facet. Jag var inte sen att hämnas. Det slutade med att en kille låg på mage med armarna över huvet och sju vattenstrålar på sig. Vilken härlig dag.

Mitt stora vatten-i-öronen problem (jag är seriöst döv till och från, på morgonen hör jag inte väckarklockan (turning in to my mom)) verkar mirakulöst ha försvunnit av att jag fick en stråle rakt in i hörselgången. Rätt ologiskt, men det kanske är som med modellera. Det sista lilla som sitter kvar går lättast bort om man duttar till med ännu mer lera. Lets hope so!

Den spanska trafiken. Alla kör som idioter på de smalaste gatorna. Speciellt de kära busschaufförerna som jag kommit på så god fot med (bråkade om biljetten en gång. Jag hade rätt!) kör som fullständiga galningar. Idag stod tre bilar och bussen och tutade argt på varandra och viftade med armarna. Vid nästa rödljus steg gubben i bilen framför ut för att skrika och ta kort på busschauffören. Han poserade vackert med långfingret och kontrade med att skriva upp bilens regnummer. Sen körde vi lugnt vidare. Iochförsig åt fel håll vilket resulterade i att jag blev lite sen men åtminstone kom jag ur bussen helskinnad. (Lovar att vara rädd om skinnet mor, rump-cancer är inget att skoja om.)

This is, officially, a car!

På min sightseeing i Barcelona besökte jag en känd marknad. Det skulle tydligen vara något att se. Och visst var det det, man kunde köpa allt! Vilken maträtt som helst, de har ingredienserna. Eller mat vet jag inte... Varning för känsliga tittare.

Dagens lunch alltså. Lasange till förrätt och en jävla stek till det. Vem äter kött med kött?! Ska erkänna att jag gillar det, det kunde ju varit mycket värre, de kunde varit vegetarianer. Det fortsätter att vara oförskämt varm och jag börjar tro att det är såhär det är i Spanien i Juli.

Istället för att ta min boll och gå till fotbollsplan tar jag nog min handduk och lägger mig på altanen. Jobbar stenhårt på brännan nu och visst syns det. På gott och ont... Benen är fint bruna men linjerna på rumpan går i en något rödare ton...

Dagens bästa: en kram av ett kallt blött barn när jag på riktigt trodde att jag skulle smälta och absorberas av handduken. Nu blir jag snart serverad lunch (självklart erbjöd jag mig att hjälpa till mor, flera gånger men nej, ledig dag). Helgrillad kyckling. Till förrätt har jag satt i mig en liter vatten. Termometern visar oförskämda siffror.

Jag känner på mig att idag blir en go dag. Jag en sak och endast en planerad. Poolhäng. Jag har för den långa resan packat en bok och hörlurar. Ska strax ta min packning och solkräm och röra mig ut på gräsmattan. Termometern visar 30+. En go dag, blir det idag.

Jag har haft en så underbar dag i Barcelona idag. Shoppade upp hela lönen och vandrade runt på de mest turistiga gatorna. Sen åkte jag varenda jäkla sightseeingbuss som fanns. I fyra timmar åkte jag runt och tittade, fotade och lyssnade på rösten i lurarna som berättade om allt jag såg. Livnärde mig på glass och våfflor. Lite solsting fick jag nog där uppe på den nercabbade dubbeldäckaren men det var det värt.

Det var så skönt att få ströva runt hur man ville utan att ta hänsyn till någon annan. Gjorde bara det jag ville och allt det jag ville. Nu har jag kommit hem och beundrar mina fynd från ett horisontellt läge. Tanken var att jag skulle svida om och åter bege mig till Barcelona men fötterna har rätt starka motargument... Vi får se. Yolo goddammit!

Hur kunde jag glömma? Tre timmar på bajs-strand-monten och jag glömmer bort det? När en spanjor säger ett klockslag, lägg alltid till en timme. Alltid. Min glömska resulterade i x antal minuters väntan som kunde ha ägnats åt shopping. Men barcelonianerna var ett trevligt om än snuskigt folk.

Det är fredag idag. Ikväll ska sangrian i Barcelona kvalitetstestas. Once again: jag lovar att vara försiktig mamma!

Mamma varför har jag ärvt så mycket konstigheter av dig? Eller är det morfar jag ska gnälla på? Jag som knappt kan duscha utan att få lock för öronen har doppat huvet i poolen en enda gång och nu har jag varit mer eller mindre döv i flera dagar. Jag hör inget och ingenting hjälper! Du kunde inte gett mig lite världsmästare-i-matlagning-gener eller rita-flygande-penslar-gener?

Sötaste ungen igårkväll när jag svidade om till träningskläder. Frågar om jag ska på fest. Nog för att jag har en fin rosa mundering! Jag förklarar att jag ska ut och springa varpå han ser fundersam ut och frågar varför. Klok unge. Sen sken han upp och frågade om jag skulle springa ett varv runt huset. Det får bli nästa runda.

I eftermiddag ska jag äntligen ta på mig något annat än bikini och sminka mig för första gången på en vecka. Det blir sightseeing i Barcelona, bara jag och min kamera. Jag lovar att vara jätteförsiktig mamma och inte vifta med mobil och pengar. Ska se om jag hittar en fin magväska att ha under tröjan! #turist

Siestatime. Har hotat med att de inte får bada i poolen om de inte vilar sig duktigt. Elak aupair, men barn är sötast när de sover. Eller när de åker buss. På väg hem från tennisen satt de med sina rack och spelade gitarr och sjöng för hela bussen. Jag tyckte det var mycket underhållande. Det tror jag de flesta gjorde, utom kanske mannen som vände sig om femtioelva gånger och stirrade på mig. Han kanske tyckte jag var söt.

Någonting är det iallafall. Det har hänt hur många gånger som helst på gatan eller när jag står bland folk att någon kommer fram och ska fråga nått. Av alla människor väljer de just mig, den enda i hela stan som inte kan ett ord spanska. Jäkla osis.

Döööööööd. Blev en lite kortare runda idag, tror GPSen funkar igen. Jag som trodde jag sprang milen på under en halvtimme. Tar lite Piña Colada i solen som tröst. Hinner nog med ett dopp innan tennisproffsen ska hämtas också. Om jag inte behöver åka buss i en timme idag igen...

Jag sprang inte hem idag. Jag tog bussen. Funderar därför på att ta en runda nu, innan solen börjar steka ordentligt, men distraheras lite av världens godaste frukost som jag inte kan lägga ifrån mig. En drickyoughurt som smakar Piña Colada. Har snart druckit en liter!

Igår tog jag också en tur med bussen. Jag väntade på att rätt hållplats skulle komma så jag kunde hoppa av. Den kom inte. Eller den gjorde väl det men jag missade den tydligen. Så istället för att åka buss en kvart tog jag ett extra varv på lite över en timme. Jag var ute i så sjukt god tid att jag inte ens kom försent... Ibland så!

"Eftersom att du gillar att springa så mycket kan du ta barnen till tennisen lite tidigare och sen springa hem om du vill? Det är nog inte så varmt på morgonen." ... Där fick jag för att jag försökte vara lite hurtig och utnyttja dagen på bästa sätt. är jag nu dömd att springa hurlångtdetnuvar varje dag i två veckor? Klockan nio på morgonen? Innan frukost? Kanske inte vore så dumt. Att jag ens överväger detta gör att jag inte känner igen mig själv. Det kommer väl ingen annan heller göra i september när jag är utbytt mot en smal neger.

Igår var det fotboll som gällde. Först Spanien - Liverpool men rödingarna gav strax upp. På frågan om hon inte ska spela mer fick jag gott och gott svaret: no. Messi.