Louise Olsson

Vem fan är Sixten och var är våra ägg? En kartong med tio ägg är försvunnen ur kylskåpet. Ett nog så spännande mysterium när man delar kyl med en som bara äter ris, en som aldrig lagar mat (på hans hylla står öl och jordnötssmör. Go kille) och en som precis checkat ut. Tog han med sig tio ägg i resväskan? Drack han dom till frukost? Var är våra ägg?

Nåväl. I måndags var det fantastisk väder och jag gick långpromenad i vårjacka. Det har inte snöat på några dagar och i solen är det plusgrader. Och hemma har ni snöstorm, hehe. Men det ska bli kallare igen och snöa 10 cm på fredag.

Igår gick jag mer promenad och fick ta av mig vantar och mössa så varmt var det. Sen kom Jonatan hem från jobbet för att han inte mådde bra och sedan dess har han mest sovit. Stackarn. Jag pysslar om honom lite. Idag gick vi en minipromenad runt kvarteret och sen satt vi och solade lite på balkongen. Imorgon kanske vi går mer promenad. Hade!

 

Puh. Om vi hade en fantastisk helg hade vi en desto mindre fantastisk hemresa. Bussen skulle gå 6.25 så vi lämnade det roliga vattenlandet i god tid för att hinna byta om, köpa med oss lite kvällsmat och åka till busstationen som låg i ett industriområde dit bussarna inte gick på söndagar, så vi tog en uber (typ taxi). När vi kommer dit hängde det en lapp på dörren (som är låst för det är söndag och då stänger busstationen i obygdens väntrum kl 4) om att bussen är inställd och de som skulle åka 6.25 får åka 5.25 eller 7.25.

 

Den tidiga bussen hade ju åkt, döh, så vi fick snällt vänta en timme på nästa buss. När den väl kommer får vi inte gå på, utan de med kl 7-biljett ska gå på först. Då blir jag lite sur eftersom vi stod först i kön (uppenbarligen eftersom vi vänat i över en timme) och blivit lovade att få åka med denna buss enligt lappen på dörren. Ännu surare blir jag när chauffören säger att bussen är full och vi får vänta på nästa, om ytterligare en timme.

 

Ännu lite surare blir dock en annan tjej som också fått vänta, och något som inte kan beskrivas som annat än ett verbalt slagsmål mellan chauffören, tjejen och mig får vi stackars 6.25-are tränga oss på bussen (som uppenbarligen inte alls var full eftersom vi fick plats? wtf?) och åka med hem ändå. Jäkla skitbuss. Nåväl. Nu är vi hemma.

 

Så här fint var det på Ice castle:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken helg. I fredags tog vi bussen till Edmonton, en stad ca 30 mil norr om Calgary. Där finns som sagt ett av världens största shoppingcenter (nummer sex, men världens största utanför Asien vet jag nu). Butikerna var ungefär samma som finns i mallen i Calgary, men det var väldigt stort och fint pyntat överallt. Vid entren såg det ut som en fin gata och det fanns lekland och shower lite överallt. De hade en damm med några stackars sälar som turister betalade för att ta kort med och en stor isbana där man kunde hyra skridskor eller dricka kaffe och titta på andra som var duktiga på att åka.

 

På eftermiddagen åkte vi in till en park i stan där de hade byggt upp ett stort isslott. Allt var gjort av vatten som frysit (dööh, men alltså det var ingen ställning eller annat fusk som stöttade upp, det var ren is) och det var så fint. Vi var inte de enda med selfiepinnen i högsta hugg kan jag säga.

 

Isen hade olika färg beroende på hur tjock den var och hur solen träffade. Ibland var den vit, ibland blå, ibland turkos och ibland rosa... Sen fattade vi att det på vissa ställen var färgade lampor som lyste upp. Lol. Där sprang vi runt och förundrades, tog bilden, åkte isrutschkana och motstod frestelsen att slicka på väggarna tills vi frös om tårna. Då återvände vi till mallet för middag.

 

Nästa dag fortsatte vi åka H2O-kana, men ofrusen. Vi spenderade hela söndagen i mallets stora vattenland där det fanns massa vattenrutschkanor, badleksaker, vågmaskin, surfpool, bubbelpool, gratis läskmaskiner och linbana över hela stället. Jag kände mig ännu mer som barn än vanligt och vi sprang upp för trappor och gled ner för kanor tills benen inte orkade mer. SÅ HIMLA KUL! Jonatan åkte alla farliga kanor, bland annat två som var stup rätt ner. Man gick in i en liten kuvös, sen stängde de en dörr om en, räknade ner och sen försvann golvet. När han åkte dom låg jag och guppade på en badring och tittade på.

 

 

 

 

 

Igår googlade jag på helgutflykter och upptäckte att väldens tredje största köpcenter ligger i staden bredvid. (Staden bredvid är alltså fyra timmar bort, men det är nära med Kanada-mått mätt.) Så obviously ska vi åka dit när Jonatan kommer från jobbet idag för en shoppinghelg. Men det finns nöjesfält, hockeyrink, vattenland och massa mer förutom 800 butiker att gå i så vi ska inte bara shoppa. Vi ska också åka vattenrutschkana och titta på isslott där man får träffa en isprinsessa. Som

Ni ser nedan är is mitt rätta element. Nu tänker ni, det är ju för barn, men nej. Det är också för Tutar.

 

Så ha en fin helg så hörs vi på måndag, många erfarenheter och shoppingkassar rikare, många pengar fattigare. Puss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hon som kanske fyller 27 om typ en vecka :)

 

 

Tja tja bloggen

I går började Jonatan jobba så jag tänkte att jag skulle göra lite nytta också, men det var så sinnessjukt fint väder så jag struntade i allt och bara gick ut. Jag började dock dagen med att ta en kaffe med en mamma som ville ha lite barnvaktshjälp. Hon var jättetrevlig och vi satt och fikade och pratade och skrattade i över en timme innan hon var tvungen att åka och ta hand om sina barn, hehe.

 

Då strosade jag iväg och köpte lite förnödenheter som nagellack, body lotion som luktar godis och annat bra att ha. Det var så fint ute så jag lämnade av påsen hemma och gick en promenad längs med den frusna floden som jag tror heter Bow river. Trots att jag tog av vantarna och öppnade jackan var det hur varmt som helst och det sprang till och med förbi en galning i shorts. Han var dock lite väl lättklädd. Fast han hade mössa.

 

För jag tror fjärde gången fick jag den här fantastiska känslan i magen av att bara gå omkring utan att egentligen veta vart jag var på väg och vad som fanns där. Jag fick den i Frankfurt, i Barcelona, i Berlin och nu här. Jag kan inte fatta att jag är så lycklig att jag fått kasta mig huvudstupa in i det okända fyra gånger i mitt liv. Jag älskar det här! Jag är på äventyr!

 

Men, eftersom att alla vägar bär till Rom hamnade jag naturligtvis på ett shopping mall och kom hem med ett par skor. Hehe. Man är väl ändå en Tut.

 

Idag ska jag faktiskt jobba på riktigt. Det är lite mulet idag, vilket nästan är bra annars hade jag knappt kunnat hålla mig inne, så jag sitter här och mejlar och förbereder en intervju jag ska göra i eftermiddag. Det ska bli spännande. Hade!

 

Jag tror att jag berättade att vi badade i varma källor i Banff, där vi var de enda med mössa, och att vi nästa dag tog en gondollift (alltså inte en sån italiensk båt utan ett ägg i vajer) upp på ett typ ashögt berg och tittade på galet vacker utsikt? Men jag la visst inte upp några bilder... Här kommer dom.

 

Där uppe fanns ett observationsdäck man kunde stå på och titta åt alla håll, men det fanns också en trallgång iväg över berget och upp ännu lite högre. Klart vi skulle gå på den, tänkte vi och ångrade oss efter ungefär en tredjedel. Jösses vad jobbigt det var att gå där uppe och det var en ganska lång gång. Men väl framme var det definitivt mödan värt. Sedan gick vi tillbaka och shoppade i souvenirbutiken. Hade!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte bara klockan som går och går men aldrig kommer fram känns det som. Vi går så mycket. Man gör ju det när man är på semester för det är ett bra sätt att transportera sig och se saker. Det blir många promenaddagar för oss...

 

I går på vår plötsligt lediga dag satt vi faktiskt och jobbade hela förmidagen. (Haha, Jonatan kunde väl inte hålla sig längre när han inte jobbat på två veckor.) Sedan skulle vi gå en liten promenad i solen bara, men vi hamnade långt ner i downtown och det blev en promenad på några timmar som slutade med nachos och margaritas på ett mexikanskt ställe som hade margarita monday. Yeiy!

 

I dag, som faktiskt också är en ledig dag hehe han börjar imorgon onsdag fråga inte varför, är det iallafall ingen helgdag så vi ska åka upp till universitetet och fixa med studentleg, busskort och såntdär som kanske tar lite tid från dyrbar arbetstid på onsdag. Oh no. (Ja, jag driver lite med min käraste man to be, han jobbar så dant jämt.) (Obs jag är mycket stolt.) Sedan ska vi vidare till ett nytt shopping mall som jag hittat och detta ska vara stort och bra. Inte bara tandläkare och cd-skivor, blä.

 

Så här ser vi ut när vi sitter och jobbar hemma (mitt arbete bestod av att skriva vykort och dricka kaffe):

 

 

Och så här ser Jonatan ut när han vill gå ut och springa i 20 minusgrader. Grimsås represent:

 

Och så här ser det ut när vi promenerar planlöst i Calgary. Vi hittade OS-monument:

 

 

 

Mamma, du har inte kommenterat de senaste inläggen. Hur ska jag då kunna veta om du läser?

Morfar du är också dålig på att kommentera.

 

Nu är vi tillbaka i Calgary efter två helt fantastiska veckor i bergen. Vi har åkt skidor tills fötterna värkt, badat bubbelpool, tittat på den fantastiska utsikten och förlovat oss. Det sista var en riktig överaskning och nu väger vänsterhanden lite mer än högerhanden.

 

I går packade vi upp. Herregud jag tror aldrig jag packat och packat upp så många gånger på så kort tid. När vi först kom hit packade vi upp allt noggrant och fint och installerade oss i rummet. Sedan packade vi det vi skulle ha på semestern. Sen fick vi veta att vi inte alls fick ha kvar alla sakerna i rummet som vi trott, utan bara fick förvara dem i huset. (Vi betalade alltså inte för boendet under tiden vi var borta, men trodde ändå vi skulle få ha kvar rummet, eftersom vi skulle få ha våra saker här.) Så då fick vi packa ner allt igen och ställa undan det vi inte skulle ha med. Sedan packde vi upp i Lake Louise. Fem dagar senare packade vi ihop och packade upp i Banff. Det fick vi också packa ihop och igår packade vi alltså upp allt, plus det vi hade i källaren som vi nästan glömt av. Nu ska vi inte packa på länge. Juste, sen gick vi och handlade och fyllde kylen igår också. Ingen mer utemat. (Fast vi åt hämtpizza igår, hehe.)

 

I dag bestämde vi oss för att provgå till universitet och enligt google maps skulle det ta 35 minuter. Det tog snarare 75. De kanske inte hade räknat in tid för att pulsa genom djup snö i flera kilometer. Väl där tittade vi runt på det stora campuset och hittade bibliotek, kinesiologibyggnaden (som betyder typ spört och är där Jonatan ska jobba) och bamba. Sedan gick vi till ett shopping mall som skulle ligga i närheten enligt kartan. Mallet bestod av två caféer, en klädaffär för tjockisar, två tandläkarmottagningar och en skivaffär. Så besviken. Inte ok att kalla det för mall. Men men, jag håller hoppet uppe och ska prova ett nytt mall imorgon.

 

Jonatan skulle föresten ha börjat jobba imorgon, måndag, men fick ett mejl av sin chef om att det visst är röd dag imorgon så han är ledig. Gött att få det på söndagskvällen.

Hur många personer krävs det för att tända en brasa? Tre tydligen. Iallafall på det här hotellet där den öppna spisen är lika stor som vårt sovrum hemma i Göteborg.

Imorgon väntar en gondoltur upp i bergen och förhoppningsvis skiner solen så vi får njuta av den vackra utsikten. Annars får vi nöja oss med att njuta av lunch på nästan 3000 meters höjd. Eller drygt 7500 feet, om man vill.

Nu ska vi avnjuta ett glas vin framför jättebrasan som avslutning på en fin dag. Puss på er.

Nu har vi lämnat Lake Louise och checkat in på ett jättefint lyxigt hotell uppe i bergen vid den lilla staden Banff. Vårt superfina hotellrum har definitivt den finaste utsikten, undrar jag om inte min fästman har något med det att göra... 😍

Igår spenderade vi dagen med att klättra upp och glida ner för en lång backe på badringar. (Okej vi behövde inte klättra så långt, det fanns ett åkband som man stod på upp för backen.) Jäklar vad det gick. Vi åkte tillsammans, ensamma, baklänges, med snurr och på alla sätt man kan tänka sig tills vi var helt slut. Då övertalade jag Jonatan att vi skulle hyra snowboard sista timmen. Han har aldrig åkt snowboard tidigare så självklart tog han sig ner för backen utan problem efter två åk. Jäklar vilken duktig lärare jag måste vara... eller?

Idag åt vi brunch nere i byn och gick längs gatan och kikade in i små butiker. Jag provade en mössa i rosa rävpäls med bollar på. Den kostade bara några tusen och passade perfekt på mig, om man ska tro expediten.

Sedan åkte vi upp för berget igen, bytte om från vinterdressen till baddräkt och gled ner i Banffs varma källor. Vattnet var 39 grader varmt och vi hade självklart mössa på oss. Vi var de enda. Folk tittade. Men vi hade också torra varma huvuden när vi klev upp ur badet igen, till skillnad från alla kanadensare och fransoser som säkert blir förkylda... #vuxenpoäng

Ikväll har vi bokat in oss på alla hjärtans dag-middag på hotellet. Det blir pastabuffe. Mums.

Okej, det här är sista inlägget om den fantastiska skidåkningen, jag lovar. En dag, jag tror det var i förrgår, tog vi en ny lift som åkte längre bort och högre upp än vi varit tidigare. Det var en knapplift och den var så brant att benen skakade när vi kom upp. Där uppe fanns... ingenting. (Förutom en väldigt oplatt topp, mamma jag lovar det var typ en spets.) På pistkartan fanns det en blå backe som slingrade sig ner mellan de dubbelsvarta off pistarna på baksidan av berget. Vi hittade ingen backe, men alla andra klättrade en bit uppåt och svenska som är följde vi snällt med kön upp för berget utan ifrågasätta.

Vi hamnade i en brant med meterhöga snödrivor överallt. Vi hade inte så mycket val än att ta oss ner. Här och var låg folk i en driva och viftade med stavarna eller skidorna. Latmaskar, tänkte jag, innan jag några sekunder senare låg och viftade med skidorna jag med. Jag ramlade nog fem gånger på vägen ner och knappt gick det att ta sig upp heller. Man kunde inte riktigt ta stöd på stavarna för att resa sig. De försvann rätt ner i snön. 

Jag skadade mig inte eller så, det var väldigt mjukt att landa och jäklar var roligt det var. Vi såg ut som snögubbar när vi äntligen kom ner till liften. Taut out!

I dag var först vid frukosten och först i backen, som alla dagar. Det är inte så tokigt att vara lite jetlaggad när man måste gå upp tidigt. Redan efter några åk frös våra tår så nu sitter vi på vår favoritrestaurang mitt i backen och dricker varm choklad, värmer tårna och tittar på utsikten.

På altanen drog de precis skynket av en stor isbar och började plocka upp flaska efter flaska, så det kan bli så att vi hänger här en stund, hehe.

Imorgon är sista skidåkningsdagen och på måndag åker vi vidare från Lake Louise till Banff där vi ska åka kälke och bada i varma källor. Mys.

 

Wow. Wow wow wow. Varning för ett skryt-skryt-mitt-liv-är-så-fantastiskt-skryt-skryt-inlägg. Men alltså wow. Skidåkningen här är det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Pappa och mamma, kommer ni ihåg när vi var i Trysil och skulle åka upp på toppen? Och hur besviken jag blev när toppen var platt? Det är den inte här kan jag säga. Dessutom är det toppar vart man än tittar. Hela backen ner, snötäckta berg så långt ögat når. AMAZING.

 

I går hade det snöat tre decimeter över natten, över 40 cm det senaste dygnet, och folk var helt lyriska. De på hotellet tjatade om den fantastiska pudersnön, på facebook gick väderrapporter och skidentusiaster bananas och i liftkön mässade alla om hur amazing conditions det var. Jaha, tänkte jag, massa snö. Men alltså vilken åkning. Allt var mjukt, vitt och .... vitt. Man såg ingenting. Men man gled genom det här pudret som jag vet inte vad. Tungt var det. Och jobbigt. Men så kul.

 

I dag hade det slutat snöa. Istället för tre decimeter puder var backarna nypistade. En väldig skillnad, men också så skön åkning. Och utsikten. För första gången sedan vi kom hit såg vi bergen ordentligt. Herregud vilken utsikt. Vi var i backen i flera timmar och ändå blev man lika förvånad varje gång man tittade upp. Jag har aldrig sett något så häftigt. Det blev ganska många selfiepauser får jag erkänna. Och ett glas vin på uteserveringen i gassande sol. Istapparna som hängde från taken droppade, trots att det var nästan 20 minus i luften.

 

Så nu har vi åkt i galen pudersnö, nypistat i gassande sol och imorgon... vem vet. Det ska vara fint väder resten av veckan men det känns som att vi redan fått det bästa av allt. Nu gäller det bara att benen orkar två dagar till.

 

Förbered er på bildbomb. Hade!

 

 

Ajajaj. Jag är så trött i benen. Hela jag är trött egentligen. Igår somnade jag kvart i nio. Vi har nog inte riktigt lyckats ställa om oss till Kanada-tid än för varje morgon vaknar vi vid 5-6 och är pigga. Väldigt konstig känsla för en som är morgontrött deluxe.

Men det passar ganska bra att vi är morgonpigga nu för imorse vaknade vi upp på ett hotell i Lake Louise med stora snötäckta granar utanför fönstret och Kanadas bästa skidåkning bakom huset. Så vi hängde på låser till frukosten och sedan var vi i backen direkt när de öppnade. Därav de trötta benen. Herregud vad tungt det är att åka i nästan en kvart i nyfallen lössnö. Backarna är sååå långa och det var så få som åkte så inte behövde vi stå i liftkö heller. Det blev mycket åkning för de stackars otränade benen.

Det har varit lite mulet och snöat idag vilket var fint skidåkarväder. Tyvärr var det lite dimmigt också så vi såg bara konturerna av det som skulle vara den coolaste utsikten någonsin. Förhoppningsvis klarnar det upp lite de kommande dagarna.

Vi började åka en grön backe. (Ja mamma, vi har hjälm) Den var mer som en röd. Sedan en blå. Den var också som en röd. Sedan åkte vi både damernas och herrarnas världscup-slalom-backe. Det var coolt. Och brant. När vi åkt tills vi inte orkade stå på benen längre tog vi oss hem igen och satte oss i bubbelpoolen på hotellet, med utsikt över de stora snötäckta granarna och ett stilla snöfall.

Imorgon ska vi fortsätta misshandla våra ben och prova fler backar. Vi har åkt kanske 7 av en miljon. Typ. Klockan är åtta men vi är dödströtta. Så vi vaknar väl vid fem imorgon också.... godnatt.

 

Eftersom vi somnade direkt när vi kom igår hade vi ingen frukost att tillgå när vi vaknade. Klockan var 6 och vi var pigga och utvilade så vi packade upp våra väskor och sedan googlade vi efter frukost. Bara några gator bort fanns ett café med högt betyg på google så vi väntade tills det började ljusna, klädde på oss allt vi hade (okej inte allt men mycket för det var jättekallt) och traskade iväg. Snön knarrade härligt under fötterna och solen var på väg upp över hustaken.

 

Caféet var liten men mysigt och vi fick kaffe nästan innan vi hunnit sätta oss. (Den här fördomen om att kanadensare är väldigt trevliga verkar stämma, alla har varit så snälla.) Sedan åt vi spännade osvensk frukost. Jag åt fattiga riddare med blåbär och jordgubbar som serverades med sötpotatis. Jättegott.

 

Efter frukosten gav vi oss av ner mot downtown. Vi bara råkade hamna i ett shoppingcenter där jag råkade köpa en rosa väska med fluff på. Och en skjorta och en skjortklänning. Väldigt bra i 20 minus. Jonatan köpte en tröja så han var också glad. Sedan gick vi längs med floden som var fryst och helt vit av snö, över fina broar, tittade på monument och tog bilder.

 

Sen blev vi trötta igen och gick hem. Jag ska ta ett varmt bad, för vi har badkar i badrumemt :D och sen ska vi gå ut för att hitta kvällsmat. I morgon åker vi till Lake Louise ski resort. Det blir coolt!

 

 

 

 

 

Framme!

Flygresan gick bra, förutom två små misstag. Vi bytte flyg i London och när vi tittade på skärmarna såg vi att planet till Calgary skulle gå från en annan terminal. Så vi letade upp en buss som gick till rätt terminal, åkte en sväng runt flygplatsen, gick igenom säkerhetskontrollen och när vi skulle gå förbi passkontrollen får vi höra att vi är på fel terminal. Tydligen gick det två flyg från London till Calgary med 25 minuters mellanrum.

 

Men vi hade god tid på oss, så vi kunde i lugn och ro ta bussen tillbaka till den terminal vi kom till och göra om hela processen. När vi landade i Calgary satt vi ett bra tag och väntade på våra väskor innan vi förstod att vi var vid fel bagageband, där väskorna från det andra flyget från London åkte runt. Våra låg rätt ensamma på en band längre bort.

 

Sedan tog vi en taxi och kom äntligen fram till huset. Klockan 8 på kvällen lokal tid hade vi varit vakna i 24 timmar och somnade utan att packa upp en pryl. Det gjorde vi istället när vi vaknade 10 timmar seanre, klockan 6 på morgonen, i väntan på att frukostcafét i närheten skulle öppna.

 

Hej! 

Nu sitter vi på flygplanet, någonstans mitt över atlanten.

 

När vi landar ska vi packa upp lite i vårt hus vi ska bo i och sedan ska vi packa igen för på onsdag bär det av på semester. Semester i semestern. Typ semesterception.

Först åker vi till Lake Louise och åker skidor, sedan åker vi lite söder ut till den vackra lilla staden Banff som ska ha fantastisk vacker natur. Hela området utanför Calgary ska dock ha fantastiskt vacker natur. Tråkigt :)

 

Lake Louise:

 

En bergstopp utanför Banff:

 

HEJ MORFAR!

Jag tänkte börja blogga igen, kommer du läsa?

 

Nu på söndag tar jag och Jonatan vårt pick och pack och flyger över atlanten. Vi har hyrt ut lägenheten, försökt få ner så mycket kläder och skor som möjligt i en resväska och jag har tackat nej till jobb på arbetsplatser som varit superroliga. För nu väntar ett äventyr.

 

I tre månader ska vi leva livet i Calgary, Kanada. Vi ska åka skidor, kasta snöboll, upptäcka ett nytt land och smita från allt ansvar. Eller bara jag. Jonatan ska ju jobba. Jag lovar att återkomma med många bilder och uppdateringar om vad vi gör och hur vi har det.

 

Puss och kram så länge!