Louise Olsson

Ajajaj. Jag är så trött i benen. Hela jag är trött egentligen. Igår somnade jag kvart i nio. Vi har nog inte riktigt lyckats ställa om oss till Kanada-tid än för varje morgon vaknar vi vid 5-6 och är pigga. Väldigt konstig känsla för en som är morgontrött deluxe.

Men det passar ganska bra att vi är morgonpigga nu för imorse vaknade vi upp på ett hotell i Lake Louise med stora snötäckta granar utanför fönstret och Kanadas bästa skidåkning bakom huset. Så vi hängde på låser till frukosten och sedan var vi i backen direkt när de öppnade. Därav de trötta benen. Herregud vad tungt det är att åka i nästan en kvart i nyfallen lössnö. Backarna är sååå långa och det var så få som åkte så inte behövde vi stå i liftkö heller. Det blev mycket åkning för de stackars otränade benen.

Det har varit lite mulet och snöat idag vilket var fint skidåkarväder. Tyvärr var det lite dimmigt också så vi såg bara konturerna av det som skulle vara den coolaste utsikten någonsin. Förhoppningsvis klarnar det upp lite de kommande dagarna.

Vi började åka en grön backe. (Ja mamma, vi har hjälm) Den var mer som en röd. Sedan en blå. Den var också som en röd. Sedan åkte vi både damernas och herrarnas världscup-slalom-backe. Det var coolt. Och brant. När vi åkt tills vi inte orkade stå på benen längre tog vi oss hem igen och satte oss i bubbelpoolen på hotellet, med utsikt över de stora snötäckta granarna och ett stilla snöfall.

Imorgon ska vi fortsätta misshandla våra ben och prova fler backar. Vi har åkt kanske 7 av en miljon. Typ. Klockan är åtta men vi är dödströtta. Så vi vaknar väl vid fem imorgon också.... godnatt.