Louise Olsson

 

Wow. Wow wow wow. Varning för ett skryt-skryt-mitt-liv-är-så-fantastiskt-skryt-skryt-inlägg. Men alltså wow. Skidåkningen här är det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Pappa och mamma, kommer ni ihåg när vi var i Trysil och skulle åka upp på toppen? Och hur besviken jag blev när toppen var platt? Det är den inte här kan jag säga. Dessutom är det toppar vart man än tittar. Hela backen ner, snötäckta berg så långt ögat når. AMAZING.

 

I går hade det snöat tre decimeter över natten, över 40 cm det senaste dygnet, och folk var helt lyriska. De på hotellet tjatade om den fantastiska pudersnön, på facebook gick väderrapporter och skidentusiaster bananas och i liftkön mässade alla om hur amazing conditions det var. Jaha, tänkte jag, massa snö. Men alltså vilken åkning. Allt var mjukt, vitt och .... vitt. Man såg ingenting. Men man gled genom det här pudret som jag vet inte vad. Tungt var det. Och jobbigt. Men så kul.

 

I dag hade det slutat snöa. Istället för tre decimeter puder var backarna nypistade. En väldig skillnad, men också så skön åkning. Och utsikten. För första gången sedan vi kom hit såg vi bergen ordentligt. Herregud vilken utsikt. Vi var i backen i flera timmar och ändå blev man lika förvånad varje gång man tittade upp. Jag har aldrig sett något så häftigt. Det blev ganska många selfiepauser får jag erkänna. Och ett glas vin på uteserveringen i gassande sol. Istapparna som hängde från taken droppade, trots att det var nästan 20 minus i luften.

 

Så nu har vi åkt i galen pudersnö, nypistat i gassande sol och imorgon... vem vet. Det ska vara fint väder resten av veckan men det känns som att vi redan fått det bästa av allt. Nu gäller det bara att benen orkar två dagar till.

 

Förbered er på bildbomb. Hade!