Louise Olsson

 

 

 

Inget inlägg pa hela veckan. Det är resultatet av en vecka med stressiga dagar och galet mycket att göra. Den underbara fredagen är dock alltid lugn (tack vare att alla tar helg 10 timmar innan mig). Men jag lever och mar bra, nu vet ni det. Fick ännu en flaska bubbel som tack för min insats denna vecka. Herr Chef som jag bor hos gnäller lite över företagets pengar som kastas bort pa oss oviktiga receptionister men när jag paminnde honom om vad hans senaste 2 timmars möte med upppassning och catering hade kostat var min 200 kronors Prosecco inte sa farlig ända.

 

Om dryga 3 timmar ska jag försöka ta helg jag med genom att smita lite tidigare och sen bör det av ner pa stan för att införskaffa det dyraste plagg jag nagonsin köpt för egna pengar. En dirndl. Meaning: en traditionell tysk folkdräktsliknande klänning som bärs bl.a. pa Oktoberfest (världens största ölfest). Nästa helg är det nämligen jag som tar taget ner till München och jodlar ikapp med fulla tyskar. Det fina med dessa klänningar är att det är meningen att tuttatrna ska vara sa upptryckta under hakan och korsetten sa hart atsnörad att man inte kan andas. Vem vill inte spendera 24 timmar i ett sant fint plagg? Har hört att det finns speciella dirndl-bh's, kanske borde leta efter en san?

 

Fran sköna strumpbyxor och mysig kofta till vit blus och mördarbyxor. De heter faktiskt sa, byxorna jag har pa mig idag. Iallafall blev de döpta till det efter att jag statt i provhytten i tio minuter och dragit som en galning och tillslut, med hjälp av expiditen och en GALGE fick igen dragkedjan. Där stod jag sedan och kunde varken böja mig eller andas men eftersom expiditen lovade att de skulle töja sig och lovordade mina snygga ben blev jag ju tvungen att köpa dem. Jag hade dessutom svettats ner dom rätt rejält.

 

Detta är tredje gangen jag har de pa mig (om man räknar gangen i provhytten och de 10 minuter jag försökte töja de lite hemma) och även imorse fick jag be nagon i hemmet om hjälp att stänga dragkedjan. Det gick däremot utan galge den här gangen. Väl pa jobbet hände det som inte fick hända. Jag blev kissnödig. Efter att ha försökt förtränga tanken gav jag tillslut upp och kravlade av mig byxorna med förhoppningen att de pa de fa timmarna skulle ha töjt sig. Nu önskar jag att jag kunde berätta en historia som fick er att grata av skratt men tur nog (för mig, trakigt för er) fick jag pa mig byxorna igen utan nagra större problem. Jag fick kämpa lite med knappen men sen gick det galant.

 

Denna härliga fredag börjar glida mot frekväll och om tva timmar ska jag krangla mig ur byxorna och i en klänning, möta upp Aupairerna och fira att jag är ung och har snygga ben. Skal för det!

 

 

 

 

Eftersom att jag var sa otroligt smart och la upp en bild pa mig själv far jag väl erkänna att jag ljög vad gäller mitt klädval pa min lediga dag. Men okej, minikjol och boots är faktiskt inte heller tillatet pa kontor!

Halla, mamma, varför kommenterar du inte? ... Igar var jag ledig för första gang pa vad som känns som evigheter. Pa min lediga dag gick jag upp tidigare än vanligt, klädda pa 3 barn och forslade iväg dom till dagis. När huset var tomt pa barn började det röjas bland kläder och skor. Försma skor som var trasiga skulle kastas och för sma kläder som knappt var använda skulle packas fint och skänkas till mindre lyckligt lottade. När vi packat in minst hundra pasar i bilen och akt iväg har stället vi skulle till saklart flyttat eller stängt eller dött eller vadsom sa smatt upprörde lämnade vi sakerna i bilen och gick och blockade ögonbrynen pa salong. Det är sa man behandlar ilska här, tydligen.

 

Efter en mycket smärtsam upplevelse av att blivigt överfallen med sytrad (nagon speciell teknik tydligen), var det dags att hämta första svängen barn fran dagis. Med fullpackad barnvagn bar det av ner pa stan för att handla lite livsnödvändiga saker sa som mjölk och blöjor. Vi hinner lagom hem och lämna allt innan det är dags att hämta det stora barnet och lämna av henne pa ett födelsedagskalas. Jag skyndar sen iväg för att köpa det vi glömt och lämna av det hemma innan jag maste hämta henne igen. Sen kvarstod bara att mata, tvätta och natta alla.

 

Alltsa var min lediga dag den stressigaste denna vecka. Ödets ironi kankse. Iaf slapp jag mina kontorskläder lite och klädde mig i trasiga jeans och urringat linne. All makt at trashiga kläder, min befriare.

 

Idag har det hänt ingenting och nada. Förutom att nagon lustig typ skrev ett mail pa facebook och fragade om det inte var opraktiskt att pendla mellan Frankfurt och Göteborg. Förklaring: det star att jag bor i Frankfurt och att jag studerar pa Göteborgs universitet. Mycket lustigt. Räknar minuterna tills jag far ga hem och lägga mig pa sängen ihop med Marry Poppins och (förhoppningsvis) överblivna muffins fran barnens födelsedagsfirande.

 

I brist pa text - en bild.

 

Sahär viktig ser jag förresten ut pa jobbet. Lilla mormor synade mig med stora ögen när jag kom hem fran jobbet en dag när hon var där pa besök och utbrast: oj vad seriös du ser ut, det är ju inte var lilla Iiis. (Smeknamnet jag blivit tilldelad mina sma da de inte kunde säga Louise - därav Is.)

 

 

Det är konstigt att jag överhuvudtaget har tid att arbeta sa mycket annat som det händer här pa kontoret. Lilla pappa (/chefen/sambon/anledningen till att jag fick det här jobbet) har fatt nys om att tunnan med godis är gömd i skapet bakom receptionen och kommer därför ner med jämna mellanrum för att fraga hur jag har det och le sitt allra vackraste vita leende. Detta betyder att han vill ha choklad. Nästa störningsmoment är företagets praktikant som inte verkar ha nagot som helst att göra eftersom att även han hela tiden smyger runt vid receptionen. Det började lite oskyldigt med att han i 10 minuter kunde sta och stirra i en brochyr men har med tiden utvecklats till ställande av dumma fragor. (Höhö, nä syster, inte sant ställande, jag tror inte de lyssnar.) Exempelvis om jag vet hur man kopierar eller hur man gör en Latte Macciato.

 

Det sägs ju att dumma fragor förtjänar dumma svar sa jag kontrade med nej, jag kan inte mitt jobb och jag tror det är en vanlig latte med en macka till... (Nu heter ju inte macka macka pa Tyska utan pa mitt nuvarande sprak blev skämtet lite elakare da eine Macke betyder att man inte riktigt har alla hästar i hagen, bestick i ladan, tar i skrona, was auch immer...

 

Just so you know...

 

 

Av alla de timmar som har gatt sedan mitt senaste inlägg lovar jag att jag jobbat 80%. De andra 20% av timmarna har jag sovit. Gaaaaalen vecka säger jag bara. Ett tolv timmars arbetspass om dagen är väl inget? Varje dag i en vecka, vad gör väl det? Tur att man är ung. Idag fick jag erkännande i form av en blombukett och en flaska rätt dyr prosecco. En tack-för-att-du-jobbat-arslet-av-dig-hela-veckan present skulle man kunna kalla det. Tack och bock, sa gärna sa. Även idag är en tolvtimmars, 8 till 8. Kommer tack vare kaffe klara av dagen galant och även vara pa topp ikväll, party party. Jag fragar mig dock hur det kommer ga när en klunk kaffe inte längre kommer göra sömn en värdslig sak men ja, den dagen den sorgen.

 

Dagens I-landsproblem maste vara huruvida jag ska ta pa mig en fin klänning ikväll vilket betyder att jag maste raka benen eller om jag kan komma undar med langbyxor. Hade gärna haft ett par strumpbrallor nu men eftersom hösten inte riktigt börjat än äger jag inga. Illa, mycket illa.

 

Galet mycket och galet stressigt jobb dena här veckan. Ett stort viktigt möte som haller pa i tre dagar förbereds för fullt och börjar egentligen ikväll. Hela dagen idag och igar har folk sprungit som yra höns och möblerat om och fixat med blommor, catering, beställningar och sittplats för de viktigaste personerna i hela företaget, nämligen cheferna. Inte nog med att högsta hönset i huset ska visa sig för en gangs skull utan tillsammans med honom dyker Tysklandschefen, Europachefen och grundaren till hela jävla skiten upp och vill bli uppassade pa. Darrande som ett Asplöv sitter jag här i receptionen och ska hälsa alla välkommna och ha stenkoll pa vem som är vem och var de ska vara.

 

Jag har även agerat byggarbetare idag och ställt upp vad som känns som hundratals sma barbord och trädd pa en tight vit trasa som ska föreställa en duk men mest ser ut som en kondom. Detta da hela översta vaningen (som fresten kostar 10.000 Euro om DAGEN att hyra fich jag nyss höra. Seriöst det är närmare 80.000 kronor, om the fucking day!!!) i vart 28 vaningshus skulle fixas iordning för "middagen efter mötet". Det vill säga den lilla tillställningen när cheferna dricker upp vin till ett värde av vad rummet kostar att hyra. Rum och rum vet jag förresten inte. Byggnaden är cylinderformad och helt gjod i glas, därav den underbara utsikten även här fran 8e vaningen, men aker man upp 20 vaningar till ser man hela Frankfurt at alla hall da det är en enda stor festvaning utan väggar. Som en takterass under tak, mycket vackert. Där ska de nog trivas, cheferna.

 

Vill ägna ett inlägg at min kära syster som jag saknar lite grand. Vara konversationer är roliga, det är inte nagot jag tycker utan det är fakta. Som att man inte kan äta pizza med ägg. Punkt utropstecken utropstecken.

 

Jag: Tror du hund är gott?

Syster: Kankse... Fast nej, jag tror alla djur som äter djur smakar fränt.

Jag: Vada, äter vi inte djur som äter djur? Älgar äter väl typ kaniner?

...

Jag: Rävar äter ju djur, och vargar...

Syster: Ja men vi äter väl inte vargar heller?

Jag: Nej vargar äter oss. Iaf pa Kalmarden.

...

Syster: Jag har ätit rökt björn och vill äta säl.

Jag: Jag har ätit rökt lax och vill inte äta sill... Sa vi är ganska lika ända.

...

Syster: Nu gick A ut och joggade. Jag tyckte han skulle laga mat till mig.

Jag: Vad egoistiskt... Laga varg!

 

 

 

Fredag eftermiddag. Alla viktiga tyska gubbar är pa viktigt möte i Köln. Alla sekreterare tar helg extra tidigt eftersom att de viktiga gubbarna inte är här. Kvar sitter jag, ensam i receptionen och knaprar pa ett äpple. När man inte far lämna telefonen och telefonen inte ringer kan det blir rätt sa trakigt ibland. Men a andra sidan sitter jag ju vid en dator med internett sa jag ska inte klaga... Nu ringde det tillochmed... och igen... och nu kom en hög med paket...

 

Ibland händer det alltsa visst saker. Jag har tagit mig i kragen och betalat in avgiften till Högskoleprovet ocksa sa nu har jag nagot riktigt roligt att se fram emot när jag kommer hem (not). Hur som helst är det fredag och nedräkningen till helg började imorse när klockan ringde. Ikväll blir det utgang med Aupairerna och imorgon ska jag pa the second date. Det blir promenad i parken och mata änderna med brödsmulor iförd langklänning och stahatt (inte brödsmulorna alltsa utan jag). Skämt a sido, promenad i parken är faktiskt planen... Vi far väl se hur det gar. To be continued...

 

 

Ytterst koncentrerad

 

 

 

 

 

Jösses, sahär daligt har det nog inte gatt pa jobbet sen första veckan. Hittills har jag missat att notera ett viktigt namn, sagt "vi ses" i telefonen till en okännd människa och irriterat en stressad advokad när jag efter tre ganger fortfarande inte fattade vad fan det var han ville ha. Svara tyska ord är extra svara när man hör dem för första gangen.

 

I övrigt däremot, leker livet och min älskade storstad och jag har det sa bra ihop. Häromdagen blev jag bjuden pa en snuskigt dyr restaurang av en snuskigt söt kille som vill träffa mig igen. (Mamma jag vet jag vet, jag ska inte skaffa en tysk pojkvän för jag ska resa jorden runt och sen komma hem till dig och du ska bo i grannbyn och vara barnvakt at dina barnbarn varje dag. Men misströsta icke, än är jag ung och har manga misslyckande förhallanden framför mig. Jösses vad positivt....)

 

Bajstrakig blogg utan bilder, jag vet. Men eftersom jag alltid skriver pa jobbet och inte har nagra bilder pa denna datorn och det alltid när jag försökt ladda upp ett inlägg eller bilder med mobilen inte fungerar sa far det tyvärr vara sa. Tills jag orkar starta datorn hemma atminstone...

 

Sitter pa jobbet utan kaffe (blev visst inte beroende ända) och knaprar istället pa en morot. Sitter och funderar pa vad som skulle vara passande att ha pa sig pa en fin restaurang en tisdagkväll som denna. Det är en av födelarna att bo i en internationell bankstad och därtill ocksa att jobba pa en internationell advokatbyro, man träffar folk (som nu, en supertrevlig juridikstudent) som bjuder en pa fina restauranger. Jag märker själv att meningarna ser konstiga ut och förstar att det tyska spraket har större inflytande pa mig än vad jag trodde men jag kan för mitt liv inte komma pa hur det heter egentligen... Därtill... vilken mupp jag är.

 

När jag försvenskat mig lite med telefonsamtal och youtubeklipp skriver jag ett nytt inlägg och berättar hur daten gick.

 

För att slippa skriva om helgens bravader tänkte jag dikta nargra ord om mitt jobb och vad det egentligen är jag gör. Efter mitt ar som Au-Pair lovade jag mig själv att komma tillbaka till den underbara staden Frankfurt och spendera lite mer av min tid pa tyskarna. Hur, när och var hade jag dock ingen aning om. Det löste sig mer än perfekt när min kära pappa nr2 ringde och erbjöd mig ett jobb som receptionist/assistent pa advokatfirman DLA Piper där han är partner. Det tog inte länge innan jag packat ihop min (sprillans nya kontorvänliga, tusen tack mamma) garderob och tagit flyget tillbaka till Frankfurt. Nu sitter jag här i receptionen pa en av världens största advokatfirmor och svarar i telefon, skickar mail och ler mitt allra hjärtligaste leende mot snuskigt rika män i snuskigt dyra kostymer. Jag stormtrivs! (Nej pappa, jag har inte hittat nagon rik advokat än, alla pa firman är gifta.)

 

Kaffe kokas flitigt och möten förbereds med sma godisskalar och grupperade saftflaskor. Till mina uppgifter hör ocksa att ta emot paket, ofta utan mottagarnamn, och försöka lista ut vem det är till. Att läsa igenom ett fall pa facklig tyska är inte det lättste men jag tror jag har utökat mitt ordförrad lite sedan de tyska ord jag använde flitigast var blöja, napp och okej-jag-snurrar-dig-i-lufen-igen-men-nu-ÄR-det-faktiskt-sista-gangen.