Louise Olsson

Fran sköna strumpbyxor och mysig kofta till vit blus och mördarbyxor. De heter faktiskt sa, byxorna jag har pa mig idag. Iallafall blev de döpta till det efter att jag statt i provhytten i tio minuter och dragit som en galning och tillslut, med hjälp av expiditen och en GALGE fick igen dragkedjan. Där stod jag sedan och kunde varken böja mig eller andas men eftersom expiditen lovade att de skulle töja sig och lovordade mina snygga ben blev jag ju tvungen att köpa dem. Jag hade dessutom svettats ner dom rätt rejält.

 

Detta är tredje gangen jag har de pa mig (om man räknar gangen i provhytten och de 10 minuter jag försökte töja de lite hemma) och även imorse fick jag be nagon i hemmet om hjälp att stänga dragkedjan. Det gick däremot utan galge den här gangen. Väl pa jobbet hände det som inte fick hända. Jag blev kissnödig. Efter att ha försökt förtränga tanken gav jag tillslut upp och kravlade av mig byxorna med förhoppningen att de pa de fa timmarna skulle ha töjt sig. Nu önskar jag att jag kunde berätta en historia som fick er att grata av skratt men tur nog (för mig, trakigt för er) fick jag pa mig byxorna igen utan nagra större problem. Jag fick kämpa lite med knappen men sen gick det galant.

 

Denna härliga fredag börjar glida mot frekväll och om tva timmar ska jag krangla mig ur byxorna och i en klänning, möta upp Aupairerna och fira att jag är ung och har snygga ben. Skal för det!