Louise Olsson

 

För att slippa skriva om helgens bravader tänkte jag dikta nargra ord om mitt jobb och vad det egentligen är jag gör. Efter mitt ar som Au-Pair lovade jag mig själv att komma tillbaka till den underbara staden Frankfurt och spendera lite mer av min tid pa tyskarna. Hur, när och var hade jag dock ingen aning om. Det löste sig mer än perfekt när min kära pappa nr2 ringde och erbjöd mig ett jobb som receptionist/assistent pa advokatfirman DLA Piper där han är partner. Det tog inte länge innan jag packat ihop min (sprillans nya kontorvänliga, tusen tack mamma) garderob och tagit flyget tillbaka till Frankfurt. Nu sitter jag här i receptionen pa en av världens största advokatfirmor och svarar i telefon, skickar mail och ler mitt allra hjärtligaste leende mot snuskigt rika män i snuskigt dyra kostymer. Jag stormtrivs! (Nej pappa, jag har inte hittat nagon rik advokat än, alla pa firman är gifta.)

 

Kaffe kokas flitigt och möten förbereds med sma godisskalar och grupperade saftflaskor. Till mina uppgifter hör ocksa att ta emot paket, ofta utan mottagarnamn, och försöka lista ut vem det är till. Att läsa igenom ett fall pa facklig tyska är inte det lättste men jag tror jag har utökat mitt ordförrad lite sedan de tyska ord jag använde flitigast var blöja, napp och okej-jag-snurrar-dig-i-lufen-igen-men-nu-ÄR-det-faktiskt-sista-gangen.