Louise Olsson

Måndag. Ny arbetsvecka då. Det var bara att masa sig upp ur sängen vid halv 9 och glida i bikinin, dränka barnen i solkräm och sen kontrollera att de inte drunknade i poolen också. Nu sover de. Jag kan inte säga att mitt jobb är så väldigt ansträngande, men ack så givande. Bra kombo.

Däremot har jag fått vatten i örat igen. Gud, varför gör du såhär mot mig? Är det inte nog att min pina colada-yoghurt är slut? Hm. Kul trafikljus btw. Grönt - feel free to kick a bike.

Alltså maten. Igår åt jag gåslever och idag åt jag delar av en gris som jag nog inte ätit om jag vetat vad det var. Bland annat ansikte. Pigface! Nu ska vi äta nått de kallar för bikini. Ser misstänkt likt en vanlig toastmacka ut. Me like!

Idag är en dag jag tillägnat sömnen. Jag tog en välbehövlig sovmorgon, gick och la mig vid poolen och somnade efter frukost och somnade återigen under de varma strålarna efter en kort lunchpaus. Det enda som störde min sömn (förutom mat) var ett svalkande dopp då och då. Det blev lite sent igår, eller ska jag säga tidigt imorse? Men grymt kul var det. Barcelonas nattliv får 5 av 5 toast. Nu ska vi visst iväg på sightseeing. Vilket berg ska vi åka upp på den här gången tro?

Haha, tro fan att den sidan är buzy nu. Är lite ledsen för att jag inte sitter med hjärtat i halsgropen och håller alla fingrar och tår och om några sekunder ska få reda på hur min framtid ser ut. Känner mig lite gammal... Å andra sidan vet jag hur framtiden ser ut, och jag gillar den. Å tredje sidan vet man aldrig hur framtiden kommer att se ut, och jag älskar det!

Fredag. Arbetsveckans sista dag men även sista dagen barnen har tennis. Varje dag i två veckor har jag haft rutinen att åka buss (vilket visade sig vara ett underhållande äventyr) och lämna barn varpå jag legat vid poolen tills det varit dags att åka och hämta de igen. En gång missade jag hållplatsen och två gånger tog jag fel buss. Jag knöt starka band med den chauffören. Kanske borde ge honom en avskedspresent.

Jag fick beröm och presenter! "To the best aupair". Nu är du stolt va mor? Min lilla mamma har erkänt sig som just min lilla mamma och överräckte med glädje piña colada yoghurt, annanasjuice och tamponger. Tack! Jag fick även en söt portmonnä och av barnet detta utsökta armband. Mycket nöjd och glad (ej förkyld) aupair.

Det är torsdag idag vilket betyder att det är fredag imorgon. Fler genialiska konstateranden jag gjort idag är att en hundbajs som ligger och kokar på trottoaren för att det är så varmt, luktar inte hallon.

Det har blivit dags för mig att återigen bevisa att min mind-over-body teori faktiskt fungerar. Det är 30 grader varmt och jag är i Barcelona. Jag är inte förkyld. Inte ens lite. Vätskebrist och vatten-i-öronen, inget annat. Men det är ju lugnt, jag blir ju aldrig sjuk. Jag är som Barney. Whenever I feel sick, I just stop feeling sick and feel awesome instead. Skulle det nu inte vara så ( högst otroligt) har jag iprens mest moderna tablett någonsin. Knarkaaaa!

Dessa händelserika bussfärder. I Spanien kör de old fashion style och man får antingen betala till chauffören eller datumstämpla sitt kort. Det fina med att åka en bit (förutom den fantastiska luftkonditioneringen) är att man hinner se så många människor gå på. Jag sitter alltid längst fram (möjligen för att jag försöker att inte missa mitt stopp igen).

Framme hos chauffören finns det två små maskiner att stoppa sitt kort i varav en helst är trasig. Det är också alltid den trasiga som folk tenderar att försöka använda. Varje gång är det lika roligt att titta på hur människorna frenetiskt försöker pressa ner sina kort innan de byter maskin. Busschauffören med sitt bekanta solskenshumör säger såklart inget. Ibland viker han dock ihop en liten papperslapp och stoppar i springan så att folk ska se att maskinen är ur funktion. Detta hjälper sällan. Antingen sliter de bort lappen och försöker ändå eller så står de och glor en stund innan det går upp för dem att prova maskinen som inte är blockerad av en papperslapp. Alltid lika spännande minspel. Den dagliga bussunderhållningen slår aldrig fel.

Den fina statyn "man på pelare" är Columbus. Han pekar åt det håll de skulle segla. Fast egentligen är han felvänd och pekar åt fel håll. Hans finger är en halvmeter långt. Det lärde jag mig på sightseeingbussen.

Jag lärde mig också att mosaiken på det vackra huset är menat att likna drakskinn. Och att ordet mosaik kommer från ett catalanskt ord som betyder krossad.

Slutligen kan jag berätta att jag har lärt mig att säga kniv, gaffel, sked och vinglas på spanska. Viktiga ord om man ska gå på restaurang. Eller om man helt enkelt försöker få ungen att sluta äta med händerna.

Eftermiddagen ägnades åt ett hutlöst vattenkrig med alla grannbarn. Speciellt två killar i tolvårsåldern var extremt förtjusta över någon som inte grät när den blev skjuten rakt i facet. Jag var inte sen att hämnas. Det slutade med att en kille låg på mage med armarna över huvet och sju vattenstrålar på sig. Vilken härlig dag.

Mitt stora vatten-i-öronen problem (jag är seriöst döv till och från, på morgonen hör jag inte väckarklockan (turning in to my mom)) verkar mirakulöst ha försvunnit av att jag fick en stråle rakt in i hörselgången. Rätt ologiskt, men det kanske är som med modellera. Det sista lilla som sitter kvar går lättast bort om man duttar till med ännu mer lera. Lets hope so!

Den spanska trafiken. Alla kör som idioter på de smalaste gatorna. Speciellt de kära busschaufförerna som jag kommit på så god fot med (bråkade om biljetten en gång. Jag hade rätt!) kör som fullständiga galningar. Idag stod tre bilar och bussen och tutade argt på varandra och viftade med armarna. Vid nästa rödljus steg gubben i bilen framför ut för att skrika och ta kort på busschauffören. Han poserade vackert med långfingret och kontrade med att skriva upp bilens regnummer. Sen körde vi lugnt vidare. Iochförsig åt fel håll vilket resulterade i att jag blev lite sen men åtminstone kom jag ur bussen helskinnad. (Lovar att vara rädd om skinnet mor, rump-cancer är inget att skoja om.)

This is, officially, a car!

På min sightseeing i Barcelona besökte jag en känd marknad. Det skulle tydligen vara något att se. Och visst var det det, man kunde köpa allt! Vilken maträtt som helst, de har ingredienserna. Eller mat vet jag inte... Varning för känsliga tittare.

Dagens lunch alltså. Lasange till förrätt och en jävla stek till det. Vem äter kött med kött?! Ska erkänna att jag gillar det, det kunde ju varit mycket värre, de kunde varit vegetarianer. Det fortsätter att vara oförskämt varm och jag börjar tro att det är såhär det är i Spanien i Juli.

Istället för att ta min boll och gå till fotbollsplan tar jag nog min handduk och lägger mig på altanen. Jobbar stenhårt på brännan nu och visst syns det. På gott och ont... Benen är fint bruna men linjerna på rumpan går i en något rödare ton...

Dagens bästa: en kram av ett kallt blött barn när jag på riktigt trodde att jag skulle smälta och absorberas av handduken. Nu blir jag snart serverad lunch (självklart erbjöd jag mig att hjälpa till mor, flera gånger men nej, ledig dag). Helgrillad kyckling. Till förrätt har jag satt i mig en liter vatten. Termometern visar oförskämda siffror.

Jag känner på mig att idag blir en go dag. Jag en sak och endast en planerad. Poolhäng. Jag har för den långa resan packat en bok och hörlurar. Ska strax ta min packning och solkräm och röra mig ut på gräsmattan. Termometern visar 30+. En go dag, blir det idag.

Jag har haft en så underbar dag i Barcelona idag. Shoppade upp hela lönen och vandrade runt på de mest turistiga gatorna. Sen åkte jag varenda jäkla sightseeingbuss som fanns. I fyra timmar åkte jag runt och tittade, fotade och lyssnade på rösten i lurarna som berättade om allt jag såg. Livnärde mig på glass och våfflor. Lite solsting fick jag nog där uppe på den nercabbade dubbeldäckaren men det var det värt.

Det var så skönt att få ströva runt hur man ville utan att ta hänsyn till någon annan. Gjorde bara det jag ville och allt det jag ville. Nu har jag kommit hem och beundrar mina fynd från ett horisontellt läge. Tanken var att jag skulle svida om och åter bege mig till Barcelona men fötterna har rätt starka motargument... Vi får se. Yolo goddammit!

Hur kunde jag glömma? Tre timmar på bajs-strand-monten och jag glömmer bort det? När en spanjor säger ett klockslag, lägg alltid till en timme. Alltid. Min glömska resulterade i x antal minuters väntan som kunde ha ägnats åt shopping. Men barcelonianerna var ett trevligt om än snuskigt folk.

Det är fredag idag. Ikväll ska sangrian i Barcelona kvalitetstestas. Once again: jag lovar att vara försiktig mamma!