Louise Olsson

 

Wohoo, det är lördag och jag har shoppat i Europas näst största galeria. Köpte förvånansvärt lite dock. Mitt rum är iskallt, som det kan bli när man sitter still i det med dessa skitelement. Så nu ska jag höja musiken och dansa mig varm så att jag kan byta om utan att frysa ihjäl. Det är som sagt lördag och jag bor i Berlin så jag ska gå på disco. Japp, det heter disco i Tyskland. Discotek till och med.

 

Innan discot (hahaha) börjar ska jag träffa mina praktikanter och några aupairer på en bar som ligger i närheten. Eftersom att jag inte känner till Berlin så valde jag bar efter vilken som låg nära discot. På google maps. Den hade en reveiw. Håll nu tummarna för att kvällen inte blir ett fiasko. Hur kan det bli det, jag bor i Berlin! 

 

 

 

I förrgår vick vi lunchbuffé på ett hotell när vi hade planeringsdag. I dag började dagen med frukostbuffé och föredrag från svenska kyrkan i Berlin och till råga på det serverades det torsdagskaka i fikarummet på eftermiddagen. Jag äter mer än jag jobbar.

 

Förutom att informarionen fortsätter och jag mer och mer börjar få ett grepp om vad som faktiskt pågår på en ambassad gjorde vi något banbrytande på lunchen i dag. Med vi menar jag de andra svenska praktikanterna och det vi gjorde var att vi gick fram till de danska praktikanterna och bjöd med dem på after work i morgon. På svenska. Och de svarade. På danska. De ville. Kul.

 

På kvällen återvände vi till svenska kyrkan för att vara med på deras "Ung i Berlin"-träff som de har varje torsdag. Det var vi tre praktikanter, tjejen som höll i det och en till som spelade spel och åt kakor. (Vi alla spelade alltså spel och åt kakor, inte bara hon den andra.) Häftigt som fan att vara ung i Berlin...

 

 

 

Hallå världen, jag bor i Berlin! Det blir lite mer verkligt och lite mer häftigt för varje dag.

Jobbet går bra, även om de första tre dagarna har bestått nästan uteslutande av att hälsa på folk och få information. Det är många viktiga papper i omlopp just nu. MEN, i dag fick jag min första uppgift. Jag fick ringa ett telefonsamtal och kopiera papper, något som jag klarade med bravur. Det låter kankse inte så viktigt men här ska tilläggas att mina chefer behövde veta en sak som de inte hittade någonstans och bad mig i egenskap av vass journalist att göra research för att hitta det. Jag, i egenskap av lat journalist, ringde ett samtal och fick fram informationen. Varför tänkte inte dom på det? Lat = smarta lörsningar. Jag skickade i alla fall ett mail med inoformationen innom tio minuter efter att de gett mig denna ohyggligt svårlösta uppgift. Bra start.

 

Efter jobbet gick jag och de andra praktikanterna och fikade. Jag upptävkte ett nytt shoppingcenter som måste utforskas och ett mycket bra café med fantastiskt stora bakelser. Bra café.

 

 

 

 

... och där kom den. Den här underbara känslan av att vara i en helt ny stad och knappt hitta men ändå gå med bestämda steg, som om du var kung över världen.

 

Tjoho, första dagen på praktiken är genomförd och jag överlevde. Jag fick hälsa på ungefär hundra människor och försöka lära mig vilken våningsplan mitt kontor ligger på. Jag fick en mapp med viktiga papper som är ungefär lika tjock som 20 c-uppsatser. "Det är bra om du läser igenom den". Jo... hade jag fått den annars?

 

I hallen stog en ett fruktfat stort nog att ge föda åt ett u-land och imorgon har vi planeringsdag men lunchbuffe och två fikapauser. Bra jobb. To be continued...

 

 

When in cyberspace... Det är nästan lika skrämmande som roligt att allt som någon gång kommit upp på nätet finns kvar där. Vad som är enbart fantastiskt, både för mig och speciellt för er, är att min fina blogg finns kvar.

 

Så fjärde gången gillt då. Efter två vistelser i Frankfurt och en i Barcelona ska jag nu blogga från den svart-röd-guldiga huvudstaden Berlin. I ett halvår ska jag spendera mina dagar på Svenska Ambassadens pressavdelning här i Berlin. Vad jag ska göra? Det återstår att se.

 

I morgon går flyget. Lyckligtvis har jag med mig min egen ursnygge väskbärare och nervlugnare. Vi ska spendera en vecka som turister innan jag blir permanent berlinbo. Hörs om en vecka!