Louise Olsson

 

Nu har jag varit sjuk i en vecka och det är inte roligt längre. Det var aldrig roligt, men nu är det supertråkigt. Så imorgon ska jag vara frisk. Jag bestämmer det nu. Tjohoo. På torsdag flyger vi till Vancouver och sedan är det bara två veckor kvar i Kanada. Det är galet hur fort tiden går. Och nu kommer det vanliga när man börjar närma sig slutet. Stressen över att göra saker, se saker, uppleva och ta vara på. Alltid när jag är utomlands kommer detta mot slutet. Jag får dåligt samvete över att jag inte tar tillvara på tiden här och att jag ligger i soffan och läser bok. Därför måste jag vara frisk i morgon så jag kan erövra Calgary. Men jag vet heller inte vad jag ska göra riktigt...

 

Vi har några mysiga saker kvar som vi planerat och jag hoppas att solen fortsätter skina så vi får se det stora landet i norrs vårskrud också. Snön är kul, men nu vill jag ha vår. Den här veckan ska det bli jättefint, så håll tummarna. Vi ska på ölprovning som ska ta en hel dag, inklusive transport mellan alla små lokala bryggerier i närheten av Calgary men lunch och allt. Vi ska dricka stadsöl och bergsöl. Grattis på födelsedagen Jonatan för typ 4 år sedan. Tror du fick en ölprovning då som vi aldrig gjorde. Nu gör vi det med stil.

 

Igår, när jag fortfarande var sjuk, tog en vi liten promenad runt kvarteret, gick och köpte kaffe och tog oss ner till floden. Jag älskar att titta på floden som rinner genom Calgary och vi bor så nära. Jag har nästan gått förbi varje dag för att se hur mycket is som smällt och hur fort vattnet forssar. Ibland simmar ankorna medströms och de ser ut som racerankor. Det är kul. Igår hade isflak (låter som öppna havet men de var små små isflak) brytit sig loss och fastnat så det stoppat upp det som runnit så fint hela tiden, men istället hade en annan liten flodväg öppnat sig. Det har varit hätfigt att se vintern försvinna centimeter för centimeter, trots att det snöade i helgen och gräsmattan blev helt vit igen.