Louise Olsson

Egentligen har jag inte så mycket intressant att berätta men en mycket kär vän sa åt mig att jag borde uppdatera oftare. This is for you my dear.

Idag är en städdag. Det är i alla fall vad lilla mamma fick för sig när det hade regnat hela morgonen och de mörka molnen inte såg att ha en tanke på att glida undan. Efter nästan ett år som hjälp i en trebarnsfamilj har jag fått för vana att plocka upp efter mig och barnen efter varje måltid, spel eller ritstund. Med den erfarenheten i ryggen gjorde jag tummen upp för städdag och började sortera tvillingarnas kläder, böcker och leksaker. Efter en stund såg rummet skinande rent ut och alla leksaker låg fint sorterade i sina lådor. Jag tar mig med skräppåsen för att se om jag kan hjälpa till att slänga något i det stora monstrets rum, där lilla mamma hållt på att rensa.

Synen jag möts av när jag kommer in i rummet är nog i samma klass som när FN kommer fram till krigsdrabbade städer. Golvet var täckt med pusselbitar, dockkläder, dockhusmöbler, leksaker, böcker, gosedjur, teckningar, pärlor och stenar. Så många stenar. Mitt i kaoset springer två små monster runt, uppspelta över alla leksaker och gör, om möjligt, ännu mer oordning eftersom de inte kan bestämma vad de ska leka med först.

Ska strax ducha bort svetten och hinna klä på mig innan de små vaknar från sin middagslur. Sedan blir det matning som gäller innan jag får ge köket en snabbputsning och sen inpackning av alla i bil, hämtning av stort monster och sedan möter jag uppdraget att hålla reda på alla i det stora varuhuset. Jag kommer somna gott ikväll.



Frankfurt am Main - am Main