SOM vi gick en promenad


Blev det en promenad idag då? Om det blev en promenad, tillsammans med mamman och monsterna. Vi gick till stan och fixade lite saker jag behöver till min tyskakurs, bland annat läroboken och ett tunnelbane-månadskort, vi tittade på skor och fikade på ett helt amazing cafe. Dit tar jag dig när du kommer hit! Det var sjukt stora soffor, mer som sängar som man låg och myste i med endast en stor glasvägg ut mot stora shoppinggatan och torget. Hur mysigt och fint som helst.

Promenaden gick vidare igen hemmåt från stan men vidare till parken och en sväng i den botaniska trädgården. Urvackert var det och sjukt stort, vi han inte ens med en femtedel av området skulle jag tro eftersom att ungen behövde hämtas från dagis. Mamman åkte iväg för att hämta henne och sen skulle de åka till doktorn för andra delan av barn-koll-grejen. Det lämnade mig men två sjuuukt trötta bebisar som skulle sova först om två timmar. En utmaning må jag säga, efter detta år kommer jag vara världens bästa förstagångs mamma! Alla borde öva på någon annans barn innan de får egna, haha. Hur som helst så var det ett par kämpiga timmar men mina små monster blev matade, tvättade, bytta på och nattade. Lilla mamma kom iochförsig hem precis i tid till nappflaskan och sängen så det var väl bra.

Mamman visade glatt upp två ungspizzor som hon köpt till oss att äta till kvällsmat och jag blev hur glad som helst över att få äta sig mätt på mat jag gillar, haha. Till min stora förfäran ser jag, aldeless försent, att "pizzan" är någon slags tunnare pizza FULL med lök och gräddfil. VAD SKULLE JAG GÖRA? En snabb tanke, jaha jag får dricka mig mätt på fanta ikväll. Men vuxen som jag nu blivigt smakar jag och äter till min förvåning tre (eller fyra?) bitar av pizzan täckt med lök. (Jo mamma det var visst farligt!) Nu väntar sängen.

Puss och Kram, Louise



Kommentarer
Postat av: ele

....ha, ja du ska se att du kommer hem som en riktig människa som kan äta mer än bara barnmat. Synd bara att jag inte lyckades lära dig det innan du åkte. Men ingen kan säga att jag inte försökt!

2010-09-23 @ 22:58:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0