Snopparna byts ut mot jättebebisar


Aaaaaaj, säger varenda muskel i hela kroppen, men fan vad skönt. Jag tänkte på en sak, varför är det ALDRIG i livet som i filmer? Om man ser en skitsnygg kille som tittar på dig, varför råkar man då inte ramla på löpbandet, vricka foten, han kommer fram och bär hem dig? Eller typ stöta på varandra 10 gånger till tills ni börjar prata och han kollar upp din adress och skickar hem blommor? Nej jag ska stå där och skruva på min vattenflaksa när en snygging går förbi och genom dörren, går två steg, vänder sig, går tillbaka och håller upp dörren. Men that's it. Jag som tillochmed sa danke.

Inte hänger jag läpp för det, det fanns mycket annat kul att titta på på gymmet idag. Tillexempel en tjock tant som gjorde nått av det skummaste jag sett. Jag tror hon stretchade men vad vet jag inte. Platt på mage (den va inte så platt) låg hon med knäna uppdragna till jag vet inte vart. Fötterna tog spjärn mot en liten dekorationsmur och där låg hon och såg ut som en knubbig gigantisk bebis. Gungade lite fram och tillbaka gjorde hon också... Nä, alltså det var ögonbindade fast att man inte ville se det, gah. Nu är det dusch sen säng som gäller.

Puss och Kram, Louise



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0