Det var inte mitt fel...


Igår lovade jag Bästa att lägga fram mina nycklar på bänken i hallen så hon kunde låsa sen när hon vaknade och åkte hem. Jag skulle ju ändå inte ha med mig de eftersom att mamma ska flytta om en månad. Jag lägger duktigt fram dom och 5 minuter senare raffsar jag åt mig plånbok, pengar, mobil, headset och allt annat nödvändigt jag ska ha i jackfickan (nu blir det spännande så håll i er). Åker till Skavsta, vinkar adjö till mamma i 100 år, väntar vid gaten, kommer ut och har precis gått på planet när jag stoppar ner händerna i fickorna. Hm, vad har jag här tänker jag dumt och drar upp mina/mammas hemnycklar.

Sa*ans, jä*la sk*t var det ända jag fick ur mig. Flög upp och fick tag på en stackars flygvärdinna som tittade konstigt på mig när jag sa att mina nycklar MÅSTE stanna i Sverige. Hur som helst så löste det sig och en snäll markpersonal tog hand om nycklarna och lovade att lägga de på lådan. De har ju en såndär fin polisbricka på sig så jag hoppas att de kommer hem. Förlåt mamma, jäkla nycklar att ligga där. Det var Bästas fel (som alltid).

Puss och Kram, Louise



Saknar dig SÅÅ mycket redan. Du är allt, du är kärlek.

Kommentarer
Postat av: Anonym

nääää det var väl mitt fel som vanligt!

2010-10-21 @ 18:44:21
Postat av: Louise Olsson

HAHA, JAAAAA BÄSTA DET VAR DET! ALLLLLTID

2010-10-21 @ 18:51:18
URL: http://tutolsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0