Louise Olsson

Kom hem från skolan och maten stod på bordet. Sådanna saker uppskattar jag när jag är hungrig. På väg hem såg jag hur många gubbar i orangea overaller som helst och alla stod med varsin kvast och soppade gula löv från gatorna fast att det blåste så mycket att de kunde stått där i flera timmar utan att löven låg i högar. De gjorde de nog också. Drog lite paraleller till mitt eget liv där. Jag måste sluta försöka soppa upp alla jäkla löv hela tiden när jag vet att de ändå bara blåser tillbaka. Lämna löven och vänta tills det komma nya gröna på träden. För de kommer nya, snart.

Städerskan brummar i köket (eller det är nog inte hon lika mycket som damsugaren) och vill nog snart in i mitt rum och ha sig. Komma och köra ut mig sådär, nåväl. Jag ska iväg vid halv 4 och hämta upp två barn, TVÅ barn från dagis. Barnkompisar, ujuj. Kanske ska ungen sova här också, det hoppas jag verkligen inte. Hon kommer ju ändå inte våga det när de väl ska gå och lägga sig och mamma inte är där, då blir det någon (någon?) som får ta hem ungen. Bah, dagens småbarn, inge krut i ungarna.

Puss och Kram, Louise



Ett av de ögonblick där hon är världens goaste tjej. Min unge.