Louise Olsson

God Jul önskar jag verkligen till alla mina kära vänner och min underbara familj. Saknar er men det är spännande att fira på ett nytt sätt. Ni trodde väl inte jag skulle missa Kalle Anka för det?

Egentligen borde jag sova nu, och det ska jag också, snart. Jag var bara tvungen att skriva ner en viktigt sak så jag inte glömmer det och vad är bättre än att skriva det här i bloggen? Då kan ju alla ni 3 som läser den påminna mig! Man får inte vara dum. Jag har nu bokat hemresa 12e januari 2011, det är en onsdag, och hemresa söndag 16e januari samma år. Tanken är att jag ska ta med mina skidkläder tillbaka vilket kommer göra att väskan blir smått full. Det betyder i sin tur att jag knappt får ta med mig något hem - alltså har vi ett problem. Ett par jeans duger i 4 dagar, trosorna kan jag vända ut och in... haha nej nu skojade jag allt. Men det första är ju sannt. Problemet är ju detta med utgång, då vill man ju gärna ha ett par finskor med sig och kankse en något finare överdel. Tankarna går om det är något av det jag lämnat hemma och nu vill hämta som kan fungera som partytopp... Det löser sig, nu har jag ju skrivigt ner detta viktiga! Mamma, när du har tid tar jag gärna en diskution om hur mycket ett par termobyxor väger?!




Säsongens första snögubbe. Det syns inte men hon har örhängen.

Det finns dagar då jag skulle vilja kasta ut bebisarna genom fönstret för att de är så omöjliga med det är inte ofta. Varje dag visar de hur otroligt omtänksam och snäll man kan vara tillochmed när man är 1 år gammal! När ena bebisen gråter och är ledsen har jag sett hur den andra tar ut nappen ur munnen och räcker över den (Hon kanske bara var trött på skrikandet men ändå, gullig gest). Ungen på 4 år är ofta ett envist litet monster men när den ungen är snäll, då är hon så otroligt fin. Tar hand om sina småsyskon, hjälper till med allt och kan komma med en kommentar så man bara vill krama om henne. Nyss sprang hon in i mitt rum och frågade om jag kunde hjälpa henne att packa in mammas julklapp. Det var en teckning som hon limmat fast en ballong på samt två färgpennor. Jag tror lilla mamma blir jätteglad.

Jag älskar alla mina tre små monster så mycket och jag är så glad att jag ska vara här i 8 månader till. Jag älskar lilla mamma och lilla pappa (fast att han är rätt lat, det är ju jag med) och lilla mormor och lilla moster. (Alla ÄR faktiskt väldigt små, utom lilla pappa kankse.) Det ska bli så roligt att få fira jul här med alla och uppleva en helt ny tradition. Nu kom julkänslan. Sjukt mycket snö, mysiga ljus överallt, glögg, julgran och paketinpackning.

Totalt mör är jag, inte i kroppen (pfft skulle jag röra mig?) utan känslomässigt. Har lyssnat på en jättefin verition av låten One of us på youtube fem gånger nu samtidigt som solen bränner in genom fönstret och den nyfallna snön på taken gnistrar och nästan lyser. Det är så vackert att titta ut från 5e våningen när man ser blå himmel, sol och kritvit snö på hustak och träd. I bakgrunden skymtar en snötäckt skyline och jag kan inte låta bli att känna mig lycklig. Det ända som skulle göra detta ännu bättre var om jag kunde gå utanför dörren och trampa i skidorna på toppen av en lång backe. Skidåkning är fan det bästa som finns!

Sorry världen, men jag har faktikst bättre saker för mig än att blogga just nu!

Glad St Nicolaus på er (alla 3). Idag är det Nicolausdagen och då får man godis och presenter, en mycket fin tysk tradition. Igårkväll ställde vi alla ut en stövel utanför dörren och imorse när jag släpade mig ut nyvaken möttes jag av en minst sagt galen unge och i en hastighet på över 180 berättade allt vad hon hade fått och att Nicolaus varit där och att jag också fått nått och att jag måste kolla nu, nu, nu! Där gick man från halvt sovande till överkörd. Mamma skrattade lite elakt och sa att det blir värre på julafton, vänta du bara. Snäll liten mamma.

Jag blev dragen till dörren, öppnade den och minsann. Där ute står min UGG fylld med chokladgodis och chokladansiktsmask och chokladnåttannat. Men det är inte det bästa! Bredvid skon står en liten rosa väska och vad tittar glatt upp om inte en liten ljusbeige chihuahua med rosa halsband. Nog för jag hade sagt att jag ville ha en hund i julklapp men inte trodde jag att jag skulle få en. Lilla Chichi sitter nu bredvid mig i soffan i sin väska. Hon får inte gå ur så mycket men alla vet ju att chihuahuor inte kan gå så bra och därför trivs bäst i en handväska. Hon är så mjuk och go.

Puss och Kram, Louise

Söndagkväll och jag sitter som vanligt och väntar på maten som varit "snart färdig" i en timme nu. Lilla pappa lagar god mat men det tar tid! Denna helgen var en riktig jobbhelg. Fredagkväll passade jag sovande barn hela kvällen helt själv. Lördag satt jag på golvet en timme och hade en 4 månader gammal tjej i knät. Hon var sjukt söt men en timme är rätt länge. Efter det åkte jag med min unge på barnkalas. Bah, säger jag bara, jävla ungar det finns alltså! Lördagkväll bjöds det på kalas på olika håll och tillochmed en biodate med prinsen men jag slockna i min soffa vid 8, illa. (Så farligt va det inte bion va i en annan stad o de va krångel. Nästa gång blir det bio här och då jäklar!)

Dagen söndag spenderades på sjukhuset hos en kompis som fick för sig efter några koppar glögg att hon var världsmästare på skridskor vilket resulterade i en bruten fot och omedelbar opperation. Detta skedde igår så idag var hon fit for besök. Hela skaran av klasskompisar tågade in på sjukhuset och den gamla damen som hon delade rum med var mindre förtjust. "8 timmar besök och så undrar hon varför hon har feber" muttrade hon på Tyska till sköterskan. Tummen upp. Jag var däremot bara där i ca en timme så jag är icke skyldig mamma!

Puss och Kram, Louise



Varma Tyskland, vart tog du vägen? Snökaos jo jag tackar.

Men sorry bloggen och alla läsare, det vill säga mamma, syrran och bästis. Har haft Bästa här i en vecka och efter det behövde jag några dagar att återhämta mig, haha. Vi hade en GANZ TOLL vecka om jag säger så. Kollektat några nya azum citat och ännu en gång fått en skum ny sjukdom tillsammans. Nu sitter jag och börjar bli lite platt i rumpan, sofforna är inte mjuka inte. Jag är nämligen barnvakt till tre sovande barn igen. Lilla pappa är i Berlin och dricker öl och lilla mamma är här i stan o dricker vin. Ja, jag säger ju att allt i Tyskland går ut på att dricka alkohol.

Går det som beräknat nu så stannar jag i Tyskland för jul- och nyårsfirande och blir kvar ända tills vecka 4-5-6 där jag planerar en hemresa på två-tre veckor. En av de veckora bör innehålla en skidresa till Sälen. Tummen PÅ för det. Få arslet ur vagnen nu killar. På tal om det måste jag resa mig upp, bah. Hatr sappat runt på tvn och är så desperat så jag kollar på skidskytte. Har försökt klura ut svenskens position i en timme utan lyckat resultat så ni blir det Harry Potter på datorn. Kärlek.

Puss och Kram, Louise



Nyårsafton är en natt man aldrig/alltid kommer ihåg/glömmer (?)