Louise Olsson

 

Go Flames go, Go Flames go, Go Flames go... Så lät det igår när vi var på hockey. Det röda Kanadalaget spelade mot ett blått USA-lag. Jag vet inte om det är så här på svenska hockeymatcher, men jag kan inte tänka mig det. I varje avblåsning var det någon som delade ut något till någon lycklig vinnare. Tillexempel fick en kille tio hinkar friterad kyckling, några fick en keps och en kille fick en bil. Ingen tjej vann.

 

Då och då kom tio tjejer med skyfflar ut och städade isen från snön som blev när de bromsade. De hade inte så mycket kläder på sig, fast att vi var i en ishall. Jag trodde att det skulle vara jättekallt och tog på mig allt jag hade. Vi skulle ju till en ishall hallå. Men det var nästan som inomhus och alla killar hade hockeytröja och alla tjejer hade röda små linnen. Jag hade stor blå jacka. Helt fel ute.

 

På den stora tvn i mitten visade de också höjdpunkter från förra matchen när de röda och det blå laget möttes. Det var mest olika typer av mål. Som till exempel slagsmål. Men den här gången slogs de inte alls mycket. Det tog nästan tre timmar, men det var inte ens tråkigt. Tiden gick fort när man fick dricka öl, titta på maskotar som delade ut kyckling och lyssna på go 80-talsmusik som dundrade ut så fort de blåste av och man undrade vad det var frågan om den här gången då. Icing typ. Eller offside.

 

Tråkiga saker med kvälles hockeyäventyr: vi vann inte 600 000 kr på 50/50 lotterna. Det kom ingen kisscam och filmade oss. Jag blev ölduschad när han bokom mig jublade för ett mål med en full öl i handen. Men det kanske hör till upplevelsen.