Louise Olsson

Fredag eftermiddag och jag har fått en riktig Ohrwurm. Det är tyska för när man får en låt på hjärnan. Och jag har fått en tysk, glad och underbar låt på hjärnan som jag ska lyssna på hela kvällen när jag packar och fixar. För imorgon ska vi iväg på utflykt igen. Med övernattning den här gången och självklart har vi ett schema för helgen. Rätt ska vara rätt, det är underskrivet och stämplat enligt tysk byråkratilag. Lol.

I dag har jag hållit i min första guidning! Det var en liten grupp, lite äldre, arkitekturintresaserade människor som var väldigt ivriga. De hann fråga om nästan allt innan jag hann berätta om det. Men visningen gick bra och jag fick applåder efteråt. Eldprovet avklarat.

Solen skiner än och innan den går ner tänkte jag och praktikanterna hinna smita iväg och äta en glass. Vi hörs efter helgen, då är jag gammal. 

Såhär glada är vi över att det är fredag.

 

Som ni kanske såg på nyheterna så var statsminister Stefan Löfven på besök i Berlin i går. Det har varit officiellt i några dagar redan men jag visste det låååångt före det. Jag inte bara visste, jag jobbade med att förbereda besöket. Det fick jag ju absolut inte prata om så därför blev det lite hemlisar i bloggen. Men nu kan jag berätta. Ett exempel på vad det är jag får göra på ambassaden.

 

Under sin vistelse i Berlin som var ungefär åtta timmar lunchade Löfven med Merkel, hade några viktiga samtal och gav sig sen iväg på utflykt. Han besökte judiska museet, murmuseet och the factory, ett stor hus som hyr ut skrivbordsplatser eller större kontorsutrymmen till unga ambitiösa tekniska genier som vill starta företag, typ. Det jag gjorde var att samanställa några sidor med bakgrundsinformation om de ställen han besökte, om deras ägare och lite sånt. Detta skulle de svenska jurnalisterna få som underlag. Jag gjorde även deras akrediteringar. Det skulle vara tydligt och enkelt. Så jag gjorde en svensk flagga och skrev press. Mycket tydligare blir det inte?! Medans mina handledare var iväg och hade hand om journalisterna och fick träffa Löfven satt jag på mitt kontor i en halvtom ambassad och fick ingen credd. Nåväl, det fanns tårta i fikarummet och jag fick sluta lite tidigare så vad gör väl det.

 

 

Alltså teknik... NICKE, JAG BEHÖVER DIG! Jag lyckades göra en kopia på allt innehåll i telefonen från mobilen till datorn. Sen lyckades jag radera allt och återställa den så att den blev som ny. Sen fick den krupp och började prata med mig på franska. Vi hade några riktigt fantastiska minuter där när jag försökte trycka, glida och slå på skärmen och det enda som hände var att jag blev upplyst om vad som stod på skärmen. På franska. Sen fick jag i alla fall ihop mobilen med datorn och den blev tyst. Nått internet gick inte att få tag i utan att den började prata franska igen så jag starta om den och la tillbaka allt innehåll från datorn igen. Resultatet: den blev precis som förut. Allt finns kvar. Inklusive felet som gör att jag inte får något wifi. Oh happy day.

 

Om jag ska reklamera telefonen och skicka in den på lagning har jag alltså exakt 3 dagar på mig att hävda konsumentköplagen, sen har det gått tre år och den gäller inte längre. Tajming. Men jag har som sagt en lånetelefon som fungerar som den ska, förutom att jag inte har några kontakter eller något annat på den. Förutom instagram. Det var det första jag laddade ner. Nån måtta får det va...

 

 

Oj så mycket jag har att berätta... kronologisk ordning då.

Söndag: Vi åkte ut till Sachsenhausen för att besöka ett koncentrationsläger. Den guidade turen skulle starta klockan två som ni ser på schemat och som ni också ser så anlände vi med tåget redan vid ett. För att köpa biljetter, säkra en plats och ha lite buffert-tid. Men väl framme så kunde vi inte köpa några guidebiljetter i kassan för de skulle köpas direkt av guiden, klockan två. Då väntade vi. När klockan äntligen blev två och guiden kom så stod vi där ivriga och väntade. Bara vi. "Sorry, minst fem pers" säger guiden och går igen. Vadfan? Men det gick bra ändå, vi köpte audioguide och gick runt och lyssnade på hela historien på band itället. Mycket intressanta och otäcka berättelser. Det mesta var bombat och förstört så det var lite svårt att föreställa sig trorts att allt var utmärkt med "här stod baracken" och "här plågades fångarna". Men kankse lika bra det, det var tillräckligt obehagligt ändå.

 

Måndag: Efter jobbet tog jag mig  en kvart söderut för att träffa en liten korensk-tysk-svensk familj som hade annonserat om att de behöe en barnvakt då och då. Jag mailade och sa att jag var norra europas bästa barnvakt och blev genast ditbjuden för att träffa dem. Den lilla, sjukt söta, koreansk-tysk-svenska 11 månader gamla pojken var väldigt blyg i början med efter några minuter lekte vi och när jag skulle gå började han gråta. Ja... världens bästa barnvakt?! De skulle höra av sig väldigt snart sa de.

 

Tisdag: I dag bestämde vi oss för att åka på en liten weekend-resa. Ja inte i dag då men i helgen. Så vi bokade buss, hostel och gjorde ett schema för helgen. (Av någon anledning har dessa helgscheman blivit mycket uppskattade, precis som att vi kallar varandra för "fru efternamn" och låtsas vara tyska byråkrater.) När vi googlade efter sevärdheter såg vi att där kommer hållas ett neonparty-80-90-tals-disco på lördag och alla tjejer i neonoutfits kommer in gratis. Så vad gjorde vi en minut efter fem när vi glatt hoppade genom säkerhetsdörrarna ut från ambassaden? Raka vägen till affären och köpte neonfärgade handskar, hårband, kropsfärg och självlysande nagellack och hårspray. Det här kommer bli KUL!

 

Jag har även lyckats låna en telefon från ambassaden så nu är jag kontaktbar igen. Samtidigt försöker jag uppdatera, ominstallera och allt vad jag kan komma på med min egen telefon så att den ska fungera igen. Håll tummarna. To be continued...

 

 

 

Ny arbetsvecka, nya topphemliga uppgifter! Om en vecka fyller jag år. Det är inte klokt så fort tiden går, tänkt att det var ett helt år sedan jag fyllde 19 år... (Det gjorde jag året innan det också för att förtydliga. Hur mycket jag ska fylla nu om en vecka är däremot oklart.) Vad som inte är oklart är vad jag önskar mig. Det är svårt att inte önska sig hundra saker när man bor i Berlin och väldigt många fina saker är högst tillgängliga... Om någon nu skulle få för sig att fira mig med annat än blommor och blader.

 

 

 

 

 

 

Helgens schema följdens till punkt och pricka i går och dagen blev en succe! Nu bör det snart av till dagens äventyr som säkert både kommer att vara mycket spännande, hemskt och obehagligt. För att över huvud taget inte sätta saker i perspektiv kan jag upplysa om en annan mycket hemsk och obehaglig sak, nämligen att min mobil har bestämt sig för att sluta fungera. Det är inte alls kul. Jag jobbar på idéer på hur jag ska lösa det. Förslag mottages tacksamt.

 

Nu måste jag skynda mig så att jag inte blir sen till sammlingen. Tyska tåg waits for no one! Trevlig helg!

 

Det här har jag åstadkommit i dag. En produktiv arbetsdag. Nej skämt å sido, det här är gjort på en kaffekvart. Alla gamla praktikanterna har en fin bild på sig själva så vi ville också ha en. Vi vill däremot ta bilden i vår så sålänge får den här duga. Plus ett schema för helgen. Vi vill inte tappa bort några praktikanter på vägen.

I kväll är det filmvisning på ambassaden igen. Den här gången visas en isländsk film om en snubbe som heter Leifur. En filmur om Leifur.

 

Alltså norrmän är bra snygga... jösses. I dag hade vi möte i Finland, alla länderna. Det tog bara en minut att gå dit. Press- och kulturmänniskorna från alla de nordiska ambassaderna hade möte och det bjöds på Fazer, finsk choklad. Sen fick vi se deras två bastuar och uteplatsen med ett magiskt träd.

 

Annars gick jobbet sådär i dag. Tänk att det kan vara så himla svårt att ha två språk i huvudet samtidigt. Det blir ju inte lättare när språken byggs på helt olika sätt heller. Inte nog med att jag stavar fel, särskriver och bygger meningarna bak och fram på grund av att jag bra har tyska i huvudet, jag börjar hitta på egna ord också! Det är helt omöjligt att sitta på jobbet och försöka skriva något på svenska när man tänker på tyska. Ännu mer omöjligt blir det om man ska översätta en tysk text till svenska. Svenska språket saknar ord! Det är bara så. Det finns sååååå många användningsbara tyska ord som jag saknar. Jag skriver något, tänker efter... Vadå? Heter det inte så? *Blundar, skakar på huvudet och tittar upp igen.... inser vad jag har skrivit* Waaaaaaaaaaaah. Det här med att kunna flera språk är överskattat. Eller kankse inte, jag verkar ju inte kunna flera språk. Jag kan bara ett. Mitt eget.

 

I dag är det semmeldagen och det måste ju firas, även om jag inte är i Sverige. Det tyckte minsan min medpraktikant också för hon hade lyckats hitta en glutenfri brödbulle i mataffären (den tredje praktikanten är glutenintollerant) och lite marsipan som hon tog med till jobbet. Hon kallade det för nödsemla. Eftersom vi inte hade grädde tog vi en banan och skivade och la på marsipanen. Det blev typ en semla.

 

 

 

Oj så mycket jag har gjort istället för att blogga. Så mycket så att jag inte kommer ihåg allt. Jag har finbesök i helgen, det var väldigt mysigt. Ett nytt finbesök bokades i dag så nu är jag glad. Jag fick underbara nyheter förra veckan och en lika underbar förfrågan vilket var väldigt spännande. Mycket hemligheter nu men så är det att jobba på en ambassad. Just nu håller jag till exempel på att ta fram fakta till en sak jag ska ge till någon i och med att något händer. Och det är hemligt. En statshemlighet. Säger jag vad det är kan jag åka i finkan för landsföräderi. Och det vill vi ju inte.

 

I stället kan jag berätta att livet flyter på bra här i den tyska huvudstaden. Jag har börjat få en vardag sådär så att det känns som att det "går tillbaka till det gamla vanliga igen" efter att något speciellt hänt. Alltså att praktiken och mitt kalla rum är det vanliga. Efter bara några veckor. Coolt.

 

Rummet är föresten inte så kallt längre. En dag när jag kom hem så funkade ju inte lamporna i trappuppgången. Då fick jag nog. Så jag skickade en vänlligt men bestämt mail till hyresvärden att han nog fick se till att det lyser igen snart. Och när jag ändå var igång sa jag att elementet behöver lagas för det är kallt och duschslagen behöver bytas för den läcker. Och vips, nästa dag lös det i trappan. Duschen sprutar vatten igen och jag behöver inte sova med strumpor och dubbla täcken. SKÖN-T!

 

 

Vilken extremt förvirrande men rolig kväll vi hade i går. Efter jobbet gick vi till en bar för att hänga med praktikanderna på den norska och danska ambassaden. De vad redan där för tydligen slutar de kl 16 och vi slutar 17. Jäkligt orättvist. Sista timmen bestod i och för sig av att äta chips och dricka champagne i konferansrummet så det fick väl vara okej. Hur som helst så träffades vi på en jättecool bar på 10e våningen med panoramavy över hela Berlin. Tyvärr var den lång och smal så alla tolv satt liksom på rad. Inte så lätt att prata då. Dessutom var det jättehög musik.

 

Så efter att danskarna efter låååång tid fått i sig sina hundra öl som de hade beställt gick vi vidare till en lugnare bar med stora bord, levande ljus och lounge-musik. Det var supermysigt och alla kunde höra varandra. Förstå varandra var en annan sak. Norrmännen var inget problem alls bortsett från någon enstaka ord men sammanhanget gjorde oftast att man förstod ändå. Danskarna var lite svårare att förstå, kanske mest för att de kom från södra Danmark, nära tyska gränsen. Vilken jäkla dialekt alltså. Men det gick. När däremot en norsk och en dansk (och en Bellman hahaha) pratade med varandra blev det rejält virrigt i huvudet att följa vad de sa. Men trevligt hade vi. Fredags AW blir nog tradition.

 

Nu ska jag träffa mina svenska vänner och ha en museumsdag. Vi ska titta på en pandautställnig som en tjej gärna ville se och sen hoppas jag på att få med dem på en utställning om Dahli. Fåglarna kvittrar utanför fönstret fast att det är kallt så det blir nog en fin dag! Puss och kram på er alla!

 

 

 

 

Först och främst, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MORFAR! Du är bäst!

 

Vet ni hur krångligt det är att gå på toaletten i en sparkdräkt? Jag förstår varför bäbisar har blöja. Hade min fina dräkt på mig på jobbet i dag och blev kissnödig. Som vanligt folk oftast gör så gick jag till toaletten. Men det gick ju inte att kissa så. Av med kavajen och ner med överdelen till knäna och sen satt man där typ naken på jobbet. Snacka om att dubbelkolla låset.

 

Lampan i trapphuset har gått sönder så jag fick snubbla upp för alla fyra trapporna i mörkret när jag kom hem. Det är lite blandade känslor med det där. Från gatan är det en ganska vanlig dörr in men när man öppnar det entrar man en fantastisk hall med kristallkrona, hur vackert tak som helst och en trappa bred nog för en heffaklump. Men jag är inte framme när jag kommer hit. Tyvärr. Jag får gå rakt igenom den vackra hallen och ut igen på andra sidan. Där får jag gå över en innergård/sopphörna och gå in genom en dörr som är ungefär lika hög som jag. Det ser ut som en hobbit-dörr. Innanför följer en smal hall och en smal trappa. Det behöver inte hänga en kristallkrona där men det vore ju fint om plafonden åtminstonde kunde lysa.

 

 

Det är inte så många av de dagar jag varit här som jag har sett solen. Inte många alls. Men i söndags var det så fint väder så att jag fick för mig att ta en joggingrunda. Ha. Första på x antal månader? Vädret var fint i alla fall. Men i dag. Snöstorm och blask. Och grått grått grått. Varför kan det inte bli vår?

 

I morse gick dessutom min mobil sönder och jag bröt ihop lite. När jag sedan kom att jag blandat ihop datumen och bokat in saker som passar sämre än sämst fick det lov att bli kaffepaus. Men någon gud finns det i alla fall för i fikarummet stod en alldeless gyllengul varm saffranskrans. Nej mamma, jag vet inte vems den var men den stod på bordet så jag åt den. Sen lagade jag min telefon och nu är allt bra igen. Förutom att det är kallt och blött överallt.

 

I morgon har svenska ambassaden filmvisning. Jag kommer inte ihåg vad filmen hette men det kostar inträde så jag ska gå dit bara för att jag jobbar där och får gå in gratis. Suck on that.