Louise Olsson

Nu åker vi hem. Jag berättade inte om det sista. Att ölturen ställdes in, att vi gick på världens finaste hajk och tittade på vattenfall, att våren kom och jag la mig för att sola på balkongen och såg ut som en kokt kräfta efter en timme. Men det berättar jag när vi ses istället.

Tack för den här gången bloggen. Vi ses igen på nästa äventyr. Snart, hoppas jag.

 

Nä nu ljög jag. Vi är ju här en fredag till. Idag har jag varit på cirkus kan man säga. Det vad 20 sjuåringar, sju getter, fem får, två grisar och ett gäng kaniner. Barnet som jag passar ibland har fyllt år och på sitt kalas ville hon ha "Petting Zoo", alltså att man får klappa djur. Så de hyrde helt enkelt in lite djur som de hade i trädgården under två timmar. Snacka om zoo...

 

Men barnen fick glass och var glada, inga djur tog skada och både jag och mina pälsbollar på skorna överlevde. Jag har äntligen börjat använda vårskor nu. Eller, de är ju egentligen mina året-runt-skor, men sedan vi åkte hit har jag bara haft mina rosa kängor. De senaste veckorna mest för att de är så fina faktiskt... Man behöver inte kängor längre.

 

Nu ska jag iväg och möta upp Jonatan och hans kollegor för en AW. Solen skiner och det är fredag och jag försöker kräma ur det sista ur den här staden som nu helt plötsligt visar sig i annan skrud. Spännande. Håll tummaran för att alla flygtrafik ställs in några veckor...

 

I onsdags var det den 18 april och någon gång då, vi är lite oense om den saken, för fem år sedan bestämde sig Jonatan och jag för att vi tyckte väldigt mycket om varandra och ville vara ett par. Så för att undvika debatt om det var natten mellan den 17e och 18e eller 18e och 19e så bestämde vi elt enkelt att vi firar den 18e. Så i onsdags hade vi alltså varit tillsammans i fem år. Det är länge. Det firade vi med att åka till Lake Louise och åka skidor. Där i den svarta pisten med namnet Medowlark friade Jonatan den 11 februari och nu stod vi där igen, tittade på utsikten och myste en stund innan vi swishade ner för backen.

 

Det var inte alls mycket folk och ingen liftkö alls. Är inte en onsdag i april perfekt för skidåknig så säg. Stackars alla med jobb som måste jobba och inte kan smita iväg till bergen när de vill. Hehe. Det var en särskild skidbuss som gick dit och tillbaka till Calgary på en och samma dag. Inte heller den var full. Snarare tom. Okristligt tidigt gick vi upp och när vi kom hem igen på kvällen knallade vi genom stan i våra termobyxor samtidigt som folk jobbage förbi i shorts och shirt. Det är alltså inte sommar eller så, folk här är bara galna och klär av sig så fort det blir plusgrader.

 

 

 

 

 

Ojojoj, IGEN en hel vecka... Det blir väl så när det närmar sig slutet. Man gör så mycket kul att man inte hinner med. Nu kommer en sammanfattning:

 

I torsdags flög vi till Vancouver. Vi har ju varit i Banff och Edmonton men ville gärna se lite mer av Kanada så vi tog en weekend på västkusten. Där regnade det, precis som man kan förvänta sig av en västkust, och som de samma Göteborgare vi är fällde vi upp luvan och gav oss ut i det jävliga vädret ändå. Men lite smarta var vi ändå. Nästan hela fredagen åkte vi turistbuss och satt torra och varma och tittade ut på alla sevärdheter samtidigt som en guide berättade allt värt att veta om Vancouver.

 

När vi åkt runt i flera timmar blev det ett kort uppehåll i regnet och då tog vi en liten båt ut till stranden där vi gick och tittade på fantastisk utsikt. Bakom hela staden tornar bergen upp sig och på det väller havet in från väst. Så häftigt att se allt samtidigt och trots regnet ar det så vackert. När det började regna igen sökte vi skydd på ett lokalt bryggeri (det råkade vara närmast okej?) och beställde in tio miniöl. Där satt vi och hade ölprovning för oss själva och försökte gissa vad vi drack. Jag gillade en röd hallonöl bäst och Jonatan gillade den minst, så jag fick den och alla andra ljusa citroniga och han fick dricka de som smakade öl. Win win!

 

 

 

Dag två var det faktiskt fint väder, vilket var mycket uppskattat eftersom vi bokat en heldagstur upp i bergen för en liten hajk och vacker utsikt. Det var Jonatan, jag, en kille från USA och guiden Francois (Fransoaah) som åkte iväg i en liten minibuss. Även här fick vi massor med information om både land och hav. När vi åkt i en timme drygt tog vi en gondol upp i bergen och väl där uppe fick vi på oss snöskor. De såg inte alls ut som gamla tennisrack som de gör i Kalle Anka. De såg ut som miniskidor i röd plast. De hade taggar och piggar under som fick grepp i snön och isen och med de på fötterna knallade vi iväg in i skogen, upp för mer berg och bort till en utkiksplats.

 

När vi vandrat tillbaka igen tog vi av oss snöskorna och gick en sväng åt andra hållet till en instabro. Det var egentligen en hängbro, men den var också en instabro. Efter att ha väntat ut en grupp asiater som tog 40 tusen bilder med sju olika kameror gungade vi över och njöt av utsikten. Sedan tog vi också massa bilder med massa kameror, hehe. Det var så lite folk (vanligtvis är det hundratals asiater som tar kort) så vi var tillbaka i Vancouver redan på eftermiddagen. Då hyrde vi cyklar och cyklade runt i Stanley park, Vancouvers stolthet. En park större än själva staden (okej nästan, iaf som downtown) med massa blommor, glasskiosker, totempolar och fler asiater.

 

 

 

 

 

 

 

På söndagen var det fint väder igen. Vi hade nog tur med vädret. Och då knallade vi runt i de delar av stan vi inte hade sett och vilade oss sedan i en historisk kinesisk trädgård. Väldigt vacker. Sedan åt vi glass och tog en buss till universitetet i Vancouver. Alltså wow. Det är ett gigantiskt campus som ligger på en udde med den vackraste utsikten. Berg, hav och stad. Därifrån letade vi oss ner till stranden för en smal trätrappa med miljarder steg och sedan gick vi längst Stilla havet (tror jag?) tills vi hittade en ny trappa som tog oss upp igen. Där gick vi förbi nudistdelen tydligen och såg ett gäng gubbar som inte ville få ränder efter solbrännan kan man säga... Sen flög vi hem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad är det med vädret? I måndags var det strålande sol, i tisdags blev det mulet. Igår, onsdag ar vi ute på promenad och rätt som det var släppte isen på floden. Pang sa det, sen rasade hela istäcket och raceade i full fart ner för floden i små bitar. Det har varit en liten öppen kanal ett tag och det har varit mysigt att se den bli större och större, men helt plötsligt var den igenproppad av isflak som lossnat, glidig iväg och fastnat igen. Men nu släppte det. Poff så var halva floden öppen igen. De fatnade lite längre bort istället men det var coolt att se. Det var vi och ett pensionärspar som stod och tittade. Jonatan fimade, jag instgrammade och pensionärerna tittade med ögonen.

 

Isen var så tjock och det var så häftigt att se när den dundrade förbi och kantrade mot stranden. Jag vill gärna tro att det var när jag kastade en snöboll som alltihoppa började. En liten liten kuff som välkomnade våren.

 

Idag snöar det igen. Jösses. Men vad gör det för om några timmar begervi oss mot flygplatsen och möter våren i Vancouver (inte pensionärerna alltså, bara jag och Jonatan). Där är det tio grader varmt och eftersom det är västkusten ska det spöregna. Jag hade nästan glömt västkustvädret. Längtar inte hem. Nåväl, vi har utrustat oss med regnponcho och vattentäta skor. Det får bli väl, vi kan åka turistbuss med tak och titta på utsikten från resturanger. Men en dag ska vi visst iväg och hajka... nåväl.

 

Från att vara kapten byxlös är jag nu kapten dubbelbyxa. När jag var på snöbyxejakt hittade jag ju istället en jacka som jag köpte, och sedan köpte jag ett par byxor. Den färgen jag ville ha var slutsåld men jag köpte en annan färg och nu har den färgen jag ville ha kommit tillbaka igen så jag köpte dom också. Nu nu har jag två snöbyxor. I april, när snön smälter bort. Så vilka ska jag nu behålla? Eller ska jag lämna tillbaka båda eftersom det, som sagt, är april och snön smälter?

 

Eller ska jag behålla båda? Eller ska jag göa något annat... Nåväl. I dag, min självproklamerade första friska dag, ska jag ta en promenad i det fantastiska värdet som helt plötsligt blev molnigt. Kanske till ett närliggande mall. Här är bild från en solig söndag utan snor och hosta.

 

Nu har jag varit sjuk i en vecka och det är inte roligt längre. Det var aldrig roligt, men nu är det supertråkigt. Så imorgon ska jag vara frisk. Jag bestämmer det nu. Tjohoo. På torsdag flyger vi till Vancouver och sedan är det bara två veckor kvar i Kanada. Det är galet hur fort tiden går. Och nu kommer det vanliga när man börjar närma sig slutet. Stressen över att göra saker, se saker, uppleva och ta vara på. Alltid när jag är utomlands kommer detta mot slutet. Jag får dåligt samvete över att jag inte tar tillvara på tiden här och att jag ligger i soffan och läser bok. Därför måste jag vara frisk i morgon så jag kan erövra Calgary. Men jag vet heller inte vad jag ska göra riktigt...

 

Vi har några mysiga saker kvar som vi planerat och jag hoppas att solen fortsätter skina så vi får se det stora landet i norrs vårskrud också. Snön är kul, men nu vill jag ha vår. Den här veckan ska det bli jättefint, så håll tummarna. Vi ska på ölprovning som ska ta en hel dag, inklusive transport mellan alla små lokala bryggerier i närheten av Calgary men lunch och allt. Vi ska dricka stadsöl och bergsöl. Grattis på födelsedagen Jonatan för typ 4 år sedan. Tror du fick en ölprovning då som vi aldrig gjorde. Nu gör vi det med stil.

 

Igår, när jag fortfarande var sjuk, tog en vi liten promenad runt kvarteret, gick och köpte kaffe och tog oss ner till floden. Jag älskar att titta på floden som rinner genom Calgary och vi bor så nära. Jag har nästan gått förbi varje dag för att se hur mycket is som smällt och hur fort vattnet forssar. Ibland simmar ankorna medströms och de ser ut som racerankor. Det är kul. Igår hade isflak (låter som öppna havet men de var små små isflak) brytit sig loss och fastnat så det stoppat upp det som runnit så fint hela tiden, men istället hade en annan liten flodväg öppnat sig. Det har varit hätfigt att se vintern försvinna centimeter för centimeter, trots att det snöade i helgen och gräsmattan blev helt vit igen.

 

Hej från soffan. Jag ligger här med kuckelimuckmedicin och vilar mig. Jag mår bättre, men nu låter jag istället som att jag rökat i 50 år. Rösten är borta och näsan är täppt. Vi har inte gjort mycket mer idag än gått ut och ätit frukost och sen tagit en liten promenad för att köpa godis och näsdukar. Det snöar och har snöat hela dagen. Det blir visst ingen vår för oss...

 

Igår däremot tog jag dubbel dos av de röda pillren Jonatan köpte åt mig på apoteket och åkte iväg för att testa culing. Det var så galet halt att försöka få iväg den där tjugokilosstenen och dessutom skjutsa den rakt och lagom hårt. Det var Jonatans jobb som var iväg och spelade och vi var tio lag som tävlade. Vi kom på femte plats, inte så tokigt. Vi var cowboys i rutiga skjortor och hattar. Äkta Calgarianer.

Roligt att prova på, men det blir ingen framtida curlingkarriär för mig. Jonatan satte såklart sin sten mitt i ringen så att vi vann tillslut, men det är väl ingen förvånad över... Nästa helg åker vi till Vancouver, nästa stad bara 100 mil bort. Som Gbg-Umeå ungefär. Tills dess ska jag må som en prinsessa. Eller det gör jag nästan ändå, men en frisk prinsessa alltså. Hade!

 

Ojoj, en hel vecka har gått utan att jag har bloggat. I torsdags åkte vi till vackra Banff och åkte skidor hela påskhelgen. Första dagen var det snö. Andra dagen var det sol. Tredje dagen var det snö. Det var de galnaste kontrasterna någonsin. Den fina dagen var såååå fin. Det var klart, soligt, man såg hundra tusen snötäckta berg vart man än såg och trots att det var iskallt kunde man sola ansiktet i liften (och bränna näsan, vilket var det enda som stack ut).

 

De dagarna det snöade så snöade det verkligen. Allt var vitt och man kunde inte se vad som var himmel och vad som var snö. Gravitationen skötte sitt och vi kom ju ner tillslut, vi gled liksom neråt automatiskt, men vi hade ingen aning vilken backe vi åkte. Vi ramlade en del för att vi inte såg guppen, men det hade snöat så mycket så det var mjukt som bommul överallt. Så härlig åkning.

 

När vi kom hem blev jag sjuk. Så i tre dagar har jag legat i sängen, snorat och sovit. Jag mår lite bättre nu, men ska ta det lugnt i helgen ändå, förutom en sak. I dag ska vi prova curling. Vi har åkt skidor, snowboard, tittat på big air hop, testat pilbåge och tittat på hockey och lacrosse. Så vi måste såklart testa curling också. Hattrick i Kanada. Skicka friskhetstankar. Puss.

 

Han vann! I sin ålderskategori... Där det var fem som sprang. Hehe. Men han vann. Totalt kom han 15 av 118 löpare och det var ju bra. Först av fem i åldern 20 till 29 och nummer 13 av alla 70 män. Förutom en fin medalj och en kylskåpsmagnet fick han så ont i benen att jag fårr bära runt honom de senaste dagarna... Kanske borde träna lite mer... 

 

Idag skickade jag även in mitt fjärde och sista namnporträtt till GP så ikväll blir det att fira lite. Jag fick även med mig en klänning hem från Karl Lagerfeldt för typ 200 kronor så vi har tre saker att fira ikväll. Vem trodde att man kunde pruta i en helt vanlig butik?

 

Innan vi gick på lacrosse i lördags gick vi till en restaurang som heter Cleaver Calgary. De har 50 sittplatser och en ko. Vi fick sitta bredvid kon. Servitören sa att rätterna var ganska små och rekommenderade att vi delade på några stycken. När jag frågade hur många sa han tre... asså... Tre är väl inte mycket? Att dela?

 

Så vi beställde in varsin rätt, en förrätt att dela och en drink extra allt. De gillar tydligen att bygga mat på höjden här för jösses vilken drink. Den kom med en våffla, två kycklingar, en corn dog och en minihamburgare.

 

Vi blev ganska mätta men sedan läste vi om desserterna. Det fick bli oreo och maräng cheesecake och caramel fondue. Jasså ska ni ha två, sa servitören. De var skitstora. Hur kan efterrätten vara större än huvudrätten? Nåväl, vi fick i oss allt och sedan vaggade vi bort till arenan för lite våldam sport. 

 

Idag ska jag jobba lite och träffa en kompis för att bestiga ett närbeläget berg. Mitt i stan.

 

 

 

 

 

 

Oj vad tiden går fort. Redan söndag. I går sprang Jonatan ett halvmaraton som han hittat. Det gick längs med vackra Bow river, vilket också betyder att det gick längst med en hårt trafikerad bilväg i två mil. Mys. Han hade underställ, väst och mössa medan de andra hade shorts. Många av de i shorts var snabbast i mål, kanske för att de frös...

Sedan gick vi på lacrosse. Så himla konstig sport. De sprang där fram och tillbaka och viftade med sina långa håvar och när de inte hade bollen slog de på allt och alla med sina pinnar. I pausen skulle vi gå och köpa kaffe och blev glada för att det inte var någon kö. När vi kom tillbaka till våra platser förstod vi varför. Det var ingen paus. Nåväl.

Idag tog vi oss ner till en av Calgarys mest rekommenderade sevärdheter Herritage park. Mycket historia, museer, gammalt grejs osv. Parken är bara öppet på sommaren men det skulle finnas mycket annat att se tydligen... antingen så missade vi det eller så var vi helt enkelt av annan åsikt. Men vi fick fika iallafall, och tittade på bil- och bensinmuseum. Sen spenderade vi resten av tiden i den historiskaparken med att klättra på skyltarna, hehe. 

 

Haha, mamma påminnde mig precis om hur hon och pappa fick åka och hämta mig i Tyskland för att jag hade shoppat så mycket... Så det där men att jag brukar lösa det, mjo det är väl en tolkningsfråga. På tal om ingenting, pappa brukar alltid kalla folk som inte gör något för ledighetskommittén. Om jag och mina syskon satt och kollade på tv kunde han komma in och säga jasså här sitter ledighetskommittén.

 

En gång råkade jag säga det på jobbet. Halv 10 varje dag sitter IT-folket, administratörer och andra som inte jobbar med snabba nyheter och fikar på BT. Och när jag går in i köket för att hämta kaffe, stressad som vanligt, och de sitter där med sina koppar kastar jag ut mig just den meningen. Det är som att jag kommer på mig själv mitt i och liksom vill äta upp orden igen. Men det går ju inte. Som tur var skrattade de.

 

Hur som helst, nu är det jag som är ledighetskommittén. Jag sitter på balkongen och solar och skriver på min bok. (Åååååååh kliché jag vet, en journalist som vill skriva en bok. Nytänkande, verkligen.) Men den här solen alltså. Jag fick byta från tröja till t-shirt, sedan fick jag kavla upp byxorna och nu funderar jag om jag ska gå och ta på mig bikini istället... Nedanför balkongen är det fortfarande en halvmeter snö. Jäkla coolt egentligen. I påsk har vi boket en miniskidresa till Sunshine, ett berg i Banff. Jag längtar. Tänk om det är sånt här väder? Vad tusan åker man i då? Nåväl, här sitter ledighetskommittén.

 

 

Jag har alltså letat land och rike runt efter ett par skidbyxor sedan i november, men inte hittat några som passat. Förra veckan köpte jag en jacka i ren protest och sedan hittade jag ju byxor som jag beställde på nätet. Jag beställde samma byxa i två färger, för jag visste inte vilka jag ville ha, och igår kom de. Jag tog den största storleken de hade för alla jag provat i butik har varit så små. (Är det bara jag som vill ha dubbla långkalsonger och fleecebyxor under?) Tror ni inte de här var för stora?

Meeeeeeen de var neonrosa och billiga så jag behåller dom ändå. Det funkar med skärp och till nästa säsong kanske någon vänlig själ (läs mamma) kan sy hängslen på dom? Så idag tog jag cykeln ner till stan och lämnade tillbaka det andra paret som inte var rosa. Varför köpte jag ens dom? Sedan cyklade jag längs floden så långt jag orkade, vilket var dumt för sedan var jag ju tvungen att cykla hela vägen hem igen. Jag kom också på att det var lite dumt att cykla för man kan inte alls titta på utsikten lika bra. Man måste ju titta på vägen.

Igår när Jonatan kom hem besteg vi föresten ett litet berg bakom huset. Det är så kuperat här och husen ligger mest på platten, så här och var är det stora tomma ytor. Typ som snööken. På väg hem gick vi förbi vårt favoritfrukostställe och såg att de hade taco tuesday idag. Så det blir det sen. Hade!