Louise Olsson

Eftermiddagen ägnades åt ett hutlöst vattenkrig med alla grannbarn. Speciellt två killar i tolvårsåldern var extremt förtjusta över någon som inte grät när den blev skjuten rakt i facet. Jag var inte sen att hämnas. Det slutade med att en kille låg på mage med armarna över huvet och sju vattenstrålar på sig. Vilken härlig dag.

Mitt stora vatten-i-öronen problem (jag är seriöst döv till och från, på morgonen hör jag inte väckarklockan (turning in to my mom)) verkar mirakulöst ha försvunnit av att jag fick en stråle rakt in i hörselgången. Rätt ologiskt, men det kanske är som med modellera. Det sista lilla som sitter kvar går lättast bort om man duttar till med ännu mer lera. Lets hope so!