Louise Olsson

En tom datorsal är också en datorsal. Antingen har det varit väldigt lite medieelever här denna vecka eller så har jag lyckats springa om dem allihop. Nu sitter jag i alla fall här med tre små vänner och försöker styra upp flak, musikanläggning och betalningar. Inte det lättaste när det bara är 4 elever här.

Jag ska nog sätta mig på cykeln och ta mig hemåt istället. Sen ska jag vänta på min kära bror som ska hämta upp mig så vi kan åka till pappa och fixa inför lördag. Det är så spännande nu, bara två dagar kvar. Jag säger som Fannys söta lilla syster, då kommer jag aldrig mer tillhöra en klass. Men riktigt sant är det ju inte eftersom att jag har planer på att studera vidare efter mitt år i Tyskland. Men man vet ju aldrig, mycket kan hända på ett år.

Gårdagen var liksom i tisdags fantastisk. Kvällen började i en lägenhet med glada människor och slutade på Harrys. Däremellan han vi med både San Marino och Mc Donalds. Träffade bästa tjejen ute som jag sedan dansade med långt in på småtimmarna. Nu väntar cykeln.

Puss och Kram, Louise