Louise Olsson

Jag är överlycklig över att min mamma kommenterar min blogg och visar att hon läser den och svarar vad hon tänker. Jag har aldrig skämts för min mamma och kommer nog aldrig att göra det heller.

Jag läste precis en blogg där tjejen berättade att hon bara var en småbloggare för hon hade ju bara ca 1.000 unika läsare om dagen. För att vara en storbloggare borde man ha minst 10.000. Jag är skitglad för mina siffror. Ibland har jag uppemot 40 unika läsare om dagen. Självklart är det bara folk som känenr mig eller vet vem jag är, troligen från stan. Varför skulle jag vilja att helt okända människor läser min blogg?

Jag får ca 1-2 kommentarer varje dag där det står "Hej fin blogg, allt bra?". De skulle jag kunna klara mig utan eftersom att jag blir sååå glad när jag får en kommentar, och så ledsen när jag ser att det är spam. Haha.

Kom inte på något intressant att skriva idag, har inte gjort mycket alls som skiljer sig från gårdagen. Lilla mamma och tvillingsmonsterna visade mig stan men jag kommer absolut inte ihåg hur man kommer dit och hem.

Sitter just nu och väntar på att älsklingen ska komma hem från fotbollen så att jag kan säga godnatt till honom och gå och lägga mig. Har fått frågan av så sjuuukt många, vad ska ni göra nu då, vad säger han då, ska ni fortfarande vara ihop, hur kommer det att gå? Jag vill säga till hela världen att vi fortfarande är ihop, har det jättebra och inte haft en tanke på att inte vara tillsammans. Ett år går så fort. Att göra slut eller ta en paus var inte ens ett alternativ, vi pratade knappt om det som ett problem. Han kommer ner i September och hälsar på, jag längtar så. Saknar honom massor såklart men inte säger man nej till ett så stort äventyr som ett år utomlands? Jag vet var hans finns och han vet var jag finns. Alla blommor och tackkort i världen till han som uppfann Skype, haha.

Puss och Kram, Louise